God fortsättning!

Wille i gungan

Denna komprimerade vinter på Stella har nått sin mellantid och vi har nu till sist lyckats ta oss till Barbuda, den sista ön i ö kedjan som vi inte tidigare besökt. Lite märkligt. Vi är liksom klara här. Men inte riktigt ännu. Först skall vi segla drygt en vecka till innan Stella lyfts upp på land.

Igår vinkade vi av Farmor och Farfar på Princess Juliana flygplats på St. Martin efter en dryg veckas segling tillsammans med dem. Vi började med en fin nattsegling till Antigua med 8 knop i en stadig slör. Det är fint att nattsegla. Månen lyste vackert med sin silverstråle på havet och stjärnfallen avlöste varandra. Jorden passerar just nu ett bälte asteroider så det är ingen inbillning att det faller fler stjärnor en vanligt på natthimlen. Vi tackar och önskar för varje stjärna som faller. Våra tankar går till en liten flicka i Sverige som kämpar mot en svår sjukdom. Och kan ni tänka er: igår fick vi meddelandet vi väntat på: att medicinen biter och hon går mot en bättring. Äntligen!

Vi ankrade ut på Green Island, som är en obebyggd ö på östra änden av Antigua med ett fint hästskorev utanför. Kitesurfarnas paradis. Vi lyckades krångla oss förbi deras linor och ut på revet att snorkla lite men blev besvikna, korallerna var döda. Som tur var fanns det många fiskar och det tillsammans med det faktum att vattnet är turkost räckte bra för oss nordbor för denna gång. Johan och jag tog en sväng till coola Harmony hall på fastlandet och lyssnade på loungemusik och njöt en dyr cappuccino oerhört långsamt. Det är lyx. Liksom en kall Carib (öl) med lime på stranden i solnedgången! Barbuda med ofattbart vackra strander

Seglingen fortsatte mot Barbuda som är lillasyster ö till Antigua. 1500 invånare. Minst sagt sömnigt, Och otroligt platt. Stränderna är ofattbart långa och vackra. Här finns bara två hotell och till det ena kan man bara komma med båt eller helikopter. Det är ganska exklusivt helt enkelt, och som ni förstår helt avskuret från resten av ön. Den stolta befolkningen motverkar aktivt turismen. Vill inte ha hit några exploatörer alls.

Vi gjorde vår vana trogna en rundtur på ön. Guiden tog oss till ett säreget besök i fregattfåglarnas näste. Bokstavligt talat. Vi var helt intill dessa mäktiga fåglar i deras parningstid. Visst är de stiliga hannarna med sina röda halsar?! Några små fågelungar hade redan fötts och de små vita lurviga huvudena stack upp mellan de brunstiga paren. Vi satt där mitt i klapprandet från uppspelta halsar och med vingslagen alldeles intill båten och de verkade inte bry sig om oss alls.
Vi åkte till ”the highlands” c:a 30 meter över havet ;-) , sedan in till staden Codrington och stannade till på Madison square. Pampigt namn men inte lika pampig plats. Den lilla barbershopen för men över 50 var för charmig! Sonen till barberaren har en barbershop för dem under 50. Så fiffigt kan man ordna det så att man inte konkurrerar med sin egen familj.

Farfar i riggen

Efter Barbuda blev det några dagar på Saint Barth. Det var som att komma hem! Extra lyxigt för mig och Johan att kunna gå ut och äta sushi och lyssna på bandet på BeteS a Zailes, precis som på den gamla goda tiden, och för Wille och Eddie som fick farmor o farfar för sig själva ombord. Julafton firade vi i ankringen på Ile Forchue. Det blev många snorklingar och bad och lek på den öde stranden och en imponerande julmiddag med janssons, köttbullar, prinskorv och lax , ja till och med glögg och saffranskaka!

Vi återkommer så småningom med en slutsummering. Nu har vi seglat tillbaka till Saint Barth i bakgrunden spelar Macy Gray en gratis konsert (gratis o gratis) på kajen och pojkarna har somnat i sittbrunnen. Imorgon fyller Wille 6-år och vi skall ha kalas ombord! Vi blir här på ön så länge vi kan tills vi måste tillbaka för uppläggning av Stella.

Varma hälsningar från jjwe!

Saint Martin

Vi är på plats. Efter en hel del strul i Paris, man vill ju gärna ha lite äventyr så att pricka in dagen då Paris har sitt värsta snökaos på 25 år känns ju helt rätt. Försenade inställda flyg och lång tid på flygplatser brukar inte vara ett drömscenario för en resande barnfamilj. Men faktum är att det gick alldeles utmärkt! På köpenhamns flygplats har de byggt en fantastiskt litet lekland, HC Andersen sagor och stor lego och allt möjligt som lätt kan sysselsätta barn i timmar. Väl i Paris tog det tre timmar att ta sig från flygplatsen till flygplatshotellet (c:a 2 km) Dessa timmar i liten minibuss,knökfull. Johan och Wille satt inklämda bland väskorna i bakskuffen... intressant.

Nu sitter jag och bloggar från det lilla hotellet Turtle Pier Inn alldeles vid flygplatsen. Här bor vi i rummet brevid Farmor och farfar som kom ner samtidigt med oss. Det är ett något bedagat ställe men med all den charm man kan förvänta sig av ett litet familjehotell i västindien. Ägarna har papegojor som pratar och apor som "ser ut precis som vi" och sköldpaddor, så vi har fullt upp med dem. Nu skall vi äta frukost snart på den lilla restaurangen som trotsat vinterns orkaner och står kvar ute i lagunen på sina pelare, mot alla odds. Skraltig och lite skev med ett bortfluget tak men i full glans, man kan göra mycket med färg;-)

Min syrra Anna och hennes man Greg som är kapten och kocka på s/y Hanuman är här också. Under dagarna håller Johan och farfar på med Stella. Hon sjösattes i fredags enligt plan och skall få på masten på måndag. sedan är vi redo att segla ut. Vi andra hänger på stranden. Anna och greg visar oss de bästa ställena. WIlle har redan fått pröva på att surfa med Greg, i stora vågor. En imponerad mamma på stranden glömde dessvärre av att ta kort. synd. det var helt ofattbart vad WIlle vågar! Men kameran kom i alla fall fram vid den något lugnare aktiviteten Sup. (Stand-up-paddel)

Vi hörde just på franska lokalnyheterna om självmordsbombaren i Stockholm. Vad tragiskt! Vad vet man om det hela? Mer än att världen har fått ännu en martyr? Svårt att få veta mer här, men det är en nyhet som lyfts upp framför andra, troligen eftersom det händer i ett land som Sverige. Världen är så liten ibland. allt hänger samman, eller inte... -har upplevelsen av världen krympt eller vuxit i och med internet? det kan man undra. Våra tankar går hem. men vi fortsätter leva i denna lilla delen av världen. samma men ändå inte...

Kramar Jjwe!

TREDJE VINTERN PÅ STELLA

Nu åker vi igen!

Väskorna är packade Wille och Eddie är pirriga och vi mejlar och fixar lite i sista minuten för snart drar vi! Det blir nästan en hel månad i västindien denna gången. Vi sjösätter Stella på fredag, bor på Turtle inn tills dess (St. Martin). Det känns konstigt när man tittar ut över ett dimgrått göteborgsväder och vet att man snart är i solen. Ser mest av allt fram emot att dyka rätt ner i det turkos...

Vi försöker blogga lite då och då om det fungerar enkelt. Tänker satsa på semester denna gången. så bli inte ledsna om vi inte svarar på mejl på ett tag...

Kramar från Stella!