söndag 21 augusti 2011

Tack!

Vilket strålande mottagande vi fick! Nu ligger Stella förtöjd i GKSS hamnen. Overkligt och kul att ha henne så nära! Man kan gå ner och ta en kopp kaffe och bryggsegla när man vill. Tack alla Ni som kom och mötte. Det var verkligen en fantastisk känsla att få lägga till hemma. Kramar från Eddie, Wille Johan och Jenny!





onsdag 17 augusti 2011

Hemkomstfest imorgon!

Nordsjön avklarad! Vilken resa. Vi hade redan bestämt att vi skulle segla genacker över så det gjorde vi. Genackern är numera sönderseglad men man seglar väl bara nordsjön en gång, varje år åtminstone... Jag som hade oroat mig för hur det skulle bli på detta fruktade hav med småbarn och allt. Vi hade verkligen tur. Solsken och mulet men aldrig regn, lagom eller väldigt lite vindar omvartannat. inte ens styv kuling. Utom möjligen i början då vi hade 20 m/sek ut från Inverness. Det ihop med medvind och medström, det kändes som om någon skickade iväg oss ut på nordsjöln som ett spjut i vattnet.

Nu är vi i Skagen. Har varit ute på Grenen och sett Skagerack möta Kattegatt. Old news för oss som redan seglat över skarven, men det var kul ändå. Wille var mest nöjd som lyckades med konststycket att fånga en fisk i en pöl på stranden.

Imorgon seglar vi hem! Ni är alla Välkomna på Stellas hemkomst firande på bryggan! Vi hoppas kunna lägga till vid blåvita tornet nere i GKSS hamnen vid 17-tiden. Är det fullt där får ni leta efter oss på någon av de yttersta bryggorna. Följ reggae-musiken;-)

Vi ses imorgon!
/Stella crew

fredag 12 augusti 2011

Caledonian Canal





Tillbaka i havet igen, andra sidan scotland just vackert eskorterade in i Inverness marina av en lekfull delfin modell belgian blue. Men först en tillbakablick:



Simon och Farfar (Han kallas för "Christer" men HETER Farfar" hälsar Eddie) mönstrade på i söndags i Oban. Vi tog ett snabbt besök på whisky-destilleriet innan vi kastade loss och tog sikte på Caledonian kanalen. Med dem kom vinden. Nu blev det äntligen segla av. 17 m/sekund. Från stiltje till styv kuling... varför kan det inte finnas några mellanting? Det var allt i rättan tid de kom våra deckhands! Ett avseglat skot senare, och efter att Wille sagt adjö till saltvattensfiskarna, kunde vi lugnt slussa in i Sealock vid kanalens mynning. Skönt med kanaler. Inget gung och ingen lutning. Dessutom en solig dag. Dagen efter var vi ensam båt uppför den mest kända delen av Caledonian kanalen (utom Loch ness;) Neptune Staircases. Det är 8 slussar på rad. Coolt. Wille och Eddie gick med Farfar till lekplatsen medan vi andra slussade upp i rask takt. Det var egentligen inte vi som var VIP visade det sig, efter oss kom en 140 fots motoryacht som tog upp hela slussen. Därför var de tvungna att få oss ur vägen snabbt. Såg stiligt ut med Stella i eget majestät i slussarna.
Vi firade våra första 19 meter upp i luften med ett besök på Whiskydestilleriet Ben Nevis vid foten av Storbrittaniens högsta topp (1343m) med samma namn. Det blev rundtur och provsmak och sedan tillbax till slussandet. Lugnt och skönt att åka kanal.
På väg in mot kanalen.
Varning för bräddavlopp. Eller jordens kant? Åka kanal gör man på egen risk.

Innanför Sealock i Corpach. Vid foten av Ben Nevis. Harry Pottertåget kör föbi över kanalen.
Sluss sluss!

Tilläggningsöl på kanalbåt-bar. Kanalsjö. Laga Sprayhood.


Dagen efter vaknade vi till en fullständigt genomgrå regnig dag. Det är snabba väderomslag. Ja, vad gör man i en båt i ösregn? Grabbarna tog hand om båtåkandet och jag och pojkarna såg på film och bakade kaka. Jag tänker ofta att Stella är en onödigt stor båt för oss. Särskilt när vi betalar hamnavgifter och båtförsäkringar. Men lika ofta är jag är tacksam för hennes storlek! Det gör ju inget att man kan leka kurragömma inne samtidigt som det meckas med något i motorn eller lagas mat. En annan sak vi är tacksamma för nu är alla tips från gurun Thomas Darholm som seglat till Scotland från Sverige oräkneliga gånger. Från honom hade vi hört det fanns ett slott intill vattnet i Loch Oichy, (för övrigt högsta punkten i kanalen, 32 meter över havet) dit båtfolk är välkomna. Vi hittade telefonnumret och bokade in oss på lunch. Vi blev verkligen kungligt bemötta!

Eget tearoom med öppenbrasa och utsikt ner mot den regntunga kanalen, God lunch och spännande rum, inte minst toan. Motvilligt lämnade vi slottsvärmen efter kaffe och tjuvtitt på det lyxiga livet och gick ut i regnet ner till båten igen. Dagen avslutades som vanligt med whiskyprovning.
Fort Augustus.




Natten därefter låg vi i gästhamnen ovanför slusstrappan i Fort Augustus. Vi letade oss in i pubvärmen på Lock Inn och avnjöt en utmärkt och typiskt engelsk, förlåt skotsk, middag. Fish and Chips med lager till. Ett piggt norskt gäng satt vid bordet bredvid. De var på väg till Västindien och vi utbytte erfarenheter med dem en stund innan vi gick ut i ösregnet igen och funderade på att helt enkelt vända om skutan och hänga med dem söderut. Men istället blev det Loch Ness. Och tro det eller ej men vi körde över Nessie! Mitt i sjön, från 200 meters djup till 1,8 meter en kort stund och sedan 200 meter igen. Vad annars kan det ha varit? Övertygade om denna närkontakt kändes det extra spännande att besöka monsterutställningen i Drumnadrochit. Men övertygelsen blev kortvarig. Gjorde de något på Nessie-centret var det att övertyga om omöjligheten i hennes existens. Nåja. Verkligheten blir ofta roligare om man tror på saker.

Eddie tycker monsterletar ubåten är i lagom storlek.


Efter en stilla natt på en pontonbrygga bredvid en svängbro slussade vi ner oss den sista biten i morse. Nu är Stella fri igen, solen skiner och Wille har kastat i sötvattensfiskarna. Han håller som bäst på att fiska upp saltvattensfiskar medan vi andra kollat passagewether och det ser bra ut. Om inget annat händer sticker vi imorgon vid lunch. Då borde vi ha medström ut mot Nordsjön. Ni kan följa oss på AIS om ni vill. Kolla på marintraffic.com sök på vessel: ”Stella af göteborg”.
Morgonfika på Stella.
Stella crew hälsar. Nu ses vi snart!

fredag 5 augusti 2011

Uppdatering från Västra Scotland

Nu regnar det. Våra första veckor var sagolika och ovanliga vad gäller vädret. Nu är det mer normalt för västra Scotland. Horisontellt regn och skurar men sol däremellan, helt ok hittills. Scenerierna med de låga molnen och känslan av lyft varje gång solen tränger igenom molntäcket hade vi inte velat vara utan! Skall ju kännas att man varit i Scotland trots allt. I närheten av Talisker finns en vik som omtalas som en av världens vackraste ankringar. -sånt kan man ju bara inte missa! Loch Scavaig, bedövande vackert, trollskt och accompagnerat av ett ständigt dån från vattenfallet. Att det var lite trixigt att ta sig in gjorde inte saken sämre. Fyra meters tidvatten (spring) är en liten utmaning. Men är man flexibel med tiden så kan man nog mest se den som en fördel, då tänker jag på de strömmar den skapar, en knops medström är inte att förakta, särskilt inte jämfört med motsatsen. Som ni säkert redan märkt på våra foton är det inte särskilt trångt här. Det är glest mellan båtarna och man har en skön känsla av att vara väldigt långt bort från allt. Perspektiven ter sig lite större än vanligt. Bergstopparna är högre, vikarna djupare, sunden längre och jag tror till och med att himlen är högre. Det är bara molnen som ligger lågt. Stella blir till en liten vit prick i det stora blågröna. Vår lilla värld mitt i alltet.
Obligatoriska strandfyndet. Alla dessa skor...
Pojkar i pyjamas och flytväst som tokar sig.
Klämmer in några foton från Tobermory också.Efter en regntung natt i den dramatiska ankringen kom solen fram och morgonen var magisk. Sedan styrde vi ut från Loch Scavaig och gick till ön Canna, -underbara Canna! Här blev vi genast charmade av den fina viken med de randiga korna, dessutom strax stammisar på den enda restaurangen. Amanda och Art heter paret som driver den lilla rörelsen med 5 bord. Det bor 18 människor på Canna varav tre barn. Man lärde sig känna igen de flesta efter tre dagar. Vi ville aldrig lämna! Sandstränder och spännande strandfynd varje ebb, och rena teletubbie-landet med kaniner och allt! Vi gick och vi gick, pojkarna fiskade och fiskade och vi åt fantastiska måltider på restaurangen. Eddie och Wille föredrog soppa (!) och vi botaniserade bland alla skaldjurs och fiskrätter. Lokalproducerade grönsaker. Makrillen kom in precis innan den tillagades. Likaså scallops (kammussla) och hummer. Färskare kan det inte bli! Teletubbie-land style="color:#000000;"> På tur med jollen Delfin.

Fiskepojkar. Till sist blev det i alla fall dags att ställa kosan söderut igen mot Mull. Nu siktar vi mot Caledonian canal. Om några dagar hämtar vi Simon, Johans kusin och vår deckhand hem till Sverige. Innan dess vill vi se över båten. Den behöver lite TLC lite här och var. Den har ju seglat över atlanten och ett rep i propellern har satt sina spår. Vi har lite packningar att byta i motorn och lite putsning i största allmänhet på Stella. Då är det smidigt att vara i en stad, så ikväll gick vi till Oban där vi är nu.

Jag får revidera det jag sade om Internet… men man kan nog inte begära det på de ställen vi varit på de sista dagarna. Nu har vi i alla fall uppkoppling. Och vi skall i lagom takt uppdatera oss på vad som hänt i världen. Kramar från Scotland.

foton från Kinloch castle

Här kommer foton från Kinloch castle på Isle of Rhum som utlovat.
Vägen till slottet.

Uppstoppade kolibrier.

Lejongap är spännande!

Orchestern! Egen tandläkarmottagning i slottet. givetvis!
Första rummet, gäller att snabbt göra stort intryck på sina gäster!
Samma rum uppifrån
Cool dusch med många kranar, duschstråle från alla håll. Modernt så det förslår!

Så där ja!