Uppdatering från Västra Scotland

Nu regnar det. Våra första veckor var sagolika och ovanliga vad gäller vädret. Nu är det mer normalt för västra Scotland. Horisontellt regn och skurar men sol däremellan, helt ok hittills. Scenerierna med de låga molnen och känslan av lyft varje gång solen tränger igenom molntäcket hade vi inte velat vara utan! Skall ju kännas att man varit i Scotland trots allt. I närheten av Talisker finns en vik som omtalas som en av världens vackraste ankringar. -sånt kan man ju bara inte missa! Loch Scavaig, bedövande vackert, trollskt och accompagnerat av ett ständigt dån från vattenfallet. Att det var lite trixigt att ta sig in gjorde inte saken sämre. Fyra meters tidvatten (spring) är en liten utmaning. Men är man flexibel med tiden så kan man nog mest se den som en fördel, då tänker jag på de strömmar den skapar, en knops medström är inte att förakta, särskilt inte jämfört med motsatsen. Som ni säkert redan märkt på våra foton är det inte särskilt trångt här. Det är glest mellan båtarna och man har en skön känsla av att vara väldigt långt bort från allt. Perspektiven ter sig lite större än vanligt. Bergstopparna är högre, vikarna djupare, sunden längre och jag tror till och med att himlen är högre. Det är bara molnen som ligger lågt. Stella blir till en liten vit prick i det stora blågröna. Vår lilla värld mitt i alltet.

Obligatoriska strandfyndet. Alla dessa skor...

Pojkar i pyjamas och flytväst som tokar sig.

Klämmer in några foton från Tobermory också.Efter en regntung natt i den dramatiska ankringen kom solen fram och morgonen var magisk. Sedan styrde vi ut från Loch Scavaig och gick till ön Canna, -underbara Canna! Här blev vi genast charmade av den fina viken med de randiga korna, dessutom strax stammisar på den enda restaurangen. Amanda och Art heter paret som driver den lilla rörelsen med 5 bord. Det bor 18 människor på Canna varav tre barn. Man lärde sig känna igen de flesta efter tre dagar. Vi ville aldrig lämna! Sandstränder och spännande strandfynd varje ebb, och rena teletubbie-landet med kaniner och allt! Vi gick och vi gick, pojkarna fiskade och fiskade och vi åt fantastiska måltider på restaurangen. Eddie och Wille föredrog soppa (!) och vi botaniserade bland alla skaldjurs och fiskrätter. Lokalproducerade grönsaker. Makrillen kom in precis innan den tillagades. Likaså scallops (kammussla) och hummer. Färskare kan det inte bli! Teletubbie-land style="color:#000000;"> På tur med jollen Delfin.

Fiskepojkar. Till sist blev det i alla fall dags att ställa kosan söderut igen mot Mull. Nu siktar vi mot Caledonian canal. Om några dagar hämtar vi Simon, Johans kusin och vår deckhand hem till Sverige. Innan dess vill vi se över båten. Den behöver lite TLC lite här och var. Den har ju seglat över atlanten och ett rep i propellern har satt sina spår. Vi har lite packningar att byta i motorn och lite putsning i största allmänhet på Stella. Då är det smidigt att vara i en stad, så ikväll gick vi till Oban där vi är nu.

Jag får revidera det jag sade om Internet… men man kan nog inte begära det på de ställen vi varit på de sista dagarna. Nu har vi i alla fall uppkoppling. Och vi skall i lagom takt uppdatera oss på vad som hänt i världen. Kramar från Scotland.