God fortsättning!

Wille i gungan

Denna komprimerade vinter på Stella har nått sin mellantid och vi har nu till sist lyckats ta oss till Barbuda, den sista ön i ö kedjan som vi inte tidigare besökt. Lite märkligt. Vi är liksom klara här. Men inte riktigt ännu. Först skall vi segla drygt en vecka till innan Stella lyfts upp på land.

Igår vinkade vi av Farmor och Farfar på Princess Juliana flygplats på St. Martin efter en dryg veckas segling tillsammans med dem. Vi började med en fin nattsegling till Antigua med 8 knop i en stadig slör. Det är fint att nattsegla. Månen lyste vackert med sin silverstråle på havet och stjärnfallen avlöste varandra. Jorden passerar just nu ett bälte asteroider så det är ingen inbillning att det faller fler stjärnor en vanligt på natthimlen. Vi tackar och önskar för varje stjärna som faller. Våra tankar går till en liten flicka i Sverige som kämpar mot en svår sjukdom. Och kan ni tänka er: igår fick vi meddelandet vi väntat på: att medicinen biter och hon går mot en bättring. Äntligen!

Vi ankrade ut på Green Island, som är en obebyggd ö på östra änden av Antigua med ett fint hästskorev utanför. Kitesurfarnas paradis. Vi lyckades krångla oss förbi deras linor och ut på revet att snorkla lite men blev besvikna, korallerna var döda. Som tur var fanns det många fiskar och det tillsammans med det faktum att vattnet är turkost räckte bra för oss nordbor för denna gång. Johan och jag tog en sväng till coola Harmony hall på fastlandet och lyssnade på loungemusik och njöt en dyr cappuccino oerhört långsamt. Det är lyx. Liksom en kall Carib (öl) med lime på stranden i solnedgången! Barbuda med ofattbart vackra strander

Seglingen fortsatte mot Barbuda som är lillasyster ö till Antigua. 1500 invånare. Minst sagt sömnigt, Och otroligt platt. Stränderna är ofattbart långa och vackra. Här finns bara två hotell och till det ena kan man bara komma med båt eller helikopter. Det är ganska exklusivt helt enkelt, och som ni förstår helt avskuret från resten av ön. Den stolta befolkningen motverkar aktivt turismen. Vill inte ha hit några exploatörer alls.

Vi gjorde vår vana trogna en rundtur på ön. Guiden tog oss till ett säreget besök i fregattfåglarnas näste. Bokstavligt talat. Vi var helt intill dessa mäktiga fåglar i deras parningstid. Visst är de stiliga hannarna med sina röda halsar?! Några små fågelungar hade redan fötts och de små vita lurviga huvudena stack upp mellan de brunstiga paren. Vi satt där mitt i klapprandet från uppspelta halsar och med vingslagen alldeles intill båten och de verkade inte bry sig om oss alls.
Vi åkte till ”the highlands” c:a 30 meter över havet ;-) , sedan in till staden Codrington och stannade till på Madison square. Pampigt namn men inte lika pampig plats. Den lilla barbershopen för men över 50 var för charmig! Sonen till barberaren har en barbershop för dem under 50. Så fiffigt kan man ordna det så att man inte konkurrerar med sin egen familj.

Farfar i riggen

Efter Barbuda blev det några dagar på Saint Barth. Det var som att komma hem! Extra lyxigt för mig och Johan att kunna gå ut och äta sushi och lyssna på bandet på BeteS a Zailes, precis som på den gamla goda tiden, och för Wille och Eddie som fick farmor o farfar för sig själva ombord. Julafton firade vi i ankringen på Ile Forchue. Det blev många snorklingar och bad och lek på den öde stranden och en imponerande julmiddag med janssons, köttbullar, prinskorv och lax , ja till och med glögg och saffranskaka!

Vi återkommer så småningom med en slutsummering. Nu har vi seglat tillbaka till Saint Barth i bakgrunden spelar Macy Gray en gratis konsert (gratis o gratis) på kajen och pojkarna har somnat i sittbrunnen. Imorgon fyller Wille 6-år och vi skall ha kalas ombord! Vi blir här på ön så länge vi kan tills vi måste tillbaka för uppläggning av Stella.

Varma hälsningar från jjwe!

Saint Martin

Vi är på plats. Efter en hel del strul i Paris, man vill ju gärna ha lite äventyr så att pricka in dagen då Paris har sitt värsta snökaos på 25 år känns ju helt rätt. Försenade inställda flyg och lång tid på flygplatser brukar inte vara ett drömscenario för en resande barnfamilj. Men faktum är att det gick alldeles utmärkt! På köpenhamns flygplats har de byggt en fantastiskt litet lekland, HC Andersen sagor och stor lego och allt möjligt som lätt kan sysselsätta barn i timmar. Väl i Paris tog det tre timmar att ta sig från flygplatsen till flygplatshotellet (c:a 2 km) Dessa timmar i liten minibuss,knökfull. Johan och Wille satt inklämda bland väskorna i bakskuffen... intressant.

Nu sitter jag och bloggar från det lilla hotellet Turtle Pier Inn alldeles vid flygplatsen. Här bor vi i rummet brevid Farmor och farfar som kom ner samtidigt med oss. Det är ett något bedagat ställe men med all den charm man kan förvänta sig av ett litet familjehotell i västindien. Ägarna har papegojor som pratar och apor som "ser ut precis som vi" och sköldpaddor, så vi har fullt upp med dem. Nu skall vi äta frukost snart på den lilla restaurangen som trotsat vinterns orkaner och står kvar ute i lagunen på sina pelare, mot alla odds. Skraltig och lite skev med ett bortfluget tak men i full glans, man kan göra mycket med färg;-)

Min syrra Anna och hennes man Greg som är kapten och kocka på s/y Hanuman är här också. Under dagarna håller Johan och farfar på med Stella. Hon sjösattes i fredags enligt plan och skall få på masten på måndag. sedan är vi redo att segla ut. Vi andra hänger på stranden. Anna och greg visar oss de bästa ställena. WIlle har redan fått pröva på att surfa med Greg, i stora vågor. En imponerad mamma på stranden glömde dessvärre av att ta kort. synd. det var helt ofattbart vad WIlle vågar! Men kameran kom i alla fall fram vid den något lugnare aktiviteten Sup. (Stand-up-paddel)

Vi hörde just på franska lokalnyheterna om självmordsbombaren i Stockholm. Vad tragiskt! Vad vet man om det hela? Mer än att världen har fått ännu en martyr? Svårt att få veta mer här, men det är en nyhet som lyfts upp framför andra, troligen eftersom det händer i ett land som Sverige. Världen är så liten ibland. allt hänger samman, eller inte... -har upplevelsen av världen krympt eller vuxit i och med internet? det kan man undra. Våra tankar går hem. men vi fortsätter leva i denna lilla delen av världen. samma men ändå inte...

Kramar Jjwe!

TREDJE VINTERN PÅ STELLA

Nu åker vi igen!

Väskorna är packade Wille och Eddie är pirriga och vi mejlar och fixar lite i sista minuten för snart drar vi! Det blir nästan en hel månad i västindien denna gången. Vi sjösätter Stella på fredag, bor på Turtle inn tills dess (St. Martin). Det känns konstigt när man tittar ut över ett dimgrått göteborgsväder och vet att man snart är i solen. Ser mest av allt fram emot att dyka rätt ner i det turkos...

Vi försöker blogga lite då och då om det fungerar enkelt. Tänker satsa på semester denna gången. så bli inte ledsna om vi inte svarar på mejl på ett tag...

Kramar från Stella!

Hemma igen!

Hemma! Långedrag i solnedgång.

Vilken vacker vår att komma hem till. Det är en vecka sedan vi kom hem igen efter allt strul med vulkanutbrott och annat, men redan känns vårt äventyr med Stella långt borta. Hur kan det vara så? Jag antar att man är i huvudet där man är med kroppen helt enkelt, vilket ju egentligen är en bra sak! -Vara på rätt plats, i tid och rum.

Här kommer den numera obligatoriska (?) summeringen av en vinter på s/y Stella i västindien, som vanligt helt osorterat och rakt upp och ner, Håll till godo: Antal böcker lästa av Johan och Jenny: 1 sammanlagt. Lika illa som förra året. Vi pratar istället. Antal badkläder vi slitit ut: 12 Antal inlägg på denna bloggen: 21 Tid det tagit att blogga/inlägg: c:a 5 timmar. (det som tar tid är att länka in foton, särskilt om det kopplar ner o man får göra om…) Samam som förra året. Dagar vi varit inomhus mer än två timmar: 4 max. ( utom när vi sover såklart…) Precis som förra året kan man säga. Antal solkrämer med solfaktor 50 som gått åt: 8 då har vi ändå bränt oss ibland... Antal protester mot solkrämen: Något färre än förra året. Antal vällingpaket som gått åt: 8 Dagar vi bakat: Färre än förra året. Har vi blivit lata? Nej fler öar har gott morgon bröd! Gånger vi draggat: Ingen! Vanligaste segelföringen: två rev i storen och full genua. Antal oljebyten i motorn: 1 Antal grejer som gått sönder ombord: Allvarligt talat så har vi haft tur i år! Två söndriga surf brädor, en simfena, en vindsurf-fena som fastnade på ett rev, vindmätargivaren, rörkrök i kylvattensröret fick en spricka. Nätter i marina: 7 + 10 dagar då vi väntade på askmolnet som skulle lugna ner sig. Gånger vi bunkrat diesel: 2 genomsnitt pris 1 dollar per liter, samma som förra året. Gånger vi bunkrat vatten (båten rymmer 750 liter) : kanske 8 gånger. Oftast kostar det 10 USD för obegränsad bunkring. Dyrast var Bequia 1 EC dollar per gallon ( c:a 3 kr / 4 liter) Billigast var Dominica: 30 kr / 500 gallon (c:a 1,5 öre /liter) allt samma som förra året. Hårdaste vindstyrka: 23 m/sek, i lä om Grenada och vi seglade med 3 rev i storen och revad genua och gjorde 11 knop på platt vatten. Färdigheter som Wille lärt sig: Fiska, snorkla, räkna till tio på engelska och säga några nyckelord på engelska och franska: såsom: What´s your name? My name is Wille. Can we play?, Attend, doucement, look, fish come here… etc! Färdigheter som Eddie lärt sig: Säga riktiga r, prata hål i huvudet på sina föräldrar, säga nej, nästan simma, säga några ord på engelska och franska. Antal gånger som farmor o farfar varit o hälsat på: 2 Antal besök vi haft i vinter: 5 Tack Siman, Bettan, Milla, Henrik, Louie, Petra, Mikael, Emmy, Linn, Catarina och Christer för att Ni kom hela vägen över havet för att hälsa på oss! Antal svenska båtar vi träffat: många fler än förra året, kanske ett trettiotal. Antal norska båtar vi träffat: hur många som helst igen Antal finska båtar vi träffat: ganska många faktiskt och två med barn ombord som vi seglat kompis med. Antal flickor som seglat med sina föräldrar: fler i år, c:a 10 Antal pojkar som seglat med sina föräldrar: ungefär samma c:a 10 Viktigheter som ramlat i vattnet: Eddie två gånger… Nu vet vi att han kan hålla sig flytande ett tag! Antal fiskar som vi fångat och som varit halvt uppätna av större djur: Inga i år! Antal middagsfiskar vi fångat och ätit: c:a 20, mest tonfisk Antal pencillinkurer: 1 (öroninfektion Wille, för mycket bad sade doktorn...) Rekord resultat på maxi-yatzy: Mycket mindre yatzy i år gjorde att vi inte slog förra årets rekord: 548 poäng! Av 599 möjliga. Antal kaffeburkar som gått åt: 23 stycken, som förra året. Antal gånger som Wille lekt att Johan och Jenny är andra personer: (vanligen morfar, farfar, mormor, farmor, storasyster eller storebror): minst en gång varje dag. Pengar som det kostat i snitt per vecka: som om vi skulle ha en aning… Antal chokladkakor som gått åt: oj, oj, oj...i alla fall inte färre än förra året! Juvelen bland öarna vi besökt: Vi får nog ändå erkänna att Tobago ligger på första platsen i år, eller? Jo, tätt följd av White island söder om Carriacou, Iles de Cailles, Saint Barth, Grenada, Bequia… nej, det funkar inte! Vi gillar alla öarna! Det finns så mycket att upptäcka och njuta av på varje ö här nere, från minsta lilla sandö med sina korallrev till de stora vulkanöarna med sina naturliga källor och vattenfall och de många städerna med varierande civilisation. Det känns bara löjligt att vikta dem sinsemellan! Mest minnesvärda inseglingen: Ankra nedanför regnskogen i Pirate Bay, Tobago, ackompanjerad av papegojornas sång och den fuktiga värmen som omfamnar oss. Viktigast av allt: Alla människor vi lärt känna på vägen! Tråkigast av allt: Att lämna vår vackra Stella vid bryggan i Saint Martin och släpa iväg med tunga väskor mot flygplatsen… Bäst av allt: Att vi gjorde det!

Tag hand om er alla Ni som följt vårt äventyr med Stella. 

Strandsatta

-Nej, vi är inte hemma ännu. Nu är det mer än en vecka sedan vi hade vår planerade hemresa. Det tar på krafterna att inte veta när man kan åka hem. Vi flyttade tillbaka till båten då vi följt läget på vulkanfronten och insåg att vi inte skulle komma hem på ett tag. Stella är ju faktiskt ett utmärkt hem. Synd bara att vi städat och fixat och tömt den redo för nästa ägare. Det var inget att snacka om, man kan ju inte motivera pengarna på hotell när det ligger en vacker båt i marinan och väntar.

Så här sitter vi nu, i marinan inne i lagunen på St. Martin. Det låter fint med en lagun men vattnet här riktigt smutsigt och den kända passadvinden når oss inte så luften står stilla. Vi är oerhört tacksamma att vi har Air condition ombord! Det är svårt för pojkarna att förstå vad som händer, vi flyttar i och ur, skall åka hem ena dagen och inte andra. Eddie sammanfattar läget idag på stranden: Mamma, snart skall vi åka hem till Lysekil med flygplanet vet du, och hälsa på gammelmorfar (?) och leka på mitt eget dagis med polisbilen och mormorvega och farfar, ...men nu vill jag hem till min stellabåt för jag tror att Lukas och Louie (kompisarna från St. Barth) är där och leker med min "mac"(eddies fina lastbil) ...

Lite mysigt att leka i lampans sken på bryggan med de små plastfiskarna som pojkarna köpt för mynt de hittat på stranden.

Det finns såklart goda saker som händer också! Först och främst har vi fått glädjen att lära känna Jonas och Ingrid på Ouhm. De i särklass mest imponerande långseglare vi träffat på denna tur! Ouhm är inte större än en if-båt och de har på sin resa hit från Göteborg både lyckats vara med om att tvingas lämna sin skuta i en storm utanför scotland själva bli räddade, och dessutom få tillbaka båten strax därefter helskinnad och fin, redo att fortsätta resan mot karibien. Eddie kastar loss åt Ingrid och Ouhm ger sig av mot Bahamas!

Vi har också återsett s/y Mjölner med Sofia, Louise och Jeroen som vi träffade på Tobago och haft några riktigt uppsluppna eftermiddagar med dem och våra nya holländska vänner på s/y Waterman: Silke, Lotte, Akke och Henri. De skall snart styra ut på atlanten med kurs mot Europa och vi kan ju erkänna att det har varit bra nära några gånger att vi bestämt oss följa efter dem. Silke, Wille och Lotte flyger drake på stranden utanför lagunen.Pappor som hänger i på Happy hour!

Igår kom min systers man Greg hit och bjöd oss ombord och titta på j- båten Hanuman som han är kapten på. Imponerande bygge! Vi återsåg också Syrran och Gregs gamle deckhand Ricky, som nu själv är kapten på en stor motorbåt som ligger här på bryggan en bit bort. Dessutom har det blivit tid för både zoo och ötur med bil på denna ö som vi aldrig egentligen brytt oss om att se så mycket av då den mer varit som vår startplattform och bunkringsplats under våra två vintrar på Stella! Saint Martin eller Sint Maarten sägs vara den minsta ön i världen som är uppdelad i två nationer, hälften är Franskt och hälften tillhör Holland. Det är lite märkligt att det faktiskt också blir olika kultur när man passerar gränsen, till och med myggorna med denguefeber vet att hålla sig på franska sidan...

Det där med att få plats på flygen hem är inte det lättaste men nu har vi äntligen lyckats boka en biljett med Corsair på måndag så nu bär det snart av hemåt igen! Skall bli så skönt och vi längtar till våren och jag har redan börjat ta mina allergitabletter;-)

Massor av kramar från Stella!

Ash-Wednesday?

Det känns ju som ett skämt, ett vulkanutbrott! Här sitter vi på hotellet på St. Martin, båten vacker som en dag och redo att säljas, vi trötta och ambivalenta redo att motvilligt lyfta från västindien mot Europa, -så går det inte. Aska ivägen. Försökte förklara för Wille vad aska är... För han undrade precis innan läggdags: Mamma, vi kan inte åka hem till Sverige för att det e några farliga och konstiga "maskar" som har kommit till Sverige. Vad är det för maskar egentligen?

Kolla in nedan uppdaterat blogginlägg med foton så skall jag ladda för att göra ett sammanfattande blogginlägg om denna vinter på Stella. Kramar från St. Martin!

Vi seglar norrut.

Sydliga vindar i mer än en månads tid har gjort vår resa norrut till en lätt match. Överhuvudtaget har vädret varit mycket lugnare iår mot förra året. Tillsammans med Farfar och Farmor har vi seglat genom Grenadinerna och norrut i en stadig slör.Jenny och Wille snorklar i Tobago Cays. -Nej, vi tröttnar aldrig på detta!

Däremot kan man bli klart trött av att segla... ...tycker Eddie, dockan Malcolm och Wille.

Wille och Farfar filosoferar på väg till Mayreau från Tobago.

Fartyg på väg ut från St. Georges Grenada.

Vi bestämde oss för att utforska öarna mellan Grenada och Carriacou och upptäckte en för oss helt ny skärgård! Exempelvis ”ile des caille”, en gammal Norsk valstation där det idag bara bor två personer: Lawrence och Sion. De guidade oss runt på sin ö en dag, och det var en sällsam upplevelse på alla sätt. På cemetery hill, som högsta punkten på ön kallas, finns två påkostade gravar från den tid då ön var norsk. Vilka som fått en sådan ståtlig gravplats kunde inte våra guider berätta för oss, men däremot visste de precis hur man gör för att tjuv-ladda mobiltelefonen via den solpaneldrivna mätstation som myndigheterna satt upp för att mäta aktiviteten på den närliggande underjordiska vulkanen ”Kick´em Jenny”... I ett av de 5 husen som L och S skötte åt ägarn ( en Trini ( från Trinidad som haft ön sedan 60-talet) fanns resterna av en språklektion som blivit kvar från en tid då det bodde barn på ön. One two three... hat, man, girl, boy, egg, fish...

Vi utforskade vackra ”ile de Ronde”, som bebos av ett tjugotal människor som främst lever på fiske och pumpor och annat som de odlar på ön. Vi ankrade i Saline Island och besteg toppen på märkliga White island. Det var inte fler än tre båtar sammanlagt på alla dessa öarna och mestadels var vi helt själva. Mäktigt!

Väl inklarerade på Carricou åkte vi på ötur och spanade in de många fina gamla husen och såklart träbåtarna som fortfarande byggs här på traditionellt vis. Det finns åtminstone en Carriacou byggd båt i varje hamn här nere och det är alltid en fantastisk syn att se dem segla. Mycket fint hantverk på en gång! Carriacou sloop för ankar Tobago Cays.

De sydliga vindarna har ju som sagt också resulterat i torka på de flesta öar vi varit på. Därför var det skönt att komma till St. Vincent och få se lite grönska igen. Vi seglade tidigt på morgonen från Bequia för att hinna med flera stopp på St. Vincent innan kvällen. Det blev både Batcave, en fantastiskt vacker dykupplevelse som vi lätt kan erkänna överträffade minnet av upplevelsen från 1995, och Balleine Falls, som också var en vacker badupplevelse. Men det kan aldrig slå den gången för 15 år sedan, det var det första vattenfall jag någonsin badat i! Men visst var det sagolikt och visst fick vi se vatten så att det räcker! Farfar i Batcave.

Vackert i svårbesökta Balleine Falls.

Efter några dagar med bunkring och fixande med båten drog vi vidare upp till Dominica. Som vi som vanligt njöt av att återse. Marie Galant blev vårt nästa stopp. Jag har alltid trott denna ö skulle vara väldigt låg och torr. Nu visade det sig att ön är hög men platt, och fullt av prunkande sockerfält. Ni har kanske sett sockret från Marie Galante? Jag hade bara inte tänkt på det förut. De där små sockerpåsarna som man får med espresson…

Vi blev kvar i flera dagar efter att vi vinkat av Farmor och Farfar innan vi seglade lovartsidan om Guadeloupe, med ett litet badstopp bland delfinerna i Petite Terre och därefter direkt till Saint Barthélemy. 28 timmar och två Tonfiskar senare var vi framme på Saint Barthélemy.

Trötta efter nattseglingen men glada att komma ”hem” ankrade vi utanför Gustavia samtidigt som hamnen formligen invaderades av mega yachter från alla världens hörn. Det var dags för den stora segeltävlingen ”Saint Barth Bucket”! Det imponerande startfältet bestod av några av de största segelbåtarna i världen, minsta båt är 100 fot. I princip alla professionella seglare vi känner var här denna veckan! Syrran Anna och hennes man som just fått jobb på klassiska j-båten ”s/y Hanoman” var såklart här och dessutom fick vi hit min lillebror Klas och hans flickvän Sheree!När Klas är här blir det full fart till pojkarnas förtjusning! Dessutom får man både åka fyrhjulig motorcykel och leka med hjälmarna! Tummen upp, eller hur Eddie!?

Det blev värsta familjefesten! Johan och jag har jobbat, seglat och festat i skift. Men nu måste vi erkänna att efter dessa galna dagar är det skönt med lite lugn i båten... eller lugn och lugn...

Just nu sitter jag på ett Internet kafé och jobbar, ganska opraktiskt faktiskt, försöker hinna med bloggandet också… tar tid med alla foton, så de lägger jag in senare. Johan och pojkarna vilar på båten. Wille är extra trött som har fullt upp med kompisarna Lukas och Luie och dessutom går på simskola här under påsken med Greta och Pierre! Nu dyker och voltar han från kanten och har lärt sig simma ryggsim! Man ligger i lä. skönt. Vi känner oss som hemma.

14 april. Sådär ja, nu är det foton oxå. Håll tillgodo. Snart kommer det sista blogginlägget för detta äventyret! Den 19:e April kommer vi hem till Sverige igen. Vi ses snart!

Två gånger Grenada

Två gånger i år har vi varit på Grenada, med en segling till Tobago emellan. Visst, lite fram och tillbaka genom Grenadinerna blev det, mest för att få rätt vinkel på vinden innan vi satte kurs mot Tobago, men det var det värt. Det var lyckosamt att gå från Bequia och vi behövde inte kryssa utan fick en sträckbog hela vägen fram. Vilket inte är alldeles självklart har vi lärt oss från båtar som fått ge upp sina planer på Tobago och till och med vänt om pga motström och motvind etc. Det gick en månads tid mellan stoppen på Grenada och ön gick under tiden från en "årstid" till en annan. Första gången var det visserligen redan i slutet av regnsäsongen men Grenada med sina nästan 90 000 invånare var en vacker grönskande ö där vi besökte vattenfall och regnskog. Lukterna på den grönskande ön vittnade om anledningen till smeknamnet ”Kryddornas ö”. När vi sedan kom tillbaka efter en månad hade ön fullständigt ändrat färgskala. Att det är torrt under torrsäsongen kan man ju lista ut, men detta?! Alla pratar om torkan. Vattnet ransoneras. Fram till klockan 12 har man vatten sedan stängs kranarna allt för att hushålla med det lilla vatten man har i reserverna. Vi fyllde inte våra vattentankar på Grenada men fick det inte lättare på någon annan ö och med en viss skamsenhet fick vi äntligen häromdagen fyllt vatten på Bequia där läget var lika akut, men där det fanns vatten som skeppats dit från grannön St. Vincent. Grenada är en fattig ö som tillhört många länder genom tiderna. Nu är ön självständig från England sedan 1974 och man står på egna, något svajiga ben. Det är fattigt men ändå på något vis välmående och människorna här är väldigt vänliga och nyfikna på oss vitingar. Som vanligt fungerar barnen som isbrytare i de flesta situationer. Typ som hundar ni vet. En anledning att fälla någon kommentar eller klappa lite etc. Som exempelvis då Eddie går förbi en kvinna som säger hello, och gullar lite med honom och sedan ”Bye bye”. Trevlige lille Eddie svarar med ett käckt ”Bye bye" och vänder sig till oss andra och säger: ”-Tanten bajade på mig.” Så kan det vara.

Det finns ett öl här som heter ”Stag”. Reklamen är helt sanslös: ”...A man´s beer in a man´s world...”. Och det är bara en liten del i vad som står i reklamtexten, en text som utan tvekan skulle bli anmäld och fälld i samtliga diskrimineringsinstanser i Sverige. Vi svenskar är ovana vid en sådan genomsyrande machokultur som denna. Här frilansar många av männen hejvilt och skaffar flera barn lite här och var. Självklart inte med samma kvinna. Vår käre vän Sydney har svårt att dölja stoltheten då han berättar om sina tolv barn som är spridda i 5 världsdelar. Det skulle aldrig någonsin accepteras att en kvinna vänstrar men för männen är det nästan norm. Men ölet smakar bra, det måste erkännas.

Det torrare Grenada lärde vi känna från insidan. Besöket i Grenville och muskotfabriken var precis lika fint som jag mindes det för 15 år sedan. Allt går i brunt. Det är lugnt. Kvinnor som jobbar lågmält vid sina pallar och sorterar fina från fula, för hand. Lägger dem i rätt säckar. sorterar dem i rätt torkställning. Doften av muskot som är nästan bedövande. Man kan ju undra om de på pallarna blir påverkade av att sitta där hela dagarna? Muskoten sägs ha en viss drogliknande effekt. Orkanen Ivan har skadat muskotträds beståndet på ön och nu går verksamheten på knäna. Men eftersom de nyplanterade träden nu börjar ge frukt tror man sig snart vara tillbaka som världens näst största producent av muskotnötter. Lite oväntat hade vi lunch på gamla utrangerade fyrskeppet ”Västra Banken” som skeppats hit från Sverige och nu ligger på en brygga i södra Grenada (Calivigny bay). Varför inte? Huvudstaden St. Georges är en favorit att promenera i! St. Georges bjöd också på en speciell kyrkoupplevelse. Har ni varit i en kyrka utan tak någon gång? I september 2004 kom orkanen Ivan den förskräcklige, kategori 4, som ödelade stora delar av Grenada, ön som dessförinnan ansågs ligga utanför orkanbältet. Spåren från Ivan den förskräckliga var många i St. Georgesmen ibland kan det hända sig att naturkatastrofer skapar något nytt. Denna speciella kyrka som ligger högt upp på berget med utsikt över staden ger med sitt bortslitna tak uttrycket ”högt i tak” en vidare innebörd. Kvar finns bara de murade väggarna med sina blyinfattade glasfönster i olika färger och absiden med sitt altare samt sidoskeppet. Kyrkoverksamheten pågår som om ingenting hade hänt. Direkt kontakt rakt upp. Inga filter. Symboliken kan knappast bli tydligare. Sakralt. En liknande kyrka fann vi också i Grenville, men denna användes inte längre. Nygamla besättningsmedlemmarna Farmor och Farfar mönstrade på i Grenada för att fylla i luckorna i sin karibien-erfarenhet. Nu har det snart seglat hela ö-kedjan från Grenada till Tortola. Jag skriver från marinan i Rodney Bay, St. Lucia där Stella fått lite TLC (Tender love and care). Och vi fått dejta Patrick och Kristin på Windica! Imorgon seglar vi vidare norrut. Om en månad skall vi vara på St. Martin. Men vi skall hinna med många stopp innan dess.

Med delade känslor vill vi tillkännage att Stella nu officiellt är till salu. Känner ni någon som är värdig henne så tipsa!

Varma hälsningar från havet!

kusin Emmy 7 år gästbloggar från Stella del 2

Söndag 21 februari 2010
Vi tittade på hajar på Union island. Wille åkte med några fiskigubar och fongade några färglada fiskar. Vi snårklade på ett snårkel stele där vi såg sköldpador och en rocka.

Jenny och en sköldpada

Måndag 22/2 2010
På mårgonen åkte vi till en ö med leguaner. Och jag såg en haj.
Tisdag 23/2 2010
Jag tog två(sim) merken jag simade 100 meter. Och jag trefade en gube som hete Lördag. Han hade en hund som hete tiger. Vi hade komit till en anan ö.
Onsdag 24/2 2010
VI bada och bada och bada, de var rolikt.Linn, jag och Wille hoppar i vattnet. Vi är på Majrå. Johan,Eddie, Wille och Jenny Jag och min syster och mina kusiner.

Vi seglade halva naten. Och jag sov i sitbrun. Vi seglade till Grenada.
Torsdag 25/2 2010
På mårgonen åkte vi till två strender. Vi var der till solnedgongen.Kvällsfiske på bryggan Grand Ans.
Fredag 26/2 2010
VI badade på dan och sen åkte vi hem till Sverige.

Tak för trevlig semester!
Emmy

Kusin Emmy 7 år gästbloggar från Stella: Lördag 13 fedruari 2010
Tidit på mårgånen åckte jag och min mamma och min lilla syster Linn å min pappa till flygplatsen. Vi flög leng sen var vi frame i västindjen. Vi ska bo på mina kusiners båt i två veckor.
Söndag 14 fedruari 2010
Vi komm fram och det var varmt och skönt. Vi kom fram sent på kvälen till stella.
Måndag 15 fedruari 2010
Vi fonga bleckfisk. Min kusin Wille fongade blekfiskarna med en håv. Man kunde håla blekfiskarna med henderna. Då sprutade de blek.

Vi badade på stranden och gik på kanival. Det var rolikt, hög musik och fina kläder.

Tisdag 16 fedruari 2010
Vi va på stranden, men nan åkte vi med jollen till en liten sandö. Min kusin Eddie med en korall. Jag, Pappa, Linn och Mamma.

Vi badade i Nylon polen. Som en basseng mit i havet.

Vi dök och titade med cyklåp på fina fiskar och koraler.
Onsdag 17 fedruari 2010
Vi badade hela dagen och trefade några kompisar. Kompisarna hete Rafael och Mirjam. Eddie, Wille, Linn, jag, Rafaeil och Mirjam.

Vi leker farbror Lejon.

Här i vestindjen har vatnet olika färger: jusblå, grön, mörkblå och turkos. Torsdag 18 fedruari 2010
Idag seglade vi vidare till en anan vik. Det var farliga vågor men vi klarade os iland med jollen. Det är en smidig båt.
Fredag 19 fedruari 2010
På mårgånen dök vi på jupt vaten. Det var fiskegubar på stranden som fiskade med nät. Vi jelpte dom. Sen komm en kompis som hete Sofia. Hon bode också på en båt. Sofia, Wille, Eddie, jag och Linn.Sofia och Wille busar.

Mit i naten seglade vi från Tobago till Ptit martinik. Jag blev sjösjuk men det gik bra en då.
Lördag 20 februari 2010
Vi åt pangkaka till frukost!. Vi fongade en tonfisk. Vi åkte till en liten sandö med ett parasoll på.

Emmy Fortsätter sin blogg om tiden ombord på Stella om en vecka. Till sist en liten uppmuntrande hälsning från Pigeon Point! Välkomna tillbax!