Vi seglar norrut.

Sydliga vindar i mer än en månads tid har gjort vår resa norrut till en lätt match. Överhuvudtaget har vädret varit mycket lugnare iår mot förra året. Tillsammans med Farfar och Farmor har vi seglat genom Grenadinerna och norrut i en stadig slör.Jenny och Wille snorklar i Tobago Cays. -Nej, vi tröttnar aldrig på detta!

Däremot kan man bli klart trött av att segla... ...tycker Eddie, dockan Malcolm och Wille.

Wille och Farfar filosoferar på väg till Mayreau från Tobago.

Fartyg på väg ut från St. Georges Grenada.

Vi bestämde oss för att utforska öarna mellan Grenada och Carriacou och upptäckte en för oss helt ny skärgård! Exempelvis ”ile des caille”, en gammal Norsk valstation där det idag bara bor två personer: Lawrence och Sion. De guidade oss runt på sin ö en dag, och det var en sällsam upplevelse på alla sätt. På cemetery hill, som högsta punkten på ön kallas, finns två påkostade gravar från den tid då ön var norsk. Vilka som fått en sådan ståtlig gravplats kunde inte våra guider berätta för oss, men däremot visste de precis hur man gör för att tjuv-ladda mobiltelefonen via den solpaneldrivna mätstation som myndigheterna satt upp för att mäta aktiviteten på den närliggande underjordiska vulkanen ”Kick´em Jenny”... I ett av de 5 husen som L och S skötte åt ägarn ( en Trini ( från Trinidad som haft ön sedan 60-talet) fanns resterna av en språklektion som blivit kvar från en tid då det bodde barn på ön. One two three... hat, man, girl, boy, egg, fish...

Vi utforskade vackra ”ile de Ronde”, som bebos av ett tjugotal människor som främst lever på fiske och pumpor och annat som de odlar på ön. Vi ankrade i Saline Island och besteg toppen på märkliga White island. Det var inte fler än tre båtar sammanlagt på alla dessa öarna och mestadels var vi helt själva. Mäktigt!

Väl inklarerade på Carricou åkte vi på ötur och spanade in de många fina gamla husen och såklart träbåtarna som fortfarande byggs här på traditionellt vis. Det finns åtminstone en Carriacou byggd båt i varje hamn här nere och det är alltid en fantastisk syn att se dem segla. Mycket fint hantverk på en gång! Carriacou sloop för ankar Tobago Cays.

De sydliga vindarna har ju som sagt också resulterat i torka på de flesta öar vi varit på. Därför var det skönt att komma till St. Vincent och få se lite grönska igen. Vi seglade tidigt på morgonen från Bequia för att hinna med flera stopp på St. Vincent innan kvällen. Det blev både Batcave, en fantastiskt vacker dykupplevelse som vi lätt kan erkänna överträffade minnet av upplevelsen från 1995, och Balleine Falls, som också var en vacker badupplevelse. Men det kan aldrig slå den gången för 15 år sedan, det var det första vattenfall jag någonsin badat i! Men visst var det sagolikt och visst fick vi se vatten så att det räcker! Farfar i Batcave.

Vackert i svårbesökta Balleine Falls.

Efter några dagar med bunkring och fixande med båten drog vi vidare upp till Dominica. Som vi som vanligt njöt av att återse. Marie Galant blev vårt nästa stopp. Jag har alltid trott denna ö skulle vara väldigt låg och torr. Nu visade det sig att ön är hög men platt, och fullt av prunkande sockerfält. Ni har kanske sett sockret från Marie Galante? Jag hade bara inte tänkt på det förut. De där små sockerpåsarna som man får med espresson…

Vi blev kvar i flera dagar efter att vi vinkat av Farmor och Farfar innan vi seglade lovartsidan om Guadeloupe, med ett litet badstopp bland delfinerna i Petite Terre och därefter direkt till Saint Barthélemy. 28 timmar och två Tonfiskar senare var vi framme på Saint Barthélemy.

Trötta efter nattseglingen men glada att komma ”hem” ankrade vi utanför Gustavia samtidigt som hamnen formligen invaderades av mega yachter från alla världens hörn. Det var dags för den stora segeltävlingen ”Saint Barth Bucket”! Det imponerande startfältet bestod av några av de största segelbåtarna i världen, minsta båt är 100 fot. I princip alla professionella seglare vi känner var här denna veckan! Syrran Anna och hennes man som just fått jobb på klassiska j-båten ”s/y Hanoman” var såklart här och dessutom fick vi hit min lillebror Klas och hans flickvän Sheree!När Klas är här blir det full fart till pojkarnas förtjusning! Dessutom får man både åka fyrhjulig motorcykel och leka med hjälmarna! Tummen upp, eller hur Eddie!?

Det blev värsta familjefesten! Johan och jag har jobbat, seglat och festat i skift. Men nu måste vi erkänna att efter dessa galna dagar är det skönt med lite lugn i båten... eller lugn och lugn...

Just nu sitter jag på ett Internet kafé och jobbar, ganska opraktiskt faktiskt, försöker hinna med bloggandet också… tar tid med alla foton, så de lägger jag in senare. Johan och pojkarna vilar på båten. Wille är extra trött som har fullt upp med kompisarna Lukas och Luie och dessutom går på simskola här under påsken med Greta och Pierre! Nu dyker och voltar han från kanten och har lärt sig simma ryggsim! Man ligger i lä. skönt. Vi känner oss som hemma.

14 april. Sådär ja, nu är det foton oxå. Håll tillgodo. Snart kommer det sista blogginlägget för detta äventyret! Den 19:e April kommer vi hem till Sverige igen. Vi ses snart!