Två gånger Grenada

Två gånger i år har vi varit på Grenada, med en segling till Tobago emellan. Visst, lite fram och tillbaka genom Grenadinerna blev det, mest för att få rätt vinkel på vinden innan vi satte kurs mot Tobago, men det var det värt. Det var lyckosamt att gå från Bequia och vi behövde inte kryssa utan fick en sträckbog hela vägen fram. Vilket inte är alldeles självklart har vi lärt oss från båtar som fått ge upp sina planer på Tobago och till och med vänt om pga motström och motvind etc. Det gick en månads tid mellan stoppen på Grenada och ön gick under tiden från en "årstid" till en annan. Första gången var det visserligen redan i slutet av regnsäsongen men Grenada med sina nästan 90 000 invånare var en vacker grönskande ö där vi besökte vattenfall och regnskog. Lukterna på den grönskande ön vittnade om anledningen till smeknamnet ”Kryddornas ö”. När vi sedan kom tillbaka efter en månad hade ön fullständigt ändrat färgskala. Att det är torrt under torrsäsongen kan man ju lista ut, men detta?! Alla pratar om torkan. Vattnet ransoneras. Fram till klockan 12 har man vatten sedan stängs kranarna allt för att hushålla med det lilla vatten man har i reserverna. Vi fyllde inte våra vattentankar på Grenada men fick det inte lättare på någon annan ö och med en viss skamsenhet fick vi äntligen häromdagen fyllt vatten på Bequia där läget var lika akut, men där det fanns vatten som skeppats dit från grannön St. Vincent. Grenada är en fattig ö som tillhört många länder genom tiderna. Nu är ön självständig från England sedan 1974 och man står på egna, något svajiga ben. Det är fattigt men ändå på något vis välmående och människorna här är väldigt vänliga och nyfikna på oss vitingar. Som vanligt fungerar barnen som isbrytare i de flesta situationer. Typ som hundar ni vet. En anledning att fälla någon kommentar eller klappa lite etc. Som exempelvis då Eddie går förbi en kvinna som säger hello, och gullar lite med honom och sedan ”Bye bye”. Trevlige lille Eddie svarar med ett käckt ”Bye bye" och vänder sig till oss andra och säger: ”-Tanten bajade på mig.” Så kan det vara.

Det finns ett öl här som heter ”Stag”. Reklamen är helt sanslös: ”...A man´s beer in a man´s world...”. Och det är bara en liten del i vad som står i reklamtexten, en text som utan tvekan skulle bli anmäld och fälld i samtliga diskrimineringsinstanser i Sverige. Vi svenskar är ovana vid en sådan genomsyrande machokultur som denna. Här frilansar många av männen hejvilt och skaffar flera barn lite här och var. Självklart inte med samma kvinna. Vår käre vän Sydney har svårt att dölja stoltheten då han berättar om sina tolv barn som är spridda i 5 världsdelar. Det skulle aldrig någonsin accepteras att en kvinna vänstrar men för männen är det nästan norm. Men ölet smakar bra, det måste erkännas.

Det torrare Grenada lärde vi känna från insidan. Besöket i Grenville och muskotfabriken var precis lika fint som jag mindes det för 15 år sedan. Allt går i brunt. Det är lugnt. Kvinnor som jobbar lågmält vid sina pallar och sorterar fina från fula, för hand. Lägger dem i rätt säckar. sorterar dem i rätt torkställning. Doften av muskot som är nästan bedövande. Man kan ju undra om de på pallarna blir påverkade av att sitta där hela dagarna? Muskoten sägs ha en viss drogliknande effekt. Orkanen Ivan har skadat muskotträds beståndet på ön och nu går verksamheten på knäna. Men eftersom de nyplanterade träden nu börjar ge frukt tror man sig snart vara tillbaka som världens näst största producent av muskotnötter. Lite oväntat hade vi lunch på gamla utrangerade fyrskeppet ”Västra Banken” som skeppats hit från Sverige och nu ligger på en brygga i södra Grenada (Calivigny bay). Varför inte? Huvudstaden St. Georges är en favorit att promenera i! St. Georges bjöd också på en speciell kyrkoupplevelse. Har ni varit i en kyrka utan tak någon gång? I september 2004 kom orkanen Ivan den förskräcklige, kategori 4, som ödelade stora delar av Grenada, ön som dessförinnan ansågs ligga utanför orkanbältet. Spåren från Ivan den förskräckliga var många i St. Georgesmen ibland kan det hända sig att naturkatastrofer skapar något nytt. Denna speciella kyrka som ligger högt upp på berget med utsikt över staden ger med sitt bortslitna tak uttrycket ”högt i tak” en vidare innebörd. Kvar finns bara de murade väggarna med sina blyinfattade glasfönster i olika färger och absiden med sitt altare samt sidoskeppet. Kyrkoverksamheten pågår som om ingenting hade hänt. Direkt kontakt rakt upp. Inga filter. Symboliken kan knappast bli tydligare. Sakralt. En liknande kyrka fann vi också i Grenville, men denna användes inte längre. Nygamla besättningsmedlemmarna Farmor och Farfar mönstrade på i Grenada för att fylla i luckorna i sin karibien-erfarenhet. Nu har det snart seglat hela ö-kedjan från Grenada till Tortola. Jag skriver från marinan i Rodney Bay, St. Lucia där Stella fått lite TLC (Tender love and care). Och vi fått dejta Patrick och Kristin på Windica! Imorgon seglar vi vidare norrut. Om en månad skall vi vara på St. Martin. Men vi skall hinna med många stopp innan dess.

Med delade känslor vill vi tillkännage att Stella nu officiellt är till salu. Känner ni någon som är värdig henne så tipsa!

Varma hälsningar från havet!