Hej alla!

2/2 2009

Vi är på Dominica. Vad det är vackert här! Wille är och leker på grannbåten Eddie sover middag, Johan skruvar lite på vindinstrumenten som e sönder och jag bloggar;-) Det händer saker i Karibien, en charterkapten på en stor Perini Navi yacht har blivit mördad på Antigua och det är generalstrejk på de franska öarna. Det pratas om detta bland båtarna, men vi bekymrar oss inte. Det är ett hårt slag för Antigua med våldet och många undviker att segla dit nu. Vi planerar heller inte att gå dit. På öarna runtomkring är det inte samma sak. Varje ö här nere är sin egen värld lite grann. Ny nationalitet, ny politik, nytt språk, ny kultur, "ny" historia och ny valuta etc... Det som hemifrån verkar vara en enhet: "västindien" är mycket mer diversifierat här nere.

Det har visst gått ett tag sedan sist vi gav en lägesrapport inser jag. Med familjen Adrian seglade vi från St. Martin till Anguilla via St. Barth och St. Kitts till Nevis och sedan via Montserrat till Guadeloupe. De mönstrade av i Deshaie på norra Guadeloupe och vi blev sedan liggandes längre än en vecka i den skyddade viken. Vi dejtade familjen Adrian även kallade ”CAP” som då bodde några dagar på hotellet Fort Royal som ägs av Langley Travel. Bland annat blev vi bjudna till hotellet på trerätters med tillhörande barnpassning!!! Vilken lyx! Vi hann också med att besöka en botanisk trädgård med papegojor som satt och åt från våra händer! Pojkarna blev nästan helt lugna i 5 minuter…

Tack för besöket CAP!!!

Därefter styrde vi kosan mot Basseterre men stannade bara en natt på grund av strejken på Guadeloupe som gjorde att ingenting fungerade. De älskar att strejka på de franska öarna! De strejkar för att det är för dyrt att leva. Vi seglade istället ut till, visserligen franska men inte så strejkbenägna ö-gruppen, Les Saintes. Överseglingen var blåsig och vi är glada vi insisterade på tre rev i det nysydda storseglet! Vi fick napp också. Men det var lite speciellt. Det såg ut att vara något stort och när vi väl halade in dörjen förstod vi att det varit en stor tonfisk… bara det att det bara var huvudet kvar av den… Läskigt!! Någon glad haj eller marlin fick sig ett lättfångat byte. Vad vi inte kan förstå är hur den visste exakt var den skulle göra snittet utan att riskera att få kroken i munnen?!

Som alltid var det lugnt och skönt så snart vi ankrat. Det blev en slö dag på stranden och en tokig dag på skoter. Och efter några dagar i baguette och glass-landet kom snygga norska båten Theo seglandes med tre lintottar i orange flyvästar, äntligen lekkompisar!!! Wille och Helena blev genast ett sött litet par men det e minst lika roligt att leka med Helenas storebror Theodor tycker Wille. Theodor har ”supermycket” smålego i sitt rum. Också är han ”superduktig på att stupa” Wille börjar snacka norska?! Vi föräldrar är minst lika glada som funnit vänner som man kan sitta på stranden o snacka skit med tills man blir nertystad av franska solbadare (och då är det inte de fem (5!) badande o lekande barnen som tystas ner utan de två mammorna som är halvdöva efter morgonens snorkling och djupt engagerade i viktiga samtal…) Allt detta medan papporna kite-surfar borta i viken. Också de har köpt en f.d. sunsail båt för att cruisa i västindien med i vinter, och de har planerat samma seglingsrutt som oss! Jack-pot!

Theos besättning i jollen: Vibeke och Bengt med barnen Theodor, Helena och Oliver!

Helena har introducerat nya lekar ombord på Stella. Eddies docka ingår som given rekvisita.

Nu är vi som sagt ankrade i Portsmouth på Dominica. Igår kväll träffade vi massor av båtbesättningar på en BBQ som ordnades av boat-boys i viken. Det var jättekul att snacka med andra seglare! Många som seglat ARC-rallyt (en kappsegling över atlanten som går varje år) sade att det varit ovanligt lite vindar i år. Vi fick också veta att det varit ganska få svenskar som seglat. Desto fler norrmän tydligen vilket vi också märkte redan dagen efter då åtminstone 5 nya båtar anslutit med norsk flagg och ARC- flagga i riggen.- Det är ganska många norrmän för att vara en liten ankringsvik på Dominica på andra sidan atlanten.

4/2 2009

Igår var vi på ö-tur med herr Cobra tillsammans med Theos besättning. Det var en lyckad minibuss-utflykt med lite av varje. Dominica är verkligen bedövande vackert med grönskande berg och djupa dalar, och följaktligen inte så lätt att köra bil på! Det blev lång tid i bilen och det var tur att barnen var så duktiga och tålmodiga! Men så fick de sitta tillsammans och busa bak i bussen också! Att få bada i de vackra Spanni vattenfallen gjorde inte det hela sämre, dessutom springa i vattenpölar och smutsa ner sig så mycket de ville, vilket i Olivers fall visade sig vara ganska mycket;-)

Barnen på Theo och Stella: Oliver, Teodor, Helena, Wille och Eddie

Nöjda och trötta kom vi tillbaka i mörkret med sovande barn och Cobra bar tryggt Wille (eller ”Speedo” som han genast av någon märklig anledning blev kallad, av Cobra…) i famnen ner till jollen.

6/2 2009

Detta inlägg påbörjades för några dagar sedan. Nu är vi på Martinique och har fått celebert besök i skutan! Christer o Catarina (farmor o farfar) mönstrade på igår för att segla med oss igen! Båten är fylld av svenska godsaker som tidningar, plockgodis (!!!) vaniljsås, kaviar etc. Vi ligger ankrade utanför Fort-de-France som naturligtvis har strejk! När vi ankrade igår möttes vi av röda flaggor och slagord och funderade på om det var bäst att ge sig av direkt. Men idag är allt som vanligt igen. Intressant det där med strejkerna på dessa öar. De strejkar för att de vill ha bättre levnadsvillkor. Det är för dyrt att leva här. Vi kanske också skulle flagga lite rött på Stella? De franska öarna är dyra. Så är det. Men det är inte dyrare än hemma i Sverige. Dominica som vi varit på i några dagar är ett av världens fattigaste länder, här har man inte tid att strejka. Denna lilla självständiga stat med en unik papegoja på sin flagga har invånare som kämpar för överlevnaden varje dag.

Massor av kramar o tack för hälsningarna på mejl och blogg!