God fortsättning!

En julhälsning från Bequia!

Hoppas den var vit och fin och att tomten hittade fram till Er allihop. Wille och Eddie skrev önskelista som kastades i havet som flaskpost och kan ni tänka er: -Tomten hittade oss! Ett stort fint paket med ubåt och forskningsbåt à la Ubbe och Tess finns nu ombord på Stella till pojkarnas förtjusning. Alla fina presenter från Sverige som vi fått med från er uppskattades likaså! Nu har vi fyllt båten med nya fina böcker, kläder och bilar och dessutom jordens finaste kalender som Wille gjort på dagis! Julgodiset är redan historia… Tack!

En stor kram och en extra tanke till alla respekt barn som fyllt 5 år! Grattis från oss!

Men först lite om öarna som vi har besökt på vägen hit.

Vi lämnade Iles des Saintes och fick en fin segling till Dominica och Portsmouth den 15:e december. Där blev vi som vanligt väl omhändertagna av Cobra som genast kom ihåg Wille ”speedo” från förra året. Vi åkte en liten ötur och såg de nordligaste delarna som Johan och jag inte tidigare besökt. Nu vågar vi säga att vi verkligen lärt känna Dominica! Simon och Bettan fick för första gången gå in i en bubblande vulkankrater, den enda i Västindien med kalla bubblor. ( gammal vulkan) Det är som att kliva in i helvetet. Svaveloset är obeskrivligt. Den som följt våra äventyr minns då vi besökte Soufrière vulkanen på St. Lucia förra året. Där var kratern skållhet och inte lika lätt att komma nära. Så här spännande tyckte Eddie att det var med vulkankratern.

Dominica har 7 aktiva vulkaner vilket kan förklara det dramatiska landskapet. Det sägs att Columbus, i brist på annat, knycklade ihop ett papper för att förklara för spanska kung Ferdinand och Drottning Isabella hur ön Dominica såg ut. Han döpte den till söndagsön eftersom han upptäckte den en söndag år 1493. Vi tycker att Dominica, vad gäller naturupplevelser, är den utan tvekan vackraste ön här nere!

Stella crew på den svavel och järnrika mjuka klippan "red rocks"

Vi åkte upp till Hibiskus Valley Inn och hälsade på göteborgaren Malin som startat ett småskaligt guest house i bergen. Det var ett mycket trevligt möte och vi tackar Vincia så mycket för att vi fick smaka det riktiga Dominikanska kok kaffet! Vis av tidigare erfarenheter vad gäller Cobra fick vi se till att vi stannade för lunch och vätske- pauser. Cobra glömmer nämligen lätt av att folk generellt sett äter mat… Det blev ett mycket lokalt lunchhak utmed vägen i en liten by som heter Wesley. Man skall äta där lokalbefolkningen äter. Gott och billigt!

Så här kan man också bo.Där satt vi och studerade vardagslivet på denna lilla ö. Emellanåt åkte bilar förbi med högtalare och slagord som ekade genom byn. Det är valspurt och Cobra menar att mycket står på spel. Som många fattiga länder är styret korrupt och Cobra är rädd för att det blir en diktatur om det sittande röda partiet vinner valet igen för tredje gången. Vilket de mycket riktigt gjorde fick vi veta dagen efter. Undrar vad det kommer att innebära för den lilla ö-nationen och dess 71 000 invånare som vi vill så väl. Hur fattigt det än är här idag så går ingen hungrig på denna grönskande klippö. Vi avslutade dagen med en halsbrytande hike till Chaudiére pools där man kunde hoppa från en klippa ner i ett skummande vattenfall. Men det som var mest ”edgy” var helt klart bilvägen dit som slingade sig fram på en bergskam med stup på bägge sidor, dessutom var vägbanan om man nu kan kalla den det, hal efter ett ösregn. Det var nästan skönt med mörkret som kröp sig på så man slapp se hur nära kanten vi var.

Dagen efter besöktes indan river, mangroveträsken där flera scener i Pirates of the Caribbean spelades in. Det är magiskt. Stilla vatten, tystnad, fåglar som snackar, leguaner som blinkar fiskar som bryter ytspänningen som spindlarna går på, -här glider man fram långsamt roendes ända in till djungelbaren där Jerome vår guide serverade rompunch i olika varianter. Vi seglade vidare dagen efter, under själva valvakan och fick fyndigt nog se valar. En hel gäng med kaskelotter som låg och solade sig på ytan i stiltjen. Dessvärre blev vi ivägjagade av valspanar-båtar som hade stora grupper med betalande gäster från cruiseship ombord. De gillade inte att vi var där alldeles gratis och ropade till och med upp coast guard för att få oss ivägjagade. Vi muckade inte med dem, utan åkte in mot land igen, men förstod på coast guard och andra vi pratat med att valspanar-kaptenerna är lite heta på gröten vad gäller detta. Det kändes inte så roligt med tanke på att vi verkligen hållit respektfullt avstånd, med alla de möten vi haft med valar genom åren vet vi mycket väl hur man skall göra för att störa dem så lite som möjligt. Det var fortfarande ett mäktigt möte med dessa havens jättar.

I Roseau besökte vi, efter tips från Malin, det coola djungel spat Screws. Med reggaetakt i bakgrunden badade vi i de svavelrika baden som varierade i temperatur från kallt till jättevarmt. Det var suveränt! Barnen var överlyckliga! Tack för tipset Malin.

På kvällen beslutade vi hastigt att segla söderut mot St. Lucia under natten. Vi lade oss tidigt och sov några timmar innan vi lade ut. Det är fint att nattsegla, särskilt när vi e fler ombord som kan dela på vaket och att ta hand om barnen.

Vi styrde kosan mot Rodney Bay och atlant kappseglingen ”ARC rallyts” prisutdelning för att skanna in vilka andra långseglare som finns här i år, och då främst vilka andra barn… Det blev jackpot direkt och kryllade av barn överallt, snart sprang Wille och Eddie runt och busade med Martin och Edvard från Helsingfors.

Simon och Bettan klev av på St. Lucia men seglade med oss ändå till Soufrière. Tack för ett fantastiskt lyckat besök! Då var det dags för oss att segla till Bequia där vi bestämt med många andra skandinaver att ses för jul. Nu är vi så i Bequia. Jag har kollat över lagret på mina böcker om Gustavia i bokaffären här och fått lite betalt. Vi har träffat massa seglande barn varje dag på stranden och firat julen med pepparkaksbak och saffranskaka och glögg samt julmiddag på en annan svenskbåt. Nu blev det nästan en överdos av skandinaviska möten och vi ser fram emot lugna dagar ute på Tobago Cays dit vi seglar imorgon. Vi kommer således att hamna i Internet-skugga i ett tag. Så om ni vill oss något så gäller sms.

Nu skall jag jobba några timmar medan Johan har barnen på stranden. God fortsättning önskar Jenny och pojkarna!