6 mars 2009

Här är det gott att leva!
Barnen sover och vi sitter i ute och dricker vin. Under stjärnorna. -Jojomän! Omgivna av sandöar och korallrev, varför inte?! Vilken märklig tillvaro vi lever i! Tro inte att vi tar det för givet. Vi njuter! Man får nypa sig i armen ibland, det är en drömtillvaro. Men lika sann som någon annan.

Vi seglade till Bequia som vi hade stora förväntningar på och vi blev verkligen inte besvikna. Vi fick visserligen inte lattorna på St. Vincent, men vi kan nog inte påstå vi är förvånade. Så vi seglade ner till Bequia med de gamla lattorna och hittade genast vår kära Theo båt som vi kunde ankra intill. På vägen in i hamnen blev vi fotograferade i vanlig ordning av öns båtfotograf som ligger och lurpassar på alla båtar som seglar in på eftermiddagen, han kommer sedan med resultatet likt ett ”balder” arrangemang och självklart köper vi seglare gärna ett foto från honom. Lattorna kom förresten med färjan från St. Vincent någon dag senare!!!

På kvällen blev pizza från legendariska Macks Pizza, hämtpizza som vi beställde på whf-radion. Theo lade sig vid sidan av oss och vi hade en högljudd, (5 barn) och mysig kväll tillsammans allihop. Sedan njöt vi av Bequia, sköldpaddsfarmen, glasskafét, grillning på gatan på fredagens jump-up, utekväll för pappor med tillhörande korallhattar och dito för mammorna med temakväll ABBA. Jag kan ju mest tala för mammornas kväll och den var helt underbar.. Vi dansade o dansade! På Bequia lärde vi också känna en amerikansk familj som tagit ledigt i tre månader; Steven och Candas med sina två pojkar. De hyr ett hus på Bequia. Candas var med oss ut på mammornas kväll och nu då jag skriver detta är vi (Stella o Theo) ute på Tobago Cays och Candas med familj kommer med charterbåt över dagen på söndag så då träffar vi dem igen. Kul!

Vi lämnade Bequia för en vecka sedan och seglade ut hit. Tobago Cays är ett hästskorev, unikt för västindien och bedövande vackert. Ladda ner google earth och kolla dessa koordinater så fattar ni vad vi menar. 12 38.057' N, 061 21.180' W

Havet ser nästan konstgjort ut. Så turkost! När man snorklar här träffar man alldeles säkert på sköldpaddor och de har till och med inringat ett litet område där ingga båtar får vara och i detta område har sköldpaddorna hittat en fristad och de håller sig där inne fastän det inte alls är avgränsat mer än mha några bojar. Det är så mäktigt att snorkla där omgiven av sköldpaddor på öppet vatten.

Öarna omkring revet är små och obebodda men boat-boysen som hänger här på dagarna ser det som sitt andra hem. De sköter sin lågmälda business i form av försäljning av fisk och grönsaker eller vattentaxi etc. Här återsåg vi nästan direkt vår vän Sydney från första gången vi var här nere 1994. Han var sig precis lik! Han e ju bara världens coolaste när han kommer glidande med sin trä-speedboat, orangfärgad med värsta fenorna på, iklädd största modellen rastamössa för allt sitt hår och sina orangfärgade skidglasögon! Självklart köpte vi några t-shirtar som han designat, snackade en massa skit och ser varje dag fram emot hans dagliga besök då han ber om ett glas vatten och vi snackar lite om ditt och datt. En extra eloge till Sydney som såg till att skaffa oss nya tändstift då vår utombordsmotor plötsligt tvärdog häromdagen.

Inget jag e stolt över direkt men häromdagen lyckades både Johan o jag bränna oss i solen ordentligt. Efter 4 månader härnere!? Pojkarna har ju sina surfdräkter för det mest då solen står som högst så de var ok och vi brukar smörja in oss, ganska slaviskt faktiskt. Men vi missade just denna dag. Då vi till råga på allt satsade ut till Petit Tabac, ön utanför revet där man bland annat spelat in diverse scener från filmen pirates of the carribbean. Trots liten lätt solöverdos var det en underbar dag på en öde ö som vi i alla fall tidvis fick helt för oss själva.

Idag har vi firat den blonda Karibiska prinsessan Helena som fyllde 5 år. Söta Helena på Theo-båten är ju liksom allas vår lilla prinsessa här nere då det annars mest är pojkfamiljer ute och långseglar med barn. Ganska märkligt egentligen, vi har bara träffat långseglarfamiljer med pojkar! Helena, som dagen till ära hade sin ”sjuttonde-Maj” klänning på sig, fick teckningar från hela Stellas besättning ihopsatta i ett häfte i bästa dagis-anda. Vi fick komma på tårtkalas på stranden och lekte oss trötta. Wille o Eddie somnade före 19.00 bägge två! Vi är så glada över vår lilla norsk-svenska union!

7 mars 2009

Vi har åkt in till Union Island över dagen för att göra internet och köpa lite mat men har tänkt oss ut till Tobago Cays igen så snart vi är klara. Vi måste kolla till sköldpaddorna;-)

Kramar från Stella!