9-11

Hej! Vi ligger på en mooring i Young Island Cut på södra St. Vincent.

Sedan sist har vi seglat med farmor o farfar från Martinique till St. Lucia där de klev av, vi har varit på ötur och lekt mycket med Theo och deras besättning och vi har gjort fartrekord på Stella. Den 5:e kom farmor och farfar till ett mer och mer ostabilt Martinique. Strejken fortsätter både där och på Guadeloupe och har nu glidit över till något som mer liknar ett socialt uppror. Vi var bra nöjda då vi tog upp ankaret efter att ha lyckats bunkra lite goda franska ostar och viner och dessutom shoppat lite i Fort de France. Efter vi kastat loss var alla butiker stängda. Vi tillbringade sedan två nätter i Anse d´Arlet dit strejken inte riktigt hunnit och där man fortfarande kunde njuta lite av det franska vardagslivet; strosa lugna gator fram med en baguette under armen njutandes doften av nypressad espresso, eller strosa och strosa… det var väl snarare springa och jaga barn genom gatorna men strunt i det… Wille träffade en fransk kille som lärde honom surfa på en buggyboard och farfar och Johan tog upp vackra sjöstjärnor från botten som vi kunde titta och känna på.
Överseglingen till St. Lucia var riktigt fin och en stor del av seglingen sov faktiskt alla utom Jag, Jenny som fick chansen att få njuta fullt ut av att bara segla! Vi ankrade i Rodney Bay och låg där flera dagar. Vi klättrade upp på Pigeon Island och lekte sjörövare på borgen och i ruinerna av admiral Rodneys flottbas. Sedan hängde vi på den lugna stranden och Wille simmar bättre och bättre för varje dag. Eddie har också blivit riktigt duktig och simmar hundsim med flytvingarna, han springer rätt ner i vågorna utan minsta rädsla och kommer upp med ett brett leende om han kommer under vattnet. Norska båten Theo kom efter några dagar och vi hängde lite på stranden tillsammans. Sedan bjöd Vibeke och Bengt över oss på middag, utan barn! Deras småttingar sov och våra var kvar på Stella med farmor och farfar, toppen!

Med farmor och farfar gjorde vi en ötur på vackra St. Lucia.

Då fick vi lära känna lokala ölet Piton, (alla öar har sitt eget ölmärke här nere) se hur man tillverkar traditionella båtar ur en trädstam och köra ner i kratern till Soufrière vulkanen, det såg ut som en syn tagen direkt från helvetet. Det sägs att man blir flera år yngre av att bada i det varma svavelrika vattnet… hur funkar det med ettåringar? Försvinner de?

Farmor fyllde år på Alla hjärtans dag och detta firade vi så mycket vi kunde i Marigot bay. Farmor hade visst inte blivit firad så mycket på flera år!Wille var på sitt största berättarhumör denna dag och han bjöd bland annat på följande historia från förr. Vet inte om vi skrivit om det förut men alla Willes storys börjar på samma sätt: ” Vet du, förra gången när ”vi och morfar” (jag och morfar) var här i västindien, vet du vad som hände?” -Vet du, det var före ni (mamma och pappa) var nyfödda och farmor och farfar var inte heller med för de var begravda. (?) Det var bara vi och morfar och Eddie och ”de norska” ( besättningen på Theo) som var med. Och mormor och Vega. Och då var vi [hörövare] och vet ni, vi hittade en restaurang som var stulen! Men vi var snälla hörövare och de dumma [tjyvarna] hade stulit den och gjort den ful och förstört, men vi gjorde den fin igen med julgranar och blommor”.

Den 16e flög farmor och farfar hemåt via Guadeloupe. Det var en strapatsrik hemresa och de var väldigt glada de bokat flygstol med Langley Travel som såg till att ordna med allt. Det blev nämligen två nätter på Langleys hotell Fort Royal på norra Guadeloupe eftersom flygplatsen stängde och sedan ordnade Langley lokalbuss med poliseskort ner till hamnen, båt till Point a Pitre och sedan buss igen på vägar som mer eller mindre plogats fram mellan brända bilar etc. Strejken på Guadeloupe fortsätter mao, men nu är farmor o farfar tryggt hemma i Sverige igen och vi tackar för ett fantastiskt lyckat besök!

Vi seglade söderut till orten Soufrière, vid foten av de vackra bergen Piton som ölet är uppkallat efter. På eftermiddagen gick vi upp till botaniska trädgården och fick den helt för oss själva en timme innan stängning och kunde njuta av de privata baden med vatten från vulkanen, en badanrättning som byggdes åt Ludvig den 16:e och hans trupper i slutet av 1700-talet. Efter det varmaste badet vi någonsin upplevt gick vi något vimmelkantiga men rena o snygga omkring i Soufrière i solnedgången och fotograferade.

Sedan dejtade vi Theo igen de kom och lade till vid sidan av oss ute på ankringen. Skojigt! Det blev en trevlig kväll och frukost tillsammans med dem och dagen ägnades åt att kolla in fladdermusgrottan och snorkla på bubblorna som kom upp ur undervattniska sprickor där varm ånga från vulkanen ventileras ut. Ser ut som kolsyra i vattnet! På eftermiddagen beundrade vi alla, men särskilt Wille, när 8-åriga Theodor från Theo båten åkte wakeboard för första gången, hur bra som helst! Vi gick vidare i eskader med Theo till Vieux-Fort där vi hängde på surfhaket ” the reef” på dagen och gjorde om kompis-ankringen sida vid sida och bjöd på tonfisk från fiskmarknaden som vi grillade på kvällen. Det var verkligen toppenmysigt!

Seglingen ner till St. Vincent var blåsig, c:a 40 knop (20 m/sek) men med vind och vågor snett bakifrån blev det en riktig seglingsupplevelse. Vi surfade fram i stadiga 9-11 knop!!! Med två rev i storen och halv genua. Så himla roligt! Det riktigt fräste om Stella där hon for fram över vågorna. Vi mötte flera båtar på väg åt andra hållet och det verkade inte riktigt lika skojigt, såg extra jobbigt ut för katamaranerna och vi är glada vi har ett monohull.

Nu ligger vi som sagt på en mooring i Young Island Cut på södra St. Vincent. Vi väntar på de beryktade lattorna som aldrig kom till St. Martin. Hittills har vi seglat med de gamla lattorna i det nya seglet. Det funkar men inte optimalt. Nya lattorna har anlänt hit och vi skall få ut dem på måndag. Vi har hört det förut och säger inget förrän vi sett dem. Men det riktigt intressanta är vart de första lattorna tagit vägen. Hur kan ett paket som är c:a fem meter långt bara försvinna? Igår var vi in till Kingstown och uppsökte en superduktig tandläkare som lagade Johans tand vars lagning lossat helt och sedan spruckit… Det var en riktigt positiv upplevelse, trodde aldrig jag skulle säga det om tandläkare, men det var snabbt effektivt, rent o snyggt och billigt! För 100 EC-dollar (cirka 300 SEK) fick Johan en total översyn på alla tänder och ny fin lagning som passande nog gjordes i Kevlar! Jag och barnen väntade i väntrummet, där det fanns tidningar i alla smaker, och massor av ex av vakttornet(?) om man ville uppdatera sig på vad som händer på den gudomliga fronten…

Det blåser rejält här nere i vinter och många säger att det är den blåsigaste säsongen på mycket länge. Den ekonomiska krisen har gjort det svårare för de flesta och på alla öar vittnar folk om uteblivna intäkter och investeringar som havererat. Öarna ”smyckas” av ofärdiga hotell och butikskomplex som lämnats till vädrets makter. Stora landmassor som skövlats och berg som sprängts och klippor som tagits i besittning bara för att sedan lämnas till sitt öde. Naturen gör sitt bästa att treparera men det tar tid.

Den uppmärksamme ser att vi skaffat ett räkneverk till vår blogg, känns kul att se att så många besöker den och att man inte skriver förgäves. Vi fortsätter att uppmana er att mejla och kommentera till oss. Vi är nyfikna på vad ni gör och tackar alla som redan gjort det! Vi skall också försöka lägga in en bättre karta som visar var vi är. En så kallad gadget. Det blir väl om några dagar eller så. Vi gör oss ingen brådska. Det är en lyx att få slippa hetsa och ta var dag som den kommer. Det jobb vi gör består i att sköta båten ( typ laga sånt som går sönder eller montera nya saker eller förbättra gamla) och sköta firman lite på avstånd. Har jag berättat att min bok om Gustavia redan sålt slut första tryckningen!? Nya böcker kommer från tryckeriet imorgon! Jag är så stolt! Jag har också så smått börjat skissa på två nya jobb som jag skall ta tag i ordentligt när jag kommer hem. Men nu är vi i paradiset, snart seglar vi ner till Bequia. Det blir spännande att komma dit igen, förra gången vi seglade in där var för åtta år sedan med Anna, Micke, Cilla, Jason och Peter på s/y Schackmatt. Hoppas att ni alla har det underbart! Tag hand om er! Kramar från Stella!

Hej alla!

2/2 2009

Vi är på Dominica. Vad det är vackert här! Wille är och leker på grannbåten Eddie sover middag, Johan skruvar lite på vindinstrumenten som e sönder och jag bloggar;-) Det händer saker i Karibien, en charterkapten på en stor Perini Navi yacht har blivit mördad på Antigua och det är generalstrejk på de franska öarna. Det pratas om detta bland båtarna, men vi bekymrar oss inte. Det är ett hårt slag för Antigua med våldet och många undviker att segla dit nu. Vi planerar heller inte att gå dit. På öarna runtomkring är det inte samma sak. Varje ö här nere är sin egen värld lite grann. Ny nationalitet, ny politik, nytt språk, ny kultur, "ny" historia och ny valuta etc... Det som hemifrån verkar vara en enhet: "västindien" är mycket mer diversifierat här nere.

Det har visst gått ett tag sedan sist vi gav en lägesrapport inser jag. Med familjen Adrian seglade vi från St. Martin till Anguilla via St. Barth och St. Kitts till Nevis och sedan via Montserrat till Guadeloupe. De mönstrade av i Deshaie på norra Guadeloupe och vi blev sedan liggandes längre än en vecka i den skyddade viken. Vi dejtade familjen Adrian även kallade ”CAP” som då bodde några dagar på hotellet Fort Royal som ägs av Langley Travel. Bland annat blev vi bjudna till hotellet på trerätters med tillhörande barnpassning!!! Vilken lyx! Vi hann också med att besöka en botanisk trädgård med papegojor som satt och åt från våra händer! Pojkarna blev nästan helt lugna i 5 minuter…

Tack för besöket CAP!!!

Därefter styrde vi kosan mot Basseterre men stannade bara en natt på grund av strejken på Guadeloupe som gjorde att ingenting fungerade. De älskar att strejka på de franska öarna! De strejkar för att det är för dyrt att leva. Vi seglade istället ut till, visserligen franska men inte så strejkbenägna ö-gruppen, Les Saintes. Överseglingen var blåsig och vi är glada vi insisterade på tre rev i det nysydda storseglet! Vi fick napp också. Men det var lite speciellt. Det såg ut att vara något stort och när vi väl halade in dörjen förstod vi att det varit en stor tonfisk… bara det att det bara var huvudet kvar av den… Läskigt!! Någon glad haj eller marlin fick sig ett lättfångat byte. Vad vi inte kan förstå är hur den visste exakt var den skulle göra snittet utan att riskera att få kroken i munnen?!

Som alltid var det lugnt och skönt så snart vi ankrat. Det blev en slö dag på stranden och en tokig dag på skoter. Och efter några dagar i baguette och glass-landet kom snygga norska båten Theo seglandes med tre lintottar i orange flyvästar, äntligen lekkompisar!!! Wille och Helena blev genast ett sött litet par men det e minst lika roligt att leka med Helenas storebror Theodor tycker Wille. Theodor har ”supermycket” smålego i sitt rum. Också är han ”superduktig på att stupa” Wille börjar snacka norska?! Vi föräldrar är minst lika glada som funnit vänner som man kan sitta på stranden o snacka skit med tills man blir nertystad av franska solbadare (och då är det inte de fem (5!) badande o lekande barnen som tystas ner utan de två mammorna som är halvdöva efter morgonens snorkling och djupt engagerade i viktiga samtal…) Allt detta medan papporna kite-surfar borta i viken. Också de har köpt en f.d. sunsail båt för att cruisa i västindien med i vinter, och de har planerat samma seglingsrutt som oss! Jack-pot!

Theos besättning i jollen: Vibeke och Bengt med barnen Theodor, Helena och Oliver!

Helena har introducerat nya lekar ombord på Stella. Eddies docka ingår som given rekvisita.

Nu är vi som sagt ankrade i Portsmouth på Dominica. Igår kväll träffade vi massor av båtbesättningar på en BBQ som ordnades av boat-boys i viken. Det var jättekul att snacka med andra seglare! Många som seglat ARC-rallyt (en kappsegling över atlanten som går varje år) sade att det varit ovanligt lite vindar i år. Vi fick också veta att det varit ganska få svenskar som seglat. Desto fler norrmän tydligen vilket vi också märkte redan dagen efter då åtminstone 5 nya båtar anslutit med norsk flagg och ARC- flagga i riggen.- Det är ganska många norrmän för att vara en liten ankringsvik på Dominica på andra sidan atlanten.

4/2 2009

Igår var vi på ö-tur med herr Cobra tillsammans med Theos besättning. Det var en lyckad minibuss-utflykt med lite av varje. Dominica är verkligen bedövande vackert med grönskande berg och djupa dalar, och följaktligen inte så lätt att köra bil på! Det blev lång tid i bilen och det var tur att barnen var så duktiga och tålmodiga! Men så fick de sitta tillsammans och busa bak i bussen också! Att få bada i de vackra Spanni vattenfallen gjorde inte det hela sämre, dessutom springa i vattenpölar och smutsa ner sig så mycket de ville, vilket i Olivers fall visade sig vara ganska mycket;-)

Barnen på Theo och Stella: Oliver, Teodor, Helena, Wille och Eddie

Nöjda och trötta kom vi tillbaka i mörkret med sovande barn och Cobra bar tryggt Wille (eller ”Speedo” som han genast av någon märklig anledning blev kallad, av Cobra…) i famnen ner till jollen.

6/2 2009

Detta inlägg påbörjades för några dagar sedan. Nu är vi på Martinique och har fått celebert besök i skutan! Christer o Catarina (farmor o farfar) mönstrade på igår för att segla med oss igen! Båten är fylld av svenska godsaker som tidningar, plockgodis (!!!) vaniljsås, kaviar etc. Vi ligger ankrade utanför Fort-de-France som naturligtvis har strejk! När vi ankrade igår möttes vi av röda flaggor och slagord och funderade på om det var bäst att ge sig av direkt. Men idag är allt som vanligt igen. Intressant det där med strejkerna på dessa öar. De strejkar för att de vill ha bättre levnadsvillkor. Det är för dyrt att leva här. Vi kanske också skulle flagga lite rött på Stella? De franska öarna är dyra. Så är det. Men det är inte dyrare än hemma i Sverige. Dominica som vi varit på i några dagar är ett av världens fattigaste länder, här har man inte tid att strejka. Denna lilla självständiga stat med en unik papegoja på sin flagga har invånare som kämpar för överlevnaden varje dag.

Massor av kramar o tack för hälsningarna på mejl och blogg!

På allmän begäran kommer det lite mer båtrelaterad information i detta inlägg. Se det som lite praktiska tips om ni blir sugna på att segla i västindien någon gång!

BÅTEN Man möter alla sorters båtar och seglare här nere, allt ifrån de stora lyxjakterna till de små hembyggena. Det som är intressant är att alla får lika stor upplevelse av att segla i västindien! Vi har alla lika tillgång till stränderna, haven, vattenfallen, forten, städerna och det turkosa vattnet. Det bara kostar olika mycket;-) Vi är trots allt ofta väldigt glada över Stellas storlek. Det är bekvämt med lite längre båt i de stora vågorna och det gör ju inget att man har mycket plats både på däck och inne i båten! Sittbrunnen i Stella är vårt allrum, där äter vi alla måltider och leker, spelar, umgås etc. Den stora salongen nere i båten, har fått bli lekrum istället. Barnen e nöjda och vi också, det är juste att sitta i sittbrunnen och inte behöva oroa sig för att någon skall trilla i vattnet medan de leker.

KANVAS Det hade aldrig gått att använda vår sittbrunn så mycket utan biminin, (solskyddet) och den stora sprayhooden, (vindskyddet). Sedan har Jenny sytt ett litet skydd av genomskinlig plast mellan dessa två så att vi kan sitta ute även när det regnar, vilket det ju faktiskt gör nästan varje dag men bara en kort stund varje gång.

BARN att segla med barn är naturligtvis något annat än att segla utan dem;-) Det första och svåraste är att acceptera att man gör det på deras villkor. Innan vi reste iväg trodde vi att vi lätt skulle hinna ner till Tobago i vinter. Det har vi lagt ner. Vi trodde också att vi kanske skulle vilja fortsätta genom Panama. Det känns mer som ett roligt skämt nu. När man accepterat att det bästa för barnen är att vara stilla i ankarvikar intill båtar med andra barn, ja då är det bara att göra sitt bästa vad gäller barnsäkring, timing, planering etc. Det viktigaste är att se till att de aldrig kan trilla av båten! Sedan att de slår sig ombord, ja det får man helt enkelt ta. Blåmärken högt och lågt, plåster hit och dit, det har vi hela familjen. Men ni skall se våra killar nu: Vilka sjöben de har! De är båda helt enastående bra på att parera vågor, både ombord och i havet.

LEKSAKER Viktigast är dvd-spelaren! Ovärderlig under längre seglingsetapper då i alla fall Wille oftast sitter nere i båten och ser på film om han inte står framme i fören och tittar ner i vågskummet, idisslande snodden till flytvästen. Tänk att de där snoddarna är så goda att tugga på! Adrian får illustrera:

UTRUSTING Man tror att man behöver så mycket. Men ju fler saker ju fler bekymmer! Det finns dock några saker som vi vill framhäva av egen eller andras erfarenhet.

Vindsnurran! det är underbart att göra el av vind och på så sätt slippa köra motorn för att ladda batterier etc.! Vi har köpt en Aerogen 6:a, den e helt tyst på däck, låter lite inne i båten i den hytt som är direkt under , men det är helt ok. Vi är nu i stort sett självförsörjande på el från vinden!
Ankarspel! -Livet blir enklare med ett välfungerande ankarspel. Man spelar in och ut mest hela tiden. Ankarkätting! - man skall ha mycket! Minst 60 meter. På många ställen man ankrar är det 15 meter djupt eller mer och det finns inget så jobbigt som att vakna mitt i natten av att man draggar…
Chris Doyles guideböcker! –De är outstanding. Man skall ha sista upplagan, den uppdateras varje år och du får all information du behöver via honom!
Internet med extern antenn! Detta blev lösningen för oss. Nu får vi in massa signaler och kan haka på nätverk varthän vi kommer. De har ett system här nere med betal-wifi hot hot hot. Det fungerar utmärkt. Vi har precis köpt en månads abonnemang för 50 USD.
Jollen! Den fungerar som vår bil, in och ut mellan strand, dingebrygga och båt. Vi bestämde oss för att skaffa en ordentligt stor för vi vill kunna plana även med fyra vuxna ombord. Och vi har verkligen inte ångrat oss. Vår jolle e som en mindre RIB-båt som vi gör äventyr med och njuter av varje dag! Sedan gör det ju inget att det går fort när man skall in till stan o köpa baguetter på morgonen;-)
Badgrejer! Se till att ha bra snorklingsutrustning! Prova ut och köp hemma i sverige! Vi har köpt en kayak! Den är favoriten. Stabil i alla lägen! Så rolig! Johan har med sig sina vindsurfinggrejer. Och nu har vi äntligen hittat tiden så att han fått komma ut o lufta sig ordentligt några gånger. Det e roligt! Vi har en uppblåsbar minibassäng i sittbrunnen som kan sysselsätta pojkarna långa stunder. De både badar men framför allt kör båtar i den.

Hand vhf! Väldigt bra för intern kommunikationen och sparar mycket pengar då vi kan prata gratis mellan stella och land. Praktiskt då man glömt något etc. eller är och handlar och får hjärnsläpp och undrar vad det var man skulle köpa egentligen…
Väder! Vi kollar vädret på internet. Windfinder.com funkar utmärkt.
Bunkring! Vi har lärt oss en sak: Bunkra när du får chansen! Man vet aldrig när det blir strejk (guadeloupe har haft strejk i snart två veckor o man får inte tag i någonting där nu…) eller det är stängt för reparation eller något annat oklart. Detta gäller allt: mat, bensin, vatten, diesel, cooking gas etc. Priserna varierar väldigt mycket mellan öarna så att ha lite koll kan spara en hel del slantar.Kaffet exempelvis är dubbelt så dyrt här som på St. Martin. Rent allmänt kan man väl säga att det var ett smart drag att bunkra det mesta på St. Martin. Holländska sidan har ett Cost-U-Less som är helt ovärderligt! Där köpte vi symaskin, leksaker, mat, julpynt...you name it.

Det var en liten genomgång. Vi återkommer snart med en lägesrapport och mer foton.

Kramar från Jenny och grabbarna!