funderingar 26:e januari

TIDEN Det är något märkligt med tiden. Den 16:e mönstrade familjen Adrian av skutan och det är redan 10 dagar sedan. Det känns som igår. Vi tackar för besöket som var enastående lyckat! Dagarna bara rinner förbi och vi lever i vår lilla kokong vid sidan av världen, mitt i livet.

LYCKAN Ibland kan man känna att man får en sekunds total närvaro i livet, som om man såg allting klarare, som om man kunde se förbi allt som skymmer. Ett ögonblick av total jämvikt, är det lycka? Som när vi sitter i sittbrunnen under stjärnhimlen och småpratar med varsin liten lintott sovandes i famnen. Tryggt insomnade efter en intensiv dag med många skratt.

FÖRTVIVLAN Hur skall man orka vara en rättvis och tålmodig förälder när man har en övertrött ettåring skrikandes i 100 decibel över att han inte får ha den gula bilen som han tagit från sin fyraåriga storebror som också skriker och kastar den nyss erövrade bilen för att ingen har tid att leka med honom, vilket ingen har för att det är middagstid för länge sedan, och man vet att det inte e läge att vänta med maten för då blir det ännu värre, och man hör inte längre vad man tänker…

LIVET -så skört. Häromdagen var det minnesstund för Christer Johnsson i anglikanska kyrkan på St. Barth, han är en kär vän som alltid funnits på ön för oss. Hur kan människor bara försvinna? Bara någon dag efter denna sorg kommer lyckotårar. Tänk att det föds nya små människor till världen! Välkommen till Louie, grattis igen Camilla och Henrik! Och nu senast lilla Lovisa! Hon är så välkommen, grattis Sanna o Christian! Vi ser fram emot att snart få träffa de små liven för första gången!

LÄNGTAN Bara så ni vet så saknar vi er. Ett av våra favoritämnen är att romantisera över alla nära och kära som vi längtar efter. Det är märkligt hur vissa människor kan kännas närmre när de är långt borta? Fortsätt att mejla och kommentera på bloggen. Ni anar inte hur ivrigt vi kollar när vi får uppkoppling, hungriga efter hälsningar från Er!

CAP på besök!

Hej!!!
Tiden går fort när man har roligt. För en evighet sedan ( 2:e januari) mönstrade Adrian, Carina o Peter ombord på en till tänderna städad och fixad s/y Stella. Vad vi inte hunnit med sedan dess har jag ingen aning om, det skulle vara att hinna uppdatera bloggen då… Det har fungerat löjligt bra till allas förvåning. Visst trodde vi att det skulle bli bra, men inte till närmelsevis så bra som det faktiskt är!!! Wille och Adrian är två yrväder med fantasi som överrumplar och bländar och ser till att vi hela tiden måste vara alerta för att hänga med. Tempot som ombord redan varit allt annat än lugnt är nu i det närmaste hysteriskt, vi somnar med ett utmattat leende på kvällarna. Visst, de håller på att ta kål på varandra emellanåt men det e två tuffingar till 4:a åringar vi har ombord så det slutar oftast ”bara” med skrik och gråt… Eddie hänger på så gott han kan, fnissar förtjust åt grabbarnas upptåg och skriker till om han blir alltför bortglömd i sammanhanget. Föräldrarna kopplar av med fantastiska gourmet-middagar med lyxiga viner på kvällarna. Vi har ju Carina o Peter ombord och maten är därefter. Alla i förädrargruppen respekt vet vad jag menar!

Vi började med shopping på St. Martin och satte sedan kosan mot Anguilla där vi var i tre dagar och bara njöt av strandlivet med Johnnos söndagsjazz i Road bay, (Wille tycker att trumpetaren är bäst ” han med hål i huvudet spelar gör bra” (Han refererade till hålet i hatten men ok…) picknick i sagolika Little bay och sandöar med knepiga drinkar och såklart goooda middagar ombord! Vi blev väl omhändertagna av Thorbjörn, eller ”Storbjörn” som Wille kallar honom (Johans kollega som bor på ön) och tog med hela familjen på Stella en dag. Det var barn överallt! Bäst i Anguilla var att Adrian simmade! ”jag trodde inte att jag kunde simma, men det kan jag ju”, sade Adrian hängandes på sin simring med simpuffar och allt, ivrigt påhejad av Wille ” visst är det hääärligt att simma Adrian”! Roligt också med nya kajaken! Sedan åkte vi till Marigot på St. Martin o bunkrade för Tintamarre där vi firade Jennys födelsedag på en tokgungig ankring. Vidare till St. Barth för promenad i Gustavia, planespotting i St. Jean och sedvanlig middag på restaurang Wallhouse. Vi har vårt eget rum där vid det här laget. Wille somnade som vanligt vid förrätten hängandes på soffan o med sin dvd-spelare i famnen. Adrian fattade genast galoppen och slocknade likadant. Eddie somnade i sin vagn redan på väg in i restaurangen...

Sedan styrde vi mot St. Kitts där det blev tonfisk till middag. Adrian hade börjat tvivla på Johans fiskekonst efter två vackra men slöa Barracudor som fick återvända till böljorna, men äntligen blev det en ätbar firre! Rundtur på ön med Seemos: coolaste taxichaffisen någonsin och sedan vidare till en superfin ankring på öns sydspets. Namnet på viken är väl inte det mest smickrande ”Shitten bay, men för oss är den nummer ett! Båten stilla som i en marina (!) vattnet kristallklart som i en swimmingpool ( skadade referenser) och ljudet spelande av syrsor som i en regnskog, fullmåne, mareld… behöver vi säga mer? Vi blev kvar i tre nätter…

Sedan hände det något fantastiskt. Vi vaknade som vanligt på morgonen och hade samling på fördäck (det har vi i o för sig inte alltid men det lät bra?!) Pojkarna studsade upp o ner som vanligt men plötlisgt fick de syn på en flaskpost! Och kan ni tänka er: det var en skattkarta!!! Jag tror att både Adrian och Wille höll på att kissa ner sig ett tag. Kanske även de överambitösa föräldrarna… Wille var övertygad om att det var tomten som kommit tillbaka innan vi fick förklarat att det finns andra som också skickar flaskpost… Kartan visade att det fanns en skatt på ön Nevis så det var bara att hissa sjörövarflaggan, sätta på sig sjörövar-linne och lapp för ögat och ge sig av! Väl framme och ankrade utanför pinney-beach i Nevis blev det skattjakt på stranden och -Vilken skatt!!! Wille sade ”Precis som på mitt Sverigedagis” vilket vi blev rätt impade över! Har ni ofta skattjakt på Talattan?! Sedan lekte tre nöjda pojkar med dinosaurier o flygplan i tre timmar på stranden medan vi andra snackade skit och försökte fota pelikaner. Quality-time!