Kusin Emmy 7 år gästbloggar från Stella: Lördag 13 fedruari 2010
Tidit på mårgånen åckte jag och min mamma och min lilla syster Linn å min pappa till flygplatsen. Vi flög leng sen var vi frame i västindjen. Vi ska bo på mina kusiners båt i två veckor.
Söndag 14 fedruari 2010
Vi komm fram och det var varmt och skönt. Vi kom fram sent på kvälen till stella.
Måndag 15 fedruari 2010
Vi fonga bleckfisk. Min kusin Wille fongade blekfiskarna med en håv. Man kunde håla blekfiskarna med henderna. Då sprutade de blek.

Vi badade på stranden och gik på kanival. Det var rolikt, hög musik och fina kläder.

Tisdag 16 fedruari 2010
Vi va på stranden, men nan åkte vi med jollen till en liten sandö. Min kusin Eddie med en korall. Jag, Pappa, Linn och Mamma.

Vi badade i Nylon polen. Som en basseng mit i havet.

Vi dök och titade med cyklåp på fina fiskar och koraler.
Onsdag 17 fedruari 2010
Vi badade hela dagen och trefade några kompisar. Kompisarna hete Rafael och Mirjam. Eddie, Wille, Linn, jag, Rafaeil och Mirjam.

Vi leker farbror Lejon.

Här i vestindjen har vatnet olika färger: jusblå, grön, mörkblå och turkos. Torsdag 18 fedruari 2010
Idag seglade vi vidare till en anan vik. Det var farliga vågor men vi klarade os iland med jollen. Det är en smidig båt.
Fredag 19 fedruari 2010
På mårgånen dök vi på jupt vaten. Det var fiskegubar på stranden som fiskade med nät. Vi jelpte dom. Sen komm en kompis som hete Sofia. Hon bode också på en båt. Sofia, Wille, Eddie, jag och Linn.Sofia och Wille busar.

Mit i naten seglade vi från Tobago till Ptit martinik. Jag blev sjösjuk men det gik bra en då.
Lördag 20 februari 2010
Vi åt pangkaka till frukost!. Vi fongade en tonfisk. Vi åkte till en liten sandö med ett parasoll på.

Emmy Fortsätter sin blogg om tiden ombord på Stella om en vecka. Till sist en liten uppmuntrande hälsning från Pigeon Point! Välkomna tillbax!

Äntligen Tobago!

Återigen skjuter jag inlägget om Grenada framåt för annat som måste berättas.
Många seglare vi träffat genom åren i Karibien har sagt att Tobago är deras favoritö, den vackraste av dem alla, juvelen. Vi misstänker att det är för att den är så svår att ta sig till från karibien, rakt mot vinden, vågorna och strömmen. Men nu är vi här, efter en skumpig nattsegling i 18 timmar med två knops motvind. Upp till bevis!
Mycket förväntansfulla seglade vi in och ankrade utanför Charlotteville på norra änden av denna avlägsna ö. Vad vi såg, kände och hörde infriade alla förväntningar. Framför allt ljudintrycket var oförglömligt: papegojor och yellow tail birds och andra fantasifåglar snackade, kacklade och sjöng i ett kör och svepte över våra huvuden medan ankaret föll. Tjusigt! Stranden framför oss (Pirate Bay) var helt otrolig. Den gröna regnskogen med enstaka röda trädkronor (Inmortel)sträckte sig hela vägen ner till den orange-färgade sanden och det safirgröna havet. Helt annan färg på sanden och på vattnet här än på de vita stränder med turkost vatten vi vant oss vid på sistone. Ja, hela färgskalan är helt enkelt lite mognare, lite djupare i tonen om ni förstår vad jag menar. Tänk sydamerika. Vilket förövrigt är alldeles korrekt då Tobago och systerön Trinidad faktiskt en gång suttit ihop med Sydamerika.

Johan som saknat att flyga Dash (nog) blev glad då det kom en "Dash" som inte behöver landningsställ!

Fiskarn hette också Dash och han tog oss med på fisketur bland fregattfåglar och brown bobbies och med hjälp av fiskespö av bambu fick vi en fin yellowtail tonfisk till middag den kvällen!

Ett besök till Argyle falls blev det också och lite fina öturer med hyrbil unnade vi oss. Dessutom ett mer våghalsigt jolleäventyr ut i malströmmen från Charlotteville hela vägen runt norra spetsen av Tobago till dykmeckat Speiside. Snorklat har vi också gjort bland stora biffiga ”angel”-fiskar, spanat in världens största hjärn-korall (!) och sett en himla massa fåglar av alla de sorter.
Men just nu hör vi inga fåglar. Vi har seglat oss via de exotiska vikarna utmed Tobagos nordöstra kust ( vår favorit heter ”Englishman Bay”) ner till Store Bay. Här liksom i huvudstan Scarborough, laddar man inför årets höjdpunkt. Carnival 2010. Det är inte en liten fest. Det är en gigantisk fest som alla deltar i, vare sig de vill eller inte. Soca musiken pumpar ut och får hela ön att vibrera. Dygnet runt. Och då har det ändå inte börjat på riktigt ännu! Årets låt hittills verkar vara: ”How much inch a pipe” eller ”Patch-Pipe” kolla på Youtube den som vill. Lite tjatig eller hur… Store bay är helt annorlunda från Charlotteville. Mycket tillrättalagt för att vara västindien. Fler turister än vi är vana vid. Och några av dessa är familjen Rafael och Miriam med föräldrar. Wille och Eddies nya kompisar från Visby. Tillsammans med dem skall vi imorgon åka in till ”Kiddies Carnival” i Scarborough och känna pulsen och se om höfterna kan svänga lite på barnen!

Trinidad and Tobago är ett land med 1,3 miljoner invånare (varav 54 000 på Tobago) Landet är välmående mycket tack vare turism, men mest tack vare olja. Tobago behandlas något styvmoderligt av sin rikare och större systerö, men det gäller att Tobagianerna inte klagar för mycket då hotar Trinidad med att råka klippa av strömkabeln till den lilla ön mitt ute i havet. Dagarna nu kring Carnivalen är de flesta turisterna här på Tobago faktiskt Trinis, dvs från Trinidad. De flyr den större och stökigare carnivalen i Trinidad och kommer hit för att festa.

Vi vinkade hejdå till Louie, Milla och Henrik i Charlotteville. Tack för ert besök! Se nu till att ställa, releasa och kräma lite på era snygga bilder(Man hänger väl med i fotografsnacket;-)) så ses vi till våren och har bildvisning!

Det har varit tomt på Stella sedan de åkte och så kan vi ju inte ha det! Imorgon kväll kommer kusinerna Emmy och Linn med föräldrar hit och då misstänker vi att det känns uppfyllt igen i vår stjärnbåt!

Så vad tycker vi nu då? Är det juvelen vi kommit till. Låt oss fundera lite till. Vi skall utvärdera och återkomma med vår top-lista när vi hunnit smälta våra intryck.

Till sist en liten kärlekshälsning så här på Valentines och allt, fotograferad från jollen utanför Tobagos norrspets.

Mycket vatten!

I vinter har vi inte tidigare legat i någon marina (hamn), bara ute på ankar och tagit jollen in till land. Inte förrän nu på Grenada. Vilken lyx. Vi vande oss snabbt vid att enkelt kunna ta oss iland och fika, gå till poolen, tvätta och äta på restaurang. Poolen var en sårskilt uppskattad aspekt! Pojkarna tröttnade aldrig på att kasta sig i den. Eddie hoppar glatt ifrån kanten eller lotsas trillar till alla andra gästernas förfäran. De är inte vana att se tvååringar falla fritt rakt ner i en pool ( jo han har flytvingar på sig). Allt medan Wille dyker (!) från kanten ner till botten på det djupa och hämtar leksaker, naturligtvis utan flytvingar…

Jo, vi gillar det här med marina. Det kändes ungefär som att vara på charterresa. Ståndsmässigt tog vi emot Milla, Henrik och Louie vid marinans grindar och de fick kliva på landgång ombord till Stella. Louie förstod i början inte alls vitsen med att inga ytor är raka på en båt, allra minst golvet… Men nu efter snart två veckor kan han lägga sjöben till sina meriter! Inte illa för en ettåring! Wille och Eddie älskar att busa med honom och Eddie tar alla chanser att kalla honom bebisen;-)

Louie ar har! TiIlsammans har vi nu seglat via Sandy Island, Carriacou till Union Island, vidare ut till Tobago Cays och sedan direkt hit till Bequia där vi är nu. De blåsiga dagarna på Tobago Cays skrämde bort många andra båtar så vi fick gott om vatten att surfa och snorkla på. Gissa vilka som var de enda som vågade sig ut utanför revet och ut till Petite Tabac i blåsten? Måste ha sett helt galet ut med alla små oranga västar med lintottar i och en jolle i full fart… Nu får ni njuta av våra bad och surfbilder. Det skall märkas att det finns en riktig fotograf ombord! Mer om Grenada får ni istället i nästa blogg för nu bara måste jag få publicera dessa coola bilder!

Vi har haft lite förkylningar och febrar ombord men mår nu bra igen. Henrik är och handlar frukt och grönt och Johan, Milla o Wille förbereder båten för nattsegling mot Tobago. Louie och Eddie sover, en i förpiken och en i akterkojen.
Vi höres snart igen.