Många seglare vi träffat genom åren i Karibien har sagt att Tobago är deras favoritö, den vackraste av dem alla, juvelen. Vi misstänker att det är för att den är så svår att ta sig till från karibien, rakt mot vinden, vågorna och strömmen. Men nu är vi här, efter en skumpig nattsegling i 18 timmar med två knops motvind. Upp till bevis!
Mycket förväntansfulla seglade vi in och ankrade utanför Charlotteville på norra änden av denna avlägsna ö. Vad vi såg, kände och hörde infriade alla förväntningar. Framför allt ljudintrycket var oförglömligt: papegojor och yellow tail birds och andra fantasifåglar snackade, kacklade och sjöng i ett kör och svepte över våra huvuden medan ankaret föll. Tjusigt! Stranden framför oss (Pirate Bay) var helt otrolig. Den gröna regnskogen med enstaka röda trädkronor (Inmortel)sträckte sig hela vägen ner till den orange-färgade sanden och det safirgröna havet. Helt annan färg på sanden och på vattnet här än på de vita stränder med turkost vatten vi vant oss vid på sistone. Ja, hela färgskalan är helt enkelt lite mognare, lite djupare i tonen om ni förstår vad jag menar. Tänk sydamerika. Vilket förövrigt är alldeles korrekt då Tobago och systerön Trinidad faktiskt en gång suttit ihop med Sydamerika.
Johan som saknat att flyga Dash (nog) blev glad då det kom en "Dash" som inte behöver landningsställ! 
Fiskarn hette också Dash och han tog oss med på fisketur bland fregattfåglar och brown bobbies och med hjälp av fiskespö av bambu fick vi en fin yellowtail tonfisk till middag den kvällen!
Ett besök till Argyle falls blev det också och lite fina öturer med hyrbil unnade vi oss. Dessutom ett mer våghalsigt jolleäventyr ut i malströmmen från Charlotteville hela vägen runt norra spetsen av Tobago till dykmeckat Speiside. Snorklat har vi också gjort bland stora biffiga ”angel”-fiskar, 
spanat in världens största hjärn-korall (!) och sett en himla massa fåglar av alla de sorter. 
Men just nu hör vi inga fåglar. Vi har seglat oss via de exotiska vikarna utmed Tobagos nordöstra kust ( vår favorit heter ”Englishman Bay”) ner till Store Bay. Här liksom i huvudstan Scarborough, laddar man inför årets höjdpunkt. Carnival 2010. Det är inte en liten fest. Det är en gigantisk fest som alla deltar i, vare sig de vill eller inte. Soca musiken pumpar ut och får hela ön att vibrera. Dygnet runt. Och då har det ändå inte börjat på riktigt ännu! Årets låt hittills verkar vara: ”How much inch a pipe” eller ”Patch-Pipe” kolla på Youtube den som vill. Lite tjatig eller hur… Store bay är helt annorlunda från Charlotteville. Mycket tillrättalagt för att vara västindien. Fler turister än vi är vana vid. Och några av dessa är familjen Rafael och Miriam med föräldrar. Wille och Eddies nya kompisar från Visby. Tillsammans med dem skall vi imorgon åka in till ”Kiddies Carnival” i Scarborough och känna pulsen och se om höfterna kan svänga lite på barnen!
Trinidad and Tobago är ett land med 1,3 miljoner invånare (varav 54 000 på Tobago) Landet är välmående mycket tack vare turism, men mest tack vare olja. Tobago behandlas något styvmoderligt av sin rikare och större systerö, men det gäller att Tobagianerna inte klagar för mycket då hotar Trinidad med att råka klippa av strömkabeln till den lilla ön mitt ute i havet. Dagarna nu kring Carnivalen är de flesta turisterna här på Tobago faktiskt Trinis, dvs från Trinidad. De flyr den större och stökigare carnivalen i Trinidad och kommer hit för att festa.
Vi vinkade hejdå till Louie, Milla och Henrik i Charlotteville. Tack för ert besök! Se nu till att ställa, releasa och kräma lite på era snygga bilder(Man hänger väl med i fotografsnacket;-)) så ses vi till våren och har bildvisning!
Det har varit tomt på Stella sedan de åkte och så kan vi ju inte ha det! Imorgon kväll kommer kusinerna Emmy och Linn med föräldrar hit och då misstänker vi att det känns uppfyllt igen i vår stjärnbåt!
Så vad tycker vi nu då? Är det juvelen vi kommit till. Låt oss fundera lite till. Vi skall utvärdera och återkomma med vår top-lista när vi hunnit smälta våra intryck.
spanat in världens största hjärn-korall (!) och sett en himla massa fåglar av alla de sorter. Men just nu hör vi inga fåglar. Vi har seglat oss via de exotiska vikarna utmed Tobagos nordöstra kust ( vår favorit heter ”Englishman Bay”) ner till Store Bay. Här liksom i huvudstan Scarborough, laddar man inför årets höjdpunkt. Carnival 2010. Det är inte en liten fest. Det är en gigantisk fest som alla deltar i, vare sig de vill eller inte. Soca musiken pumpar ut och får hela ön att vibrera. Dygnet runt. Och då har det ändå inte börjat på riktigt ännu! Årets låt hittills verkar vara: ”How much inch a pipe” eller ”Patch-Pipe” kolla på Youtube den som vill. Lite tjatig eller hur… Store bay är helt annorlunda från Charlotteville. Mycket tillrättalagt för att vara västindien. Fler turister än vi är vana vid. Och några av dessa är familjen Rafael och Miriam med föräldrar. Wille och Eddies nya kompisar från Visby. Tillsammans med dem skall vi imorgon åka in till ”Kiddies Carnival” i Scarborough och känna pulsen och se om höfterna kan svänga lite på barnen!
Trinidad and Tobago är ett land med 1,3 miljoner invånare (varav 54 000 på Tobago) Landet är välmående mycket tack vare turism, men mest tack vare olja. Tobago behandlas något styvmoderligt av sin rikare och större systerö, men det gäller att Tobagianerna inte klagar för mycket då hotar Trinidad med att råka klippa av strömkabeln till den lilla ön mitt ute i havet. Dagarna nu kring Carnivalen är de flesta turisterna här på Tobago faktiskt Trinis, dvs från Trinidad. De flyr den större och stökigare carnivalen i Trinidad och kommer hit för att festa.
Vi vinkade hejdå till Louie, Milla och Henrik i Charlotteville. Tack för ert besök! Se nu till att ställa, releasa och kräma lite på era snygga bilder(Man hänger väl med i fotografsnacket;-)) så ses vi till våren och har bildvisning!
Det har varit tomt på Stella sedan de åkte och så kan vi ju inte ha det! Imorgon kväll kommer kusinerna Emmy och Linn med föräldrar hit och då misstänker vi att det känns uppfyllt igen i vår stjärnbåt!
Så vad tycker vi nu då? Är det juvelen vi kommit till. Låt oss fundera lite till. Vi skall utvärdera och återkomma med vår top-lista när vi hunnit smälta våra intryck.
Till sist en liten kärlekshälsning så här på Valentines och allt, fotograferad från jollen utanför Tobagos norrspets. 
2 kommentarer:
Det var en vallentinhälsning som går hem. Det gäller att se naturen med rätta ögon! Snacka om känsla för effekter, snyggt jobbat. Ja många föredrar Tobago av skäl ni just nämnt. Tyvärr är det en vit fläck ännu på min Caribbean-karta. Men men det är kanske inte för sent än, vad vet man. Ja då blir det väl snart liv i luckan igen, när kusinerna kommer och sätter fart på båten.
Här ligger snön tjock och "vacker" som vanligt. Har nu helt blivit tillvand så man tänker knappt på det längre. Många ger sig ut på havsisen som ligger långt ut. Nu kan man skida runt t.ex. Valö, Tjurpannan och Islandsberg utan problem. Märkligt! Isen ligger långt utanför Väderöarna!
Ha det så gott alla mina kära och take care från morfar.
Ännu en morgon då jag får drömma mig bort till varmare breddgrader genom er härliga blogg. Jag säger bara wow!!! Adrian simmar på söndagar och börjar närma sig att doppa huvudet med handen hårt om näsan:) Imponerande att se Wille på bilderna!!! Vi njuter av en vit vinter, vilket jag älskar - Norrlänning som man är;-) Kylan biter sig fast och mitt bästa plagg i år är dom goá fleecebyxorna jag köpte. Sol & bad känns avlägset... Men vintern är så vacker i år att det faktiskt inte gör så mycket! Många kramar från CAP
Skicka en kommentar