torsdag 31 december 2009
Wille 5 år!
Strandkalas på Tobago Cays med kompisarna Martin och Edvard från Finska båten Luna.
Det blev tårtkalas och fiskdamm med palmklättring samt bad. Helt underbart!
lördag 26 december 2009
God fortsättning!
En stor kram och en extra tanke till alla respekt barn som fyllt 5 år! Grattis från oss!
Men först lite om öarna som vi har besökt på vägen hit.
Vi lämnade Iles des Saintes och fick en fin segling till Dominica och Portsmouth den 15:e december. Där blev vi som vanligt väl omhändertagna av Cobra som genast kom ihåg Wille ”speedo” från förra året. Vi åkte en liten ötur och såg de nordligaste delarna som Johan och jag inte tidigare besökt. Nu vågar vi säga att vi verkligen lärt känna Dominica! Simon och Bettan fick för första gången gå in i en bubblande vulkankrater, den enda i Västindien med kalla bubblor. ( gammal vulkan) Det är som att kliva in i helvetet. Svaveloset är obeskrivligt. Den som följt våra äventyr minns då vi besökte Soufrière vulkanen på St. Lucia förra året. Där var kratern skållhet och inte lika lätt att komma nära. Så här spännande tyckte Eddie att det var med vulkankratern.
Dominica har 7 aktiva vulkaner vilket kan förklara det dramatiska landskapet. Det sägs att Columbus, i brist på annat, knycklade ihop ett papper för att förklara för spanska kung Ferdinand och Drottning Isabella hur ön Dominica såg ut. Han döpte den till söndagsön eftersom han upptäckte den en söndag år 1493. Vi tycker att Dominica, vad gäller naturupplevelser, är den utan tvekan vackraste ön här nere!
Vi åkte upp till Hibiskus Valley Inn och hälsade på göteborgaren Malin som startat ett småskaligt guest house i bergen. Det var ett mycket trevligt möte och vi tackar Vincia så mycket för att vi fick smaka det riktiga Dominikanska kok kaffet! Vis av tidigare erfarenheter vad gäller Cobra fick vi se till att vi stannade för lunch och vätske- pauser. Cobra glömmer nämligen lätt av att folk generellt sett äter mat… Det blev ett mycket lokalt lunchhak utmed vägen i en liten by som heter Wesley. Man skall äta där lokalbefolkningen äter. Gott och billigt!
Dagen efter besöktes indan river, mangroveträsken där flera scener i Pirates of the Caribbean spelades in. Det är magiskt. Stilla vatten, tystnad, fåglar som snackar, leguaner som blinkar fiskar som bryter ytspänningen som spindlarna går på, -här glider man fram långsamt roendes ända in till djungelbaren där Jerome vår guide serverade rompunch i olika varianter. Vi seglade vidare dagen efter, under själva valvakan och fick fyndigt nog se valar. En hel gäng med kaskelotter som låg och solade sig på ytan i stiltjen. Dessvärre blev vi ivägjagade av valspanar-båtar som hade stora grupper med betalande gäster från cruiseship ombord. De gillade inte att vi var där alldeles gratis och ropade till och med upp coast guard för att få oss ivägjagade. Vi muckade inte med dem, utan åkte in mot land igen, men förstod på coast guard och andra vi pratat med att valspanar-kaptenerna är lite heta på gröten vad gäller detta. Det kändes inte så roligt med tanke på att vi verkligen hållit respektfullt avstånd, med alla de möten vi haft med valar genom åren vet vi mycket väl hur man skall göra för att störa dem så lite som möjligt. Det var fortfarande ett mäktigt möte med dessa havens jättar.
I Roseau besökte vi, efter tips från Malin, det coola djungel spat Screws. Med reggaetakt i bakgrunden badade vi i de svavelrika baden som varierade i temperatur från kallt till jättevarmt. Det var suveränt! Barnen var överlyckliga! Tack för tipset Malin.
På kvällen beslutade vi hastigt att segla söderut mot St. Lucia under natten. Vi lade oss tidigt och sov några timmar innan vi lade ut. Det är fint att nattsegla, särskilt när vi e fler ombord som kan dela på vaket och att ta hand om barnen.
Vi styrde kosan mot Rodney Bay och atlant kappseglingen ”ARC rallyts” prisutdelning för att skanna in vilka andra långseglare som finns här i år, och då främst vilka andra barn… Det blev jackpot direkt och kryllade av barn överallt, snart sprang Wille och Eddie runt och busade med Martin och Edvard från Helsingfors.
Simon och Bettan klev av på St. Lucia men seglade med oss ändå till Soufrière. Tack för ett fantastiskt lyckat besök! Då var det dags för oss att segla till Bequia där vi bestämt med många andra skandinaver att ses för jul. Nu är vi så i Bequia. Jag har kollat över lagret på mina böcker om Gustavia i bokaffären här och fått lite betalt. Vi har träffat massa seglande barn varje dag på stranden och firat julen med pepparkaksbak och saffranskaka och glögg samt julmiddag på en annan svenskbåt. Nu blev det nästan en överdos av skandinaviska möten och vi ser fram emot lugna dagar ute på Tobago Cays dit vi seglar imorgon. Vi kommer således att hamna i Internet-skugga i ett tag. Så om ni vill oss något så gäller sms.
Nu skall jag jobba några timmar medan Johan har barnen på stranden. God fortsättning önskar Jenny och pojkarna!
fredag 18 december 2009
Julgran Caribbean way.
Vi ligger ankrade utanför Portsmouth på Dominica. Dofterna från den grönskande ön når ända in till mig där jag sitter vid Stellas navigationsbord och skriver. Ni anar inte hur mycket tid det tar att blogga! Men det gör jag med glädje. Denna blogg blir vår dagbok från resan så jag gör den både för Er och för oss själva.
Vi kom hit i tisdags efter några fina dagar på Iles des saintes. Iles des saintes är en liten charmig ögrupp söder om Guadeloupe med c:a 3000 invånare. Huvudorten är den lilla mysigas fiskebyn Bourges des Saintes. Gubbarna på ljugarbänken säger att det var bättre förr, innan skotrarna kom till ön. Men för oss känns den som ett St. Barthélemy så som vi tror att det såg ut för 30 år sedan. Jag kan visserligen förstå om de är trötta på skotrarna, men det är onekligen charmigt med dessa små insektsliknande fordon som ilar fram lastade med hela familjer, barn högt och lågt, givetvis utan hjälm. Det är lätt att se när det rör sig om turister som förare. Hörde man det inte på de tokroliga utropen så ser man det på hjälmen och det vingliga sättet att köra.
Turister på skotrar.
Utsikt över Bourges des Saintes
Är man infödd här kallar man sig själv för Santoise. De har ett mycket särpräglat utseende.
På seglingen hit från Guadeloupe fångade Simon och Wille in en riktigt fin tonfisk! Carina och Peter som var här förra året gör sig ständigt påminda, nu då vi tog fram deras underbara recept på Chilihalstrad tonfisk med mango- vinägrett. Himmelskt! Stilige Simon lyfter glaset för vår fina middag!
Lucia firades med glögg och saffranskaka på stranden där vi träffade Theo-båten förra året: Vi saknar Er våra goa norska vänner!!! Tur att Wille o Eddie leker så bra tillsammans iår, för vi har inte sett till seglande barn så långt ögat når. Sedan blev det pepparkakshusbygge i salongen på Stella. Mycket populärt dinosaurie hus!
Det blev mycket bra snorkling på Saintes så Johan och Simon fick testa sina nya undervattenskameror ordentligt mycket.
lördag 12 december 2009
Antigua
Käraste "monster Anna"
Liten men tuff landkrabba
söndag 6 december 2009
Gustavia-vår stad!
Nu simmar Wille utan problem! Och klattrar i palmer.
Eddie, Louie, Lukas och Wille hemma hos Helena o Cristophe i Corossol.
Lukas hoppar!
Coola killar i kajaken. Pa sondagsutflykt med familjen Helena till Colombier!
Världens snyggaste surfhus finns i Lorient pa St. Barthelemy.
Vi är precis hemkomna från ett födelsedagskalas hemma hos en kollektivfamilj för tillfället bestående av Greta 6 år och hennes mamma Peggy, Flickorna Elise som fyllde 11 år idag och Agnes och deras lärarinna Jessica samt Sandrine och Stephane som tar hand om huset och Sandrines syster med dotter. En underbar BBQ och ett lyxigt pool-party som Wille och Eddie kommer att prata länge om.
Greta, Peggy och Jessica!
Greta o Wille, Agnes i vattnet, nar de besokte Stella en dag for batliv och snorkling.
Det har varit så mycket roligt här att jag inte vet var jag skall börja. Kanske med att berätta om hur Johan blev omslagspojke på posters över hela Västindien… eller varför man får höra sin tvååring be att få vara människa… Låt oss börja med Eddie. Just nu är favoritleken för pojkarna att leka dinosaurier. De låtsas vara dinosaurier och vargar som bor i förpiken och anfaller mammor och pappor i sittbrunnen. Men ibland blir det lite för mycket för lillebror som med bestämd röst klargjorde för sin storebror: ” Wille, lyssna på mig nu: Jag vill va människa!”
Så till Johan, eller rättare sagt Johans rumpa. Det tog ett tag innan Johan själv förstod varför följande bild kändes bekant: http://www.lesvoilesdesaintbarth.com/fichenews_us.php/press_release_voiles_de_saint_barth_st_barth_2010.html
Efter roliga dagar på vår franska favoritö seglade vi vidare till den före detta Engelska och numera självständiga ö-nationen Antigua. Vi lade oss tidigt på torsdagskvällen, efter en uppsluppen eftermiddag med pizza, bus o lek hos Helena o Christophe, och ställde väckarklockan på 01.00 på natten. I fullmånens sken lade vi ut och satte kursen mot Antigua, det blev en fin sträckbog med i genomsnitt 8 knop hela vägen. Det är fantastiskt att nattsegla i den tropiska värmen. Sitta i bara t-shirt i den silvriga natten och forsa fram genom havet och se det kalla månljuset i väster bytas mot det varma solröda i öster. - Meditativt. Wille vaknade och satt med i natten. Han tyckte det var riktigt vackert. Av förklarliga skäl har vi alla varit lite trötta idag.
Månsken över Corossol på Saint BarthelemyVi önskar er underbar dag var ni än är och tackar för alla fina hälsningar och uppdateringar från era liv. Kramar från havet!