9-11

Hej! Vi ligger på en mooring i Young Island Cut på södra St. Vincent.

Sedan sist har vi seglat med farmor o farfar från Martinique till St. Lucia där de klev av, vi har varit på ötur och lekt mycket med Theo och deras besättning och vi har gjort fartrekord på Stella. Den 5:e kom farmor och farfar till ett mer och mer ostabilt Martinique. Strejken fortsätter både där och på Guadeloupe och har nu glidit över till något som mer liknar ett socialt uppror. Vi var bra nöjda då vi tog upp ankaret efter att ha lyckats bunkra lite goda franska ostar och viner och dessutom shoppat lite i Fort de France. Efter vi kastat loss var alla butiker stängda. Vi tillbringade sedan två nätter i Anse d´Arlet dit strejken inte riktigt hunnit och där man fortfarande kunde njuta lite av det franska vardagslivet; strosa lugna gator fram med en baguette under armen njutandes doften av nypressad espresso, eller strosa och strosa… det var väl snarare springa och jaga barn genom gatorna men strunt i det… Wille träffade en fransk kille som lärde honom surfa på en buggyboard och farfar och Johan tog upp vackra sjöstjärnor från botten som vi kunde titta och känna på.
Överseglingen till St. Lucia var riktigt fin och en stor del av seglingen sov faktiskt alla utom Jag, Jenny som fick chansen att få njuta fullt ut av att bara segla! Vi ankrade i Rodney Bay och låg där flera dagar. Vi klättrade upp på Pigeon Island och lekte sjörövare på borgen och i ruinerna av admiral Rodneys flottbas. Sedan hängde vi på den lugna stranden och Wille simmar bättre och bättre för varje dag. Eddie har också blivit riktigt duktig och simmar hundsim med flytvingarna, han springer rätt ner i vågorna utan minsta rädsla och kommer upp med ett brett leende om han kommer under vattnet. Norska båten Theo kom efter några dagar och vi hängde lite på stranden tillsammans. Sedan bjöd Vibeke och Bengt över oss på middag, utan barn! Deras småttingar sov och våra var kvar på Stella med farmor och farfar, toppen!

Med farmor och farfar gjorde vi en ötur på vackra St. Lucia.

Då fick vi lära känna lokala ölet Piton, (alla öar har sitt eget ölmärke här nere) se hur man tillverkar traditionella båtar ur en trädstam och köra ner i kratern till Soufrière vulkanen, det såg ut som en syn tagen direkt från helvetet. Det sägs att man blir flera år yngre av att bada i det varma svavelrika vattnet… hur funkar det med ettåringar? Försvinner de?

Farmor fyllde år på Alla hjärtans dag och detta firade vi så mycket vi kunde i Marigot bay. Farmor hade visst inte blivit firad så mycket på flera år!Wille var på sitt största berättarhumör denna dag och han bjöd bland annat på följande historia från förr. Vet inte om vi skrivit om det förut men alla Willes storys börjar på samma sätt: ” Vet du, förra gången när ”vi och morfar” (jag och morfar) var här i västindien, vet du vad som hände?” -Vet du, det var före ni (mamma och pappa) var nyfödda och farmor och farfar var inte heller med för de var begravda. (?) Det var bara vi och morfar och Eddie och ”de norska” ( besättningen på Theo) som var med. Och mormor och Vega. Och då var vi [hörövare] och vet ni, vi hittade en restaurang som var stulen! Men vi var snälla hörövare och de dumma [tjyvarna] hade stulit den och gjort den ful och förstört, men vi gjorde den fin igen med julgranar och blommor”.

Den 16e flög farmor och farfar hemåt via Guadeloupe. Det var en strapatsrik hemresa och de var väldigt glada de bokat flygstol med Langley Travel som såg till att ordna med allt. Det blev nämligen två nätter på Langleys hotell Fort Royal på norra Guadeloupe eftersom flygplatsen stängde och sedan ordnade Langley lokalbuss med poliseskort ner till hamnen, båt till Point a Pitre och sedan buss igen på vägar som mer eller mindre plogats fram mellan brända bilar etc. Strejken på Guadeloupe fortsätter mao, men nu är farmor o farfar tryggt hemma i Sverige igen och vi tackar för ett fantastiskt lyckat besök!

Vi seglade söderut till orten Soufrière, vid foten av de vackra bergen Piton som ölet är uppkallat efter. På eftermiddagen gick vi upp till botaniska trädgården och fick den helt för oss själva en timme innan stängning och kunde njuta av de privata baden med vatten från vulkanen, en badanrättning som byggdes åt Ludvig den 16:e och hans trupper i slutet av 1700-talet. Efter det varmaste badet vi någonsin upplevt gick vi något vimmelkantiga men rena o snygga omkring i Soufrière i solnedgången och fotograferade.

Sedan dejtade vi Theo igen de kom och lade till vid sidan av oss ute på ankringen. Skojigt! Det blev en trevlig kväll och frukost tillsammans med dem och dagen ägnades åt att kolla in fladdermusgrottan och snorkla på bubblorna som kom upp ur undervattniska sprickor där varm ånga från vulkanen ventileras ut. Ser ut som kolsyra i vattnet! På eftermiddagen beundrade vi alla, men särskilt Wille, när 8-åriga Theodor från Theo båten åkte wakeboard för första gången, hur bra som helst! Vi gick vidare i eskader med Theo till Vieux-Fort där vi hängde på surfhaket ” the reef” på dagen och gjorde om kompis-ankringen sida vid sida och bjöd på tonfisk från fiskmarknaden som vi grillade på kvällen. Det var verkligen toppenmysigt!

Seglingen ner till St. Vincent var blåsig, c:a 40 knop (20 m/sek) men med vind och vågor snett bakifrån blev det en riktig seglingsupplevelse. Vi surfade fram i stadiga 9-11 knop!!! Med två rev i storen och halv genua. Så himla roligt! Det riktigt fräste om Stella där hon for fram över vågorna. Vi mötte flera båtar på väg åt andra hållet och det verkade inte riktigt lika skojigt, såg extra jobbigt ut för katamaranerna och vi är glada vi har ett monohull.

Nu ligger vi som sagt på en mooring i Young Island Cut på södra St. Vincent. Vi väntar på de beryktade lattorna som aldrig kom till St. Martin. Hittills har vi seglat med de gamla lattorna i det nya seglet. Det funkar men inte optimalt. Nya lattorna har anlänt hit och vi skall få ut dem på måndag. Vi har hört det förut och säger inget förrän vi sett dem. Men det riktigt intressanta är vart de första lattorna tagit vägen. Hur kan ett paket som är c:a fem meter långt bara försvinna? Igår var vi in till Kingstown och uppsökte en superduktig tandläkare som lagade Johans tand vars lagning lossat helt och sedan spruckit… Det var en riktigt positiv upplevelse, trodde aldrig jag skulle säga det om tandläkare, men det var snabbt effektivt, rent o snyggt och billigt! För 100 EC-dollar (cirka 300 SEK) fick Johan en total översyn på alla tänder och ny fin lagning som passande nog gjordes i Kevlar! Jag och barnen väntade i väntrummet, där det fanns tidningar i alla smaker, och massor av ex av vakttornet(?) om man ville uppdatera sig på vad som händer på den gudomliga fronten…

Det blåser rejält här nere i vinter och många säger att det är den blåsigaste säsongen på mycket länge. Den ekonomiska krisen har gjort det svårare för de flesta och på alla öar vittnar folk om uteblivna intäkter och investeringar som havererat. Öarna ”smyckas” av ofärdiga hotell och butikskomplex som lämnats till vädrets makter. Stora landmassor som skövlats och berg som sprängts och klippor som tagits i besittning bara för att sedan lämnas till sitt öde. Naturen gör sitt bästa att treparera men det tar tid.

Den uppmärksamme ser att vi skaffat ett räkneverk till vår blogg, känns kul att se att så många besöker den och att man inte skriver förgäves. Vi fortsätter att uppmana er att mejla och kommentera till oss. Vi är nyfikna på vad ni gör och tackar alla som redan gjort det! Vi skall också försöka lägga in en bättre karta som visar var vi är. En så kallad gadget. Det blir väl om några dagar eller så. Vi gör oss ingen brådska. Det är en lyx att få slippa hetsa och ta var dag som den kommer. Det jobb vi gör består i att sköta båten ( typ laga sånt som går sönder eller montera nya saker eller förbättra gamla) och sköta firman lite på avstånd. Har jag berättat att min bok om Gustavia redan sålt slut första tryckningen!? Nya böcker kommer från tryckeriet imorgon! Jag är så stolt! Jag har också så smått börjat skissa på två nya jobb som jag skall ta tag i ordentligt när jag kommer hem. Men nu är vi i paradiset, snart seglar vi ner till Bequia. Det blir spännande att komma dit igen, förra gången vi seglade in där var för åtta år sedan med Anna, Micke, Cilla, Jason och Peter på s/y Schackmatt. Hoppas att ni alla har det underbart! Tag hand om er! Kramar från Stella!