Tack för ett fantastiskt fint välkomnande! Ni har rätt, Göteborg tog emot oss med det finaste vårväder man kan tänka sig, påskliljor i rabatterna, knoppar på grenarna och grannar som bjuder på fika ute i vårsolen, -vad kan man önska sig mer?! Vi är fortfarande helt speedade efter resan som blev bestämd i all hast då det visade sig att det var fullt på alla flyg utom möjligen det på tisdagen. Så vi bestämde oss för att göra ett försök, kånkade iväg alla väskor och förväntansfulla barn till flygplatsen efter ett morgondopp i poolen och höll tummarna för att vi skulle komma med. Det var otroligt skönt att höra att vi fick plats! Wille skuttade runt och hojtade: nu åker vi hem!!!
Killarna har varit otroligt bra att resa med, ätit sovit och varit glada och nyfikna. Visst har de sprungit runt och varit allmänt livliga, särskilt Eddie så fort han får syn på ett flygplan blir han helt skogstokig, hela den lilla kroppen darrar av spänning, (hur e det möjligt att bli så exalterad över en stålfågel?), men de flesta människor tycker lyckligtvis att det är okej att barn gör så. De andra har jag inte plats för i denna blogg.
Så nu är man hemma igen, märkligt. Tid är verkligen relativ. Det känns som vi åkte igår men samtidigt som en hel livstid sedan. Det blir en knepig omställning för pojkarna. Eddie har bott en tredjedel av sitt liv på Stella. Wille grät efter Stella andra dagen på hotellet. ”Visst ska vi bo på Stella imorgon?” Då vi svarat att Stella skulle lyftas upp på land så kom tårarna: ” men då blir ju Stella alldeles ensam utan oss…” Vår stora fina pojke!!! Men det var inget vi märkte av då han dirigerade upp grannflickan Molly på berget här hemma för att plocka blåbär (?) och förkunnade till oss andra att ” det e ingen fara, jag e ju en stor pojke nu och Molly e en stor flicka”. Eddie hade fullt upp med alla leksaker, vi fick sätta dem i badkaret lite så de lugnade ner sig innan sängdags. Jetlag? Vi får se hur det går. Nu sover de i alla fall, efter att ha varit vakna ett dygn sånär som på ett par timmar och samtidigt förlorat 6 timmar i tidsskillnad…
Vi skall försöka att inte tappa den avslappnade känsla vi haft denna vinter, inte varva upp oss i vardagsstressen så som vi levde innan vi åkte. Men vi inser redan att det e så gott som omöjligt. Man kan ju göra sitt bästa i alla fall.
Det verkar ju dumt att skynda sig så att man inte hinner med att leva.
Summering av ett halvårs segling i västindien: (helt osorterat och utan tanke)
Antal böcker lästa av Johan och Jenny: 1 och en halv (utav c:a 30 medhavda från Sverige…)
Antal utslitna badkläder per person ombord: 3
Antal inlägg på denna bloggen: 27
Tid det tagit att blogga/inlägg: c:a 5 timmar. (det som tar tid är att länka in foton, särskilt om det kopplar ner o man får göra om…)
Dagar vi varit inomhus mer än två timmar: 4 max. ( utom när vi sover såklart…)
Antal solkrämer med solfaktor 50 som gått åt: c:a 10,
Antal protester mot solkrämen: lika många som dagar vi varit iväg x 2
Antal vällingpaket som gått åt: 10
Dagar vi bakat: 120, vi har bara låtit bli när vi varit på franska öar.
Gånger vi draggat: bara en gång ( och det var när vi låg ihopankrade med Theo båten på vårt ankare…)
Vanligaste segelföringen: två rev i storen och full genua.
Antal oljebyten i motorn: 2
Antal grejer som gått sönder ombord: 0 (noooog…)
Antal grejer som inte fixats med ombord: 0 (mer sant än ovanstående i alla fall)
Nätter i marina: 2
Gånger vi bunkrat diesel: 4 genomsnitt pris 1 dollar per liter
Gånger vi bunkrat vatten (båten rymmer 750 liter) : kanske 10 gånger. Oftast kostar det 10 USD för obegränsad bunkring. Dyrast var Bequia 1 EC dollar per gallon ( c:a 3 kr / 4 liter) Billigast var Dominica: 30 kr / 500 gallon (c:a 1,5 öre /liter)
Hårdaste vindstyrka: 22 m/sek
Färdigheter som Wille lärt sig: massor! Simma, snorkla, åka buggyboard, ryta som en tiger, prata lite norska, prata lite engelska, namn på fiskar och djur i havet etc. etc.
Antal ord som Eddie sätter ihop till meningar: 2 det lilla geniet!
Antal gånger som farmor o farfar varit o hälsat på: 3
Antal svenska båtar vi träffat: inte fler än 10
Antal norska båtar vi träffat: hur många som helst
Antal flickor som seglat med sina föräldrar: inte fler än 2
Antal pojkar som seglat med sina föräldrar: c:a 20
Viktiga saker som tappats i vattnet: 1 klocka och 1 mobiltelefon
Antal fiskar som vi fångat och som varit halvt uppätna av större djur: 2
Antal pencillinkurer: 1
Antal låtar i vår ipod: jättemånga och mer blev det på resan.
Rekord resultat på maxi-yatzy: 548 poäng! Av 599 möjliga. Slå det om ni kan!
Antal kaffeburkar som gått åt: 23 stycken
Antal gånger som Wille berättat rövarhistorier om vad han o morfar har gjort: i genomsnitt tre gånger dagligen. Minst. Exempelvis fång boaormar i öskar. (Morfar viker in ormarna som en tumstock ungefär om ni undrade hur det gick till…)
Pengar som det kostat i snitt per vecka: alldeles för mycket…
Antal chokladkakor som gått åt: det säger vi inte;-)
3 kommentarer:
Välkommen hem!!! Oj så fort de gick....;) Med gråten i halsen skriver jag de här... efter att ha läst er summering av resan. Lyckliga tårar bara så ni vet:) Alla de där mejlen som vi aldrig skickade... här kommer en liten sammanfattning;-) Jag vill också klappa skölpadda o se kaskelott säger Adrian=måste åka dit igen, vi har följt era äventyr med Theo, fantastiskt med alla vänner man möter tack vare sina barn, Nora har sovit över hos Adrian för första gången! "blir jag rädd lägger jag mig i Adrian säng" sa Nora, dom tog över vårt vardagsrum ett tag på kvällen.... men vi fick tillbaks de när dom snällt la sig o somnade så sött efter att ha legat o snackat en timme:), vårt Binova kök kommer i juni, lycka:) Adrian går sim-skola med Nora, men jag kan simma för de har Wille lärt mig, bäst med resan hos Stella var att Wille var där, säger Adrian, nu längtar vi till Respektkalas o ses! den där filmen från vår resa med er blir aldrig klar... nu känner vi lite press när ni är hemma, lovar klippa bort alla idiotiska föräldra kommentarer;-) vi ses snart! Bamsekramar CAP
Det är väldigt gott att fått hem er. Sedan får ni säga vad ni vill.
Det har varit så väldigt tomt här alldeles för länge. Nu gäller det att hjälpas åt att få till en vardag värd namnet. Hur det skall gå till vet jag inte men ni verkar onekligen vara på god väg in i "snurret". Men det är väl kanske lika bra det, så man känner att man är hemma.
Jag kommer när jag behövs, lita på det! Som sagt, gott att ni är hemma tycker morfar & Co.
Hei Stella.
Godt og hoere at alt er bra med dere. Vi gleder oss veldig til aa treffe dere igjen. Kommer trolig til Goeteborg om 1 uke. Mange mange klemmer fra Theo (i Nederland)
Skicka en kommentar