Vi seglar norrut

Nu har tiden rusat iväg igen. Vi har sedan ett tag tillbaka varit på väg norrut efter att ha seglat söderut i nästan 4 månader. Man inser att det varit lite ensidig segling då vi för första gången skulle skota in seglen på babords sida, och märkte att vinschen var sönder… Det blev en utmaning för Johan ”Mc Gyver” som givetvis inte gav sig förrän vinschen gick som en klocka… Han fungerar så Johan, och för tillfället är det bara en sådan liten detalj som en vattenpump till motorn som inte är som den skall ombord… Det är ganska otroligt för att vara en båt! Jadå, ingen fara; Johan meckar med vattenpumpen nu, så den e säkert snart iordning. Sofie som kommer från Sverige om två dagar skall ha med sig lite roliga reservdelar.

Vi gick till Petite Martinique för att bunkra efter två helt oförglömliga veckor på Tobago Cays. Det var sömniga och livfulla dagar med snorkling med sköldpaddor, bad, surfing på alla tänkbara sätt, BBQ på stranden med herr Lördag (alias norrlands guld), besök på öde ön där Jack Sparrow (i filmen pirates of the caribbean) hade gömt skatten, ljumma kvällar bredvid Theo-båten och långa stranddagar med vännerna från Bequia: familjen Austin (Candas o Stephen och pojkarna: John-Carter och Clyde) och Theo-båtens kompisar på norska båten Galadriel (Gry, Hans-Morten och barnen Elise, Vemund och Trym). Efter Petite Martinique blev det stopp på paraply-ön Mopion i solnedgång och Union Island för ytterligare shopping.



Efter några dagar isär gick vi till Mayreau där vi träffades igen allihop. Vi var bjudna på middag på Dennis Hideaway, där familjen Austin hyrde ett rum. Underbart med långbord för 10 barn och 8 vuxna. Norskar, amerikaner och svenskar om vartannat och mycket stim o stoj vid poolkanten före middagen och lika mycket vid baren efter att barnen somnade i barnvagnar, solstolar etc. Vadå läggnings rutiner?! Huvudsaken är väl att de sover tryggt o gott!

Vi seglade lite var för sig efter allt detta umgänge och Stella besökte Petite Nevis där vi besteg toppen och studerade den gamla valfångststationen. Det skulle visa sig vara en bra inledning till vårt stora valmöte som jag kommer till senare i detta inlägg. Därefter kunde vi inte låta bli att segla ut till Baliceaux och Battowia! Det finns en helt outstanding guidebok för att segla här nere som är skriven av Chris Doyle. Den fungerar som en bibel för alla seglare både vad gäller navigation och utforskande av öar. Men vissa öar, de är inte många och de ligger alltid lite off, har han helt undvikit att skriva något om. B och B är några av dem, så det e klart man blir nyfiken! Numera vet vi varför. Dessa är hans riktiga pärlor, de han skulle önska fick fortsätta vara orörda och bortglömda… Vi vet, för vi träffade honom för några dagar sedan på Dominica… förövrigt kan vi tipsa om att det kommer att stå några rader om en viss bok i nästa nummer av hans guidebok, under kapitlet om Gustavia på St. Barthélemy…
Tillbaka till Baliceaux, ön dit 5000 indianer blev deporterade av britterna efter att dessa besegrats när öarna koloniserats på slutet av 1700-talet. Man dödade de flesta av invånarna men deporterade ett gäng till denna isolerade ö för att dö. Ungefär hälften av dem överlevde mot alla odds och deras ättlingar lever vidare som Garifuna-indianer i Honduras, Belize, Guatemala, Nicaragua och USA. Baliceaux och systerön Battowia är idag obebodda sånär som på kossor, kalkoner (?) höns, getter och landsköldpaddor. Lokala fiskare har ön som en utpost där de grillar och bor över sporadiskt. Stränderna är fulla av vrakgods och vi hade en otroligt spännande dag här då vi utforskade platsen utan och innan! Så nu har vi delat med oss av detta, säg inget till Chris Doyle!Så möttes vi åter alla båtarna på Bequia efter en vecka på olika håll. Det blev ett kärt återseende och ännu några intensiva dagar alla familjerna tillsammans. Denna gången var också svenska familjen Englund (Patrick och Jenny och deras två barn Jonathan och Fideli) med. Vi träffade dem när de var ute över dagen på Tobago Cays. Barnen fann varandra direkt och Wille tyckte det var skönt att leka med någon som pratade svenska, det var länge sedan nu. Sedan e det ju lite charmigt att han fortfarande har lite Stockholms-dialekt i sina lekar sedan dagarna tillsammans med dem… och att han envisas med att kalla kokosnötsbåtar för ”boat”ar för det sade Jonathan (som går på engelskt dagis på Bequia).
Annars är det mest fiske för Wille numera. Han har fått ett oväntat och stort intresse för att fiska, stort som smått, han kan hålla på i timmar att leka med fångsten som gärna får simma runt i den uppblåsbara barnpoolen tills de blir så långsamma att de i bästa fall får komma tillbaka till havet…
Kaktusar är också spännande...
Bästa kvällen blev på restaurangen Jack´s där fantastiska svenska bandet insåg läget med 12 lintottar som sprang omkring, och började lira svenska barnvisor till mångas förvåning och vår förtjusning! Tack för en toppenkväll!

Därefter seglade vi med vår kära Theo-båt till St. Lucia för några dagar i lugn o ro (que?!) tillsammans med dem innan vi skulle skiljas åt. Vi hade en underbar dag på stranden sista dagen, det var en sådan där gyllene dag då allt är som det skall vara. Jag fick till och med prova att åka Wakeboard så det var ju bra. Det var faktiskt kul! Wille åkte vatten-skidor (Nästan som du Adrian). Och alla har vi, tack vare Theodor, blivit helt sugna på att lära oss Skim-board. Om vi bara blir hälften så bra som han så e vi nöjda!
Tiden tillsammans med er: Vibeke, Bengt, Theodor, Helena och Oliver ( Eller Mollifyr som vi säger) har varit helt fantastisk! Ni är en sån härlig familj! Tack för att ni gjort vår vinter fulländad! Vi ser fram emot att träffa er snart i Göteborg. Theo-båten skall nämligen åka på containerfartyg till frankrike och sedan skall familjen Theo vidare på tur upp genom Europa till Norge.

Så till det utlovade valmötet. Knappt hade vi vinkat hejdå till Theo båten och njutit av den goda avskedskakan från Vibeke när vi mötte tre nya vänner. Tre vackra kaskelotter. Lika stora som Stella. På stilla hav. Det var magnifikt! Vi var helt intill och hörde deras ljud och pojkarna var fascinerade. Vi tillbringade en fin halvtimme tillsammans med dem.

Sedan var vi på Dominica och blev mer eller mindre kidnappade av Pancho, en boat-boy som genast introducerade sina två söner (som han tyckte var så lika våra?!) till Wille o Eddie och vi blev hängandes med dem och deras vänner i några dagar. De tog oss med bå vilda båtfärder, till bad i varma källor och till en strand med supecoola naturliga pooler. Kul!

Ett skelett från en strandad kaskelott som nu finns på Anchorage hotell i Rosseau blev extra intressant efter vårt valmöte! Nu är vi på Iles des Saintes och njuter av baguette och glass-landet igen…och på onsdag kommer Sofie hit och det var 15 år sedan vi seglade här nere tillsammans första gången, hon och jag och några till på s/y Miss Rustis. Förresten; jag har tappat i min mobiltelefon i havet, som ju bekant är djupt… Men ni når mig på Johans mobil eller mejlen eller med en kommentar här såklart!

Månsurfaren

11 mars 2009: Johan vindsurfar i fullmånens sken.

En dag på Stella

10 mars 2009 En typisk dag på Stella, Tobago Cays västindien. 06.10 God morgon! Dags att vakna nu tycker Eddie! Wille lyssnar, till vår förtvivlan, och kommer snart efter. Ibland leker de själva en stund, ibland inte. Vi tar varannan morgon. Idag var det Johans tur att få sova.
07.30 Frukost, första sittningen. Gröt och vatten. Mums… Och vattnet var säkert tänkt att lekas med… 07.45 Scones. Vi är på tobago Cays inte ett bageri så långt ögat kan nå. Väldigt lyxigt med nybakt varje morgon. Vi har fått sådana vanor här nere. CAP vet vad vi menar. 08.15 God morgon Johan! Din tur på marktjänsten. Jenny går till fördäck och gör sin morgon yoga. Det fungerar, man blir piggare! Och så känner man sig så himla redig. 08.30 Frukost, andra sittningen. Kaffe, (inget fel på nèscafé) scones, knäckebröd, marmelad, ost, salamikorv och grapefrukt, (den enda frukt man kan få billigt här nere just nu, och som faktiskt håller sig bra)! Tur att alla gillar det! Sedan påtår och chokladbit för de vuxna. Pojkarna vet fortfarande inte om att vi smugglar upp chokladbitar varje dag… De älskar mörk choklad så de skulle bli sura om de fick veta vad de går miste om. Eddie flörtar!

09.30 Den inte alltför populära morgonritualen med solkräm . Idag även hårklippning, det sker ofta, hår och naglar växer så det knakar här nere. 10.00 Ut på snorkeltur. Dagen till ära skall alla med. Inte alltid världens bästa idé. Men idag gick det jättebra. Vi hade två trötta killar med oss, tre menar jag, så de tog sig en förmiddags-nap i jollen efter att ha identifierat lite fiskar och kollat in måsbåten och då fick mamman snorkla på revet i lugn o ro. Och leka med sköldpaddorna! Magiskt! 12.30 Lunch ombord. Brukar funka bäst. Skönt komma in i skuggan och det kan vara skönt att leka lite inne i båten tycker våra buskillar.
15.00 In till stranden där Theobåtens besättning väntar. Wille och Helena hittar genast en lek, Eddie vågsurfar och sedan sover han lite under en palm, Johan vindsurfar en sväng. Jenny snackar skit med Vibeke och jagar runt efter alla barn;-) Livet leker!
17.30 Middagsdags. För en gångs skull inte alltför sent. Vacker solnedgång.
19.00 Eddie knallar in och lägger sig i sängen ivrigt gestikulerande mot vällingskåpet: inging! inging!, Svarar med övertydlig nick och ett klart o tydligt Jaaa på frågan om han vill ha välling och gå och lägga sig. Stackars liten så trött.
20.00 Wille ber att få lägga sig! Tandborstning, saga och godnattvisa.
20.30 Vi flyttar vår båt intill Theos och utmanar Vibeke och Bengt på landskamp i Maxi-yatzy. De kommer över laddade till tänderna, och med rom och cola och Baileys givetvis. Vi håller oss till vin denna kväll. Norge vinner. Attans. Man borde nog pröva det där med baileys i alla fall.

Alldeles för sent dvs Tidigt nästa morgon. Dags att dra sig tillbaka tycker Theo båten och vi ankrar isär igen. Barnen har ingen aning om att lekkompisarna varit så nära hela natten.

God natt tycker Stella!

6 mars 2009

Här är det gott att leva!
Barnen sover och vi sitter i ute och dricker vin. Under stjärnorna. -Jojomän! Omgivna av sandöar och korallrev, varför inte?! Vilken märklig tillvaro vi lever i! Tro inte att vi tar det för givet. Vi njuter! Man får nypa sig i armen ibland, det är en drömtillvaro. Men lika sann som någon annan.

Vi seglade till Bequia som vi hade stora förväntningar på och vi blev verkligen inte besvikna. Vi fick visserligen inte lattorna på St. Vincent, men vi kan nog inte påstå vi är förvånade. Så vi seglade ner till Bequia med de gamla lattorna och hittade genast vår kära Theo båt som vi kunde ankra intill. På vägen in i hamnen blev vi fotograferade i vanlig ordning av öns båtfotograf som ligger och lurpassar på alla båtar som seglar in på eftermiddagen, han kommer sedan med resultatet likt ett ”balder” arrangemang och självklart köper vi seglare gärna ett foto från honom. Lattorna kom förresten med färjan från St. Vincent någon dag senare!!!

På kvällen blev pizza från legendariska Macks Pizza, hämtpizza som vi beställde på whf-radion. Theo lade sig vid sidan av oss och vi hade en högljudd, (5 barn) och mysig kväll tillsammans allihop. Sedan njöt vi av Bequia, sköldpaddsfarmen, glasskafét, grillning på gatan på fredagens jump-up, utekväll för pappor med tillhörande korallhattar och dito för mammorna med temakväll ABBA. Jag kan ju mest tala för mammornas kväll och den var helt underbar.. Vi dansade o dansade! På Bequia lärde vi också känna en amerikansk familj som tagit ledigt i tre månader; Steven och Candas med sina två pojkar. De hyr ett hus på Bequia. Candas var med oss ut på mammornas kväll och nu då jag skriver detta är vi (Stella o Theo) ute på Tobago Cays och Candas med familj kommer med charterbåt över dagen på söndag så då träffar vi dem igen. Kul!

Vi lämnade Bequia för en vecka sedan och seglade ut hit. Tobago Cays är ett hästskorev, unikt för västindien och bedövande vackert. Ladda ner google earth och kolla dessa koordinater så fattar ni vad vi menar. 12 38.057' N, 061 21.180' W

Havet ser nästan konstgjort ut. Så turkost! När man snorklar här träffar man alldeles säkert på sköldpaddor och de har till och med inringat ett litet område där ingga båtar får vara och i detta område har sköldpaddorna hittat en fristad och de håller sig där inne fastän det inte alls är avgränsat mer än mha några bojar. Det är så mäktigt att snorkla där omgiven av sköldpaddor på öppet vatten.

Öarna omkring revet är små och obebodda men boat-boysen som hänger här på dagarna ser det som sitt andra hem. De sköter sin lågmälda business i form av försäljning av fisk och grönsaker eller vattentaxi etc. Här återsåg vi nästan direkt vår vän Sydney från första gången vi var här nere 1994. Han var sig precis lik! Han e ju bara världens coolaste när han kommer glidande med sin trä-speedboat, orangfärgad med värsta fenorna på, iklädd största modellen rastamössa för allt sitt hår och sina orangfärgade skidglasögon! Självklart köpte vi några t-shirtar som han designat, snackade en massa skit och ser varje dag fram emot hans dagliga besök då han ber om ett glas vatten och vi snackar lite om ditt och datt. En extra eloge till Sydney som såg till att skaffa oss nya tändstift då vår utombordsmotor plötsligt tvärdog häromdagen.

Inget jag e stolt över direkt men häromdagen lyckades både Johan o jag bränna oss i solen ordentligt. Efter 4 månader härnere!? Pojkarna har ju sina surfdräkter för det mest då solen står som högst så de var ok och vi brukar smörja in oss, ganska slaviskt faktiskt. Men vi missade just denna dag. Då vi till råga på allt satsade ut till Petit Tabac, ön utanför revet där man bland annat spelat in diverse scener från filmen pirates of the carribbean. Trots liten lätt solöverdos var det en underbar dag på en öde ö som vi i alla fall tidvis fick helt för oss själva.

Idag har vi firat den blonda Karibiska prinsessan Helena som fyllde 5 år. Söta Helena på Theo-båten är ju liksom allas vår lilla prinsessa här nere då det annars mest är pojkfamiljer ute och långseglar med barn. Ganska märkligt egentligen, vi har bara träffat långseglarfamiljer med pojkar! Helena, som dagen till ära hade sin ”sjuttonde-Maj” klänning på sig, fick teckningar från hela Stellas besättning ihopsatta i ett häfte i bästa dagis-anda. Vi fick komma på tårtkalas på stranden och lekte oss trötta. Wille o Eddie somnade före 19.00 bägge två! Vi är så glada över vår lilla norsk-svenska union!

7 mars 2009

Vi har åkt in till Union Island över dagen för att göra internet och köpa lite mat men har tänkt oss ut till Tobago Cays igen så snart vi är klara. Vi måste kolla till sköldpaddorna;-)

Kramar från Stella!