Hej!!

Vill bara säga att vi mår bra och tack för alla som oroat sig;-) Vi är på Saint Barth nu. Hemmaplan. Jag jobbar som en tok för att hinna med allt jag skall göra på plats för att sedan ta med resten söderut på seglingen. Det blev lite fler uppdrag än jag hade väntat mig. Kul;-) Känner mig som öns egna lilla arkitekturhistoriker;-)

Vi har träffat syrran och Greg och lyxat lite på deras båt och sett på bio i deras salong. Lite tuffare att se Lillfot ( favoritfilmen, tack Carina o Peter o Adrian) på storbild med surround system än på dvd spelaren…

Just nu sitter jag uppe hos Helena i Corrossol och jobbar. Det är så roligt för barnen att träffas igen! Helena och Christophe har två pojkar de med, så det är grabbar överallt;-) Jag postar foton lite senare.

Märkligt. Vi känner oss verkligen som hemma på denna lilla svenskö på andra sidan atlanten. Kramar från oss!

22/11 2009 Magsjuka. Det är väl aldrig särskilt skoj med magsjuka, mest bara elände faktiskt. Men om man ändå skall ha det så kan man passa på när man är på en båt i Västindien. Helt klart praktiskt att sitta i sittbrunn med relingskanten inom räckhåll åt alla håll. Enkelt att svabba av och avslappnande att sitta i skuggan under biminin och se på båtlivet i viken. Skönt att när som helst kunna sänka ner sig i ett turkost hav och vara viktlös. Vi har haft en släng allihop och har nu bestämt att vi anpassat oss till den nya bakteriefloran och haft vår inskolningsperiod i matkulturen här. Nu får det vara nog med vätskeersättning och avslagen coca cola! Sjuka barn i sittbrunnen läser för varandra.

Men innan vi blev sjuka hann vi med ett besök på den mycket lilla sandön med det mycket vanliga namnet "Sandy Island" utanför Anguilla.

Rompunch eller "Planters punch" som det egentligen heter till Farmor

Bildbevis på fiskhuvudet!

Vi ligger fortfarande ankrade i Road Bay. Det är enda ankringsviken på Anguilla och våra båtgrannar är mest arbetsbåtar av olika slag. Privata segelbåtar är inte så vanliga här. Från land dunkar reggae i högtalarna dygnet runt. Det är Elvis bar, Johnnos bar, Roys bar, Pumphouse etc. som alla svänger i baktakt. Anguilla är 91 kvadratkilometer stor och har en befolkning på drygt 14 000 invånare. Den är den nordligaste ön i ö-kedjan som kallas Leeward Islands. (öarna på läsidan) och blir sannolikt också den nordligaste ön som vi besöker denna vintern. Vi vänder söderut mot St. Barth imorgon. Men först lite söndagsjazz på legendariska Johnnos bar och sedan ett efterlängtat möte med moster Anna och Greg som kommit med s/y Gitana till St. Martin. De jobbar sedan massor av år som kapten och kocka tillsammans med 3 andra i besättningen på denna 112 fots privata lyx yacht.

Farmor och farfar kom förresten inte med sitt flyg från St. Martin till Paris och kommer tillbaka till båten igen idag efter en natt på hotell på St. Martin. De flyger på standby-biljetter. Blir det för fullt eller problem med vikter på flyget så får man helt enkelt inte plats. Eller så skyller man på det om man saknar sina barnbarn sedan igår;-)

15/11 2009 Flygplatsen Paris. Nu flyger vi!

16/11 2009 Ösregn. Åska. Blixtar. Välkomna till Västindien! Vi har inte sett solen mer än 10 minuter hittills. Varit här nu i 20 timmar… Börjar undra om vi åkt till fel ställe. Så Ni behöver inte vara avundsjuka på oss. Vi har fullt sjå att hålla två spralliga ungar i sysselsättning i regnet. Men inga sura miner här! Farmor och Farfar tog emot oss, bruna som pepparkakor på flygplatsen tidigare idag. De har förberett båten så fint och det var en fröjd att få se henne igen. Just nu är pojkarna på stranden med Johan och leker regnskog och vattenfall med dinosaurierna… Barn är bäst!Åter från första badet. Alla pojkar e nöjda för nu har jollen en helt ny motor och formligen flyger fram. 20 knop. lätt!

Jag packar in våra grejer och irriterar mig på att det inte finns något nätverk man kan låna in sig på här. Mitt snåla elände! Så detta inlägg får jag publicera när vi hittar internet anslutning. Till dess har vi säkert hittat solen!

18/11 2009. Nu har vi hittat den, eller kanske snarare: den har hittat oss. Solbrända, salta och lagom trötta har vi just ankrat i Road Bay på Anguilla. Det är så fantastiskt roligt med Willes återseenden. Han känner såklart igen sig överallt. Visste ni det att ”när man kikar måste man använda långa ögon” (kikare) och då känner man igen både gamla ruiner och hus längs strandkanten, (duktig arkitekt) för att inte tala om vägen till bion, stranden där Adrian upptäckte att han kunde simma förra året etc. etc. Dagens knorr var annars när vi fick upp en klassiker ur havet: ett fiskhuvud, resten hade någon annan ätit upp… Wille och Eddie gjorde stora ögon.

Stella seglar med ny ställning för vindsnurran samt ny radar!!Storebror busar...Men nu får han vänja sig vid att bli nerbrottad emellanåt!

Nu är det kväll på Stella. Eddie har somnat sött i sin hytt efter att ha lekt slut på farmor ( som förövrigt får heta mormor för det mesta) Wille och farfar fiskar trumpetfiskar med ficklampa på däck så att våra båtgrannar får något att fundera på. Och snart är det dags för Wille att sova han med. Helt otroligt hur snabbt barnen kommit in i rutinerna, ja till och med tidsskillnaden är redan bortarbetad. Det gick fort! Imorgon skall vi bada och leka intensivt med farmor och farfar för sedan åker de till Sverige. Vi återkommer. Och bara så ni vet: Vi är så glada över alla era kommentarer och att ni upptäckt att ni kan bli "följare". Kramar JJWE!

Hej! Vi packar och undrar hur mycket grejer som är tillåtet att ha!? Flest-prylar-vinner grejen ... -Jag trodde att det var helt ute. Så är man värst själv! Dags att rensa, slänga, skala bort, göra sig av med och förenkla livet, ja allt det där på en gång! Det är ju ett bra tillfälle när man reser bort och skall leva på en mindre yta ett tag... eller mindre och mindre, vi kom på att det faktiskt inte är så litet ändå på Stella: Det är kanske c:a 40 kvm inne i båten. Det är stort! Sedan är i och för sig 10 kvm av dem kojer och kanske ytterligare 5 kvm toaletter. Tänk er en lägenhet i den storleken med 4 toaletter i. Det är ju helt groteskt! Vi har alltså varsin i familjen. Särskilt Eddie två år gammal uppskattar det? Vi får väl tillägga att bara två används och de andra två har blivit ovärderliga förråd. För även i varma vatten samlar man på sig massa prylar som man inbillar sig att man behöver...

På söndag åker vi! Vågen är framtagen för vi skall i alla fall inte ha övervikt på flyget! På väskorna alltså...