Tänkte att det var på tiden att berätta den stora nyheten att Stella just nu ligger i hamnen på Horta, Faial (azorerna) På väg hem mot Sverige! Jag lämnar över till Farmor Catarina:
Stella
seglar hem
Gästbloggare:
Catarina Stening
Publicerat
inför bloggens avslutning.
15 maj
2011
Johans
födelsedag firades med att Stellas leveransbesättning: Christer, Johan och jag
lämnade St.Martin och satte kurs mot St.Barth med sikte på Le Select för den
välkända ”cheeseburger in paradise” före losskastning mot Europa. Tyvärr var
det en söndag, -allt var stängt. Så istället blev det pizza och vin hemma hos Jenny
och Johans vänner Helena med familj i Corrossol. Det blev en perfekt
uppladdning inför avfärden.
De
första dagarna var också perfekta, stadig kurs mot Azorerna, fint väder och
fullmåne på nätterna. Ett nära möte med knölvalar i pardans –De slog och
viftade med fenorna och tumlade runt varandra.
Sedan
slog vädret om. Regn, blåst, höga vågor, våta kläder, tjong i båten, tjut i
riggen och fullt regnställ. Annat var väl egentligen inte att vänta och det
blev en helt annan segling. Tack vare att Christer och Johan är så vana att
läsa väderkartorna kunde vi planera kursen efter vindskiften och undvika de
värsta ovädren. Det kändes tryggt.
Efter
regn kommer solsken. Stiltje. Vi passade på att bada, torka kläder och städa
båten.
 |
| Middag mitt på atlanten |
 |
| Tankning pågår. |
 |
| Väderkarta |
 |
| Kaskelottmamma med kalv. |
Vi besökte legendariska Peter Sport Café i hamnen. Johan blev lyrisk då han upptäckte att Tacoma-t-shirten hängde kvar i taket. Där har den hängt sedan 1995 då Johan, KP, TP och JA seglade hem Tacoma från Västindien. Även Jenny fanns med på ett hörn redan då.
Faial var en intressant ö att resa runt på: vi besökte Fyren som är täckt av lava och aska och den gamla vulkankratern. Vi tog färjan över till ön Pico och såg vinodlingar samt besökte intressanta valmuseer.
 |
| På väg ut mot Fyren Capelinhos på Faial. |
 |
| Caldeira, vulkankrater Faial. |
Efter några dagar seglade vi till huvudön San Miguel. Denna segling blev tuffare än vi hade förväntat oss. Efter ett dygn kom vi fram och fick ligga vid en flytbrygga (skönt eftersom det är så mycket tidvatten). Johan flög hem och vi var turister en vecka och reste runt på ön.
Vi lämnade Stella färdig för den nya besättningen bestående av Morfar Dick med vänner som kom två veckor senare för att segla vidare mot Scotland.
Stolt
och glad lämnade jag Stella efter min första atlantsegling och dessutom ”åt fel
håll”.
Tack för otroliga upplevelser med Stella. Catarina.
