Wille 5 år!

Grattis till våran underbara Wille som har blivit så stor! Tack till Vibeke för foto-idén;-)

Strandkalas på Tobago Cays med kompisarna Martin och Edvard från Finska båten Luna.
Det blev tårtkalas och fiskdamm med palmklättring samt bad. Helt underbart!

God fortsättning!

En julhälsning från Bequia!

Hoppas den var vit och fin och att tomten hittade fram till Er allihop. Wille och Eddie skrev önskelista som kastades i havet som flaskpost och kan ni tänka er: -Tomten hittade oss! Ett stort fint paket med ubåt och forskningsbåt à la Ubbe och Tess finns nu ombord på Stella till pojkarnas förtjusning. Alla fina presenter från Sverige som vi fått med från er uppskattades likaså! Nu har vi fyllt båten med nya fina böcker, kläder och bilar och dessutom jordens finaste kalender som Wille gjort på dagis! Julgodiset är redan historia… Tack!

En stor kram och en extra tanke till alla respekt barn som fyllt 5 år! Grattis från oss!

Men först lite om öarna som vi har besökt på vägen hit.

Vi lämnade Iles des Saintes och fick en fin segling till Dominica och Portsmouth den 15:e december. Där blev vi som vanligt väl omhändertagna av Cobra som genast kom ihåg Wille ”speedo” från förra året. Vi åkte en liten ötur och såg de nordligaste delarna som Johan och jag inte tidigare besökt. Nu vågar vi säga att vi verkligen lärt känna Dominica! Simon och Bettan fick för första gången gå in i en bubblande vulkankrater, den enda i Västindien med kalla bubblor. ( gammal vulkan) Det är som att kliva in i helvetet. Svaveloset är obeskrivligt. Den som följt våra äventyr minns då vi besökte Soufrière vulkanen på St. Lucia förra året. Där var kratern skållhet och inte lika lätt att komma nära. Så här spännande tyckte Eddie att det var med vulkankratern.

Dominica har 7 aktiva vulkaner vilket kan förklara det dramatiska landskapet. Det sägs att Columbus, i brist på annat, knycklade ihop ett papper för att förklara för spanska kung Ferdinand och Drottning Isabella hur ön Dominica såg ut. Han döpte den till söndagsön eftersom han upptäckte den en söndag år 1493. Vi tycker att Dominica, vad gäller naturupplevelser, är den utan tvekan vackraste ön här nere!

Stella crew på den svavel och järnrika mjuka klippan "red rocks"

Vi åkte upp till Hibiskus Valley Inn och hälsade på göteborgaren Malin som startat ett småskaligt guest house i bergen. Det var ett mycket trevligt möte och vi tackar Vincia så mycket för att vi fick smaka det riktiga Dominikanska kok kaffet! Vis av tidigare erfarenheter vad gäller Cobra fick vi se till att vi stannade för lunch och vätske- pauser. Cobra glömmer nämligen lätt av att folk generellt sett äter mat… Det blev ett mycket lokalt lunchhak utmed vägen i en liten by som heter Wesley. Man skall äta där lokalbefolkningen äter. Gott och billigt!

Så här kan man också bo.Där satt vi och studerade vardagslivet på denna lilla ö. Emellanåt åkte bilar förbi med högtalare och slagord som ekade genom byn. Det är valspurt och Cobra menar att mycket står på spel. Som många fattiga länder är styret korrupt och Cobra är rädd för att det blir en diktatur om det sittande röda partiet vinner valet igen för tredje gången. Vilket de mycket riktigt gjorde fick vi veta dagen efter. Undrar vad det kommer att innebära för den lilla ö-nationen och dess 71 000 invånare som vi vill så väl. Hur fattigt det än är här idag så går ingen hungrig på denna grönskande klippö. Vi avslutade dagen med en halsbrytande hike till Chaudiére pools där man kunde hoppa från en klippa ner i ett skummande vattenfall. Men det som var mest ”edgy” var helt klart bilvägen dit som slingade sig fram på en bergskam med stup på bägge sidor, dessutom var vägbanan om man nu kan kalla den det, hal efter ett ösregn. Det var nästan skönt med mörkret som kröp sig på så man slapp se hur nära kanten vi var.

Dagen efter besöktes indan river, mangroveträsken där flera scener i Pirates of the Caribbean spelades in. Det är magiskt. Stilla vatten, tystnad, fåglar som snackar, leguaner som blinkar fiskar som bryter ytspänningen som spindlarna går på, -här glider man fram långsamt roendes ända in till djungelbaren där Jerome vår guide serverade rompunch i olika varianter. Vi seglade vidare dagen efter, under själva valvakan och fick fyndigt nog se valar. En hel gäng med kaskelotter som låg och solade sig på ytan i stiltjen. Dessvärre blev vi ivägjagade av valspanar-båtar som hade stora grupper med betalande gäster från cruiseship ombord. De gillade inte att vi var där alldeles gratis och ropade till och med upp coast guard för att få oss ivägjagade. Vi muckade inte med dem, utan åkte in mot land igen, men förstod på coast guard och andra vi pratat med att valspanar-kaptenerna är lite heta på gröten vad gäller detta. Det kändes inte så roligt med tanke på att vi verkligen hållit respektfullt avstånd, med alla de möten vi haft med valar genom åren vet vi mycket väl hur man skall göra för att störa dem så lite som möjligt. Det var fortfarande ett mäktigt möte med dessa havens jättar.

I Roseau besökte vi, efter tips från Malin, det coola djungel spat Screws. Med reggaetakt i bakgrunden badade vi i de svavelrika baden som varierade i temperatur från kallt till jättevarmt. Det var suveränt! Barnen var överlyckliga! Tack för tipset Malin.

På kvällen beslutade vi hastigt att segla söderut mot St. Lucia under natten. Vi lade oss tidigt och sov några timmar innan vi lade ut. Det är fint att nattsegla, särskilt när vi e fler ombord som kan dela på vaket och att ta hand om barnen.

Vi styrde kosan mot Rodney Bay och atlant kappseglingen ”ARC rallyts” prisutdelning för att skanna in vilka andra långseglare som finns här i år, och då främst vilka andra barn… Det blev jackpot direkt och kryllade av barn överallt, snart sprang Wille och Eddie runt och busade med Martin och Edvard från Helsingfors.

Simon och Bettan klev av på St. Lucia men seglade med oss ändå till Soufrière. Tack för ett fantastiskt lyckat besök! Då var det dags för oss att segla till Bequia där vi bestämt med många andra skandinaver att ses för jul. Nu är vi så i Bequia. Jag har kollat över lagret på mina böcker om Gustavia i bokaffären här och fått lite betalt. Vi har träffat massa seglande barn varje dag på stranden och firat julen med pepparkaksbak och saffranskaka och glögg samt julmiddag på en annan svenskbåt. Nu blev det nästan en överdos av skandinaviska möten och vi ser fram emot lugna dagar ute på Tobago Cays dit vi seglar imorgon. Vi kommer således att hamna i Internet-skugga i ett tag. Så om ni vill oss något så gäller sms.

Nu skall jag jobba några timmar medan Johan har barnen på stranden. God fortsättning önskar Jenny och pojkarna!

Hej mitt i julpysslet!
Julgran Caribbean way.

Vi ligger ankrade utanför Portsmouth på Dominica. Dofterna från den grönskande ön når ända in till mig där jag sitter vid Stellas navigationsbord och skriver. Ni anar inte hur mycket tid det tar att blogga! Men det gör jag med glädje. Denna blogg blir vår dagbok från resan så jag gör den både för Er och för oss själva.

Vi kom hit i tisdags efter några fina dagar på Iles des saintes. Iles des saintes är en liten charmig ögrupp söder om Guadeloupe med c:a 3000 invånare. Huvudorten är den lilla mysigas fiskebyn Bourges des Saintes. Gubbarna på ljugarbänken säger att det var bättre förr, innan skotrarna kom till ön. Men för oss känns den som ett St. Barthélemy så som vi tror att det såg ut för 30 år sedan. Jag kan visserligen förstå om de är trötta på skotrarna, men det är onekligen charmigt med dessa små insektsliknande fordon som ilar fram lastade med hela familjer, barn högt och lågt, givetvis utan hjälm. Det är lätt att se när det rör sig om turister som förare. Hörde man det inte på de tokroliga utropen så ser man det på hjälmen och det vingliga sättet att köra.
Turister på skotrar.
Utsikt över Bourges des Saintes

Är man infödd här kallar man sig själv för Santoise. De har ett mycket särpräglat utseende.

Får mig att tänka på sydamerikaner. Som flickan och tvåbarnsmamman på kaféet sade till mig härom morgonen då jag handlade frukostbaguetter med pojkarna: Vi santoiser känner igen varandra på gången, var vi än ses i världen! Jag vågar inte svära på det men jag tror jag skulle känna igen en Santoise jag med, om jag så mötte henne i Sverige!

Santoise farbror i traditionell hatt. Lånad bild.

De tycker kanske samma om oss. I vilket fall fick jag här för första gången frågan om hur gamla mina tvillingar var?! Det var strax efter att vi blivit fotograferade hela familjen då vi satt och åt på kaféet som gör jordens bästa glass! Vi är någon slags kuriositet. Blondt charmtroll!

På seglingen hit från Guadeloupe fångade Simon och Wille in en riktigt fin tonfisk! Carina och Peter som var här förra året gör sig ständigt påminda, nu då vi tog fram deras underbara recept på Chilihalstrad tonfisk med mango- vinägrett. Himmelskt! Stilige Simon lyfter glaset för vår fina middag!

Lucia firades med glögg och saffranskaka på stranden där vi träffade Theo-båten förra året: Vi saknar Er våra goa norska vänner!!! Tur att Wille o Eddie leker så bra tillsammans iår, för vi har inte sett till seglande barn så långt ögat når. Sedan blev det pepparkakshusbygge i salongen på Stella. Mycket populärt dinosaurie hus!

Smakar gott!

Sagostund med Bettan som tagit med sig ett halvt bibliotek till båten. Underbart!Kväll på Stella

Det blev mycket bra snorkling på Saintes så Johan och Simon fick testa sina nya undervattenskameror ordentligt mycket.

Snorkling på vraket av färjan Lynndy som brukade köra dagturister mellan Guadeloupe och Saintes. Den sjönk mitt i hamnen för två år sedan och fick ligga kvar. Två sjömärken markerar platsen och en lokal båt använder den som ankare...

Efter ett par dagar i detta lilla franska paradis var det dags att styra kosan till mer äventyrliga stränder. Jag bloggar om Dominica nästa gång. Med vänlig hälsning Jenny!

Antigua

Vi lämnade Antigua 8 januari och jag skriver nu från Iles des Saintes.

Dagarna på Antigua gick i Mega yachternas tecken. English harbour tillsammans med Falmouth harbour är ett av de största, om inte det allra största, centren för Karibiens yachting industri. Nu prickade vi dessutom in det som kallas "Antigua yacht show" vilket innebär att vi var statister i den mest häpnadsväckande fallosymbols tävling man kan tänka sig. Rader efter rader av gigantiska mega yachter den ena värre än den andra med sina satellit domer, helikopterplattor och disappearing edge pooler ( på en båt,...självklart!?) Mitt i detta vimmel finns min syster Anna och Greg med sin besättning som putsat och fejat så att Gitanabåten skiner, redo att ta emot alla chartermäklare etc som kommer för att spana in nyheter. Det ser likadant ut på alla båtarna med gäster som kommer och äter gratis mat och dricker Pina Colada på de glänsande båtarna smidigt upppassade av alla "yachties" som jobbar och sliter för att allt skall fungera perfekt.

Vi fick en liten smak av detta och gled runt på modeshower i hamnen, shopping i English harbour, coctailparty på Gitana och espresso på Docksides. Vi dejtade Gustav Engvall som vi börjat få som vana att träffa på i hamnar runt om i världen, han hade just leveransseglat en båt från medelhavet och hit. Och vi dejtade syrran och Greg en hel del. Wille och Eddie är mycket fascinerad av begreppet "monster Anna och Greg". De vet att det händer spännande saker när de är i närheten.

Käraste "monster Anna"

Busiga Greg

Modevisning i Falmouth harbour

Alla dessa båtar...

Vi hann med en hike till English harbour också, vi tog inte den lätta stigen...
Liten men tuff landkrabba

Hejdå för den här gången!

Kvällssegling till Guadeloupe

Wille på sin post, han ser på Monsters Inc!

Som de små seglare de är funderar de aldrig över märkligheten i att det dyker upp släkt och vänner i alla hamnar vi kommer till. Därför var det heller inget konstigt för dem när vi lade ut mot Guadeloupe i tisdags för att hämta Johans kusin och moster; Simon och Bettan. Den senare vanligtvis kallad farmor! Nu är vi alltså en utökad besättning på båten och jag har fått mycket mer arbetstid;-) Nufinns det tid att blogga också.

Bettan och Simon i jollen med Stella i fonden.

Guadeloupe har 330 000 invånare och är huvudön bland de Franska öarna i Västindien. Här fanns och finns till viss del fortfarande plantager främst vad gäller sockerrör och den lokala rom som tillverkas här värderas högt, särskilt i Frankrike. Guadeloupe består av två öar och liknar en fjäril till formen, den låga ön i öster heter Grand Terre och den höga och bergiga i väster heter Basse (?) terre, de är roliga fransmännen.

Simon och Bettan har fått sig en riktig dos bad till att börja med: Först i det kalla vattenfallet Acomat på Guadeloupe, Sedan i de varma källorna i Bouillante, Guadeloupe och dessemellan flera salta bad i 28 gradigt hav. Välkommen till Stella SPA!

Johan hoppar i vattenfallet Acomat

Bad i varma källor. Det varma vattnet byts ut och fylls på ständigt i ett, en gång i tiden vackert, mosaik kar i en numera bortglömd badhytt på stranden i Bouillante.

Igår seglade vi ut till den lilla ö-gruppen Iles des Saintes. Här är vi nu. Äntligen! Mitt i baguette och glasslandet! Mer om seglingen hit i nästa inlägg. Då får ni bland annat se årets första riktiga fångst! Kramar jjwesb

Gustavia-vår stad!

Grundad av Gustav III år 1785 och uppbyggd av svenskar är staden Gustavia unik i Västindien. När svenskarna kom fanns bara några kojor på den strand som snart skulle bli Södra Strandgatan i den lilla kosmopolitiska staden med sin speciella porto franco status. De ljusa linoljemålade huset stod i vacker kontrast till de gröna kullarna som omger staden på tre sidor och det turkosblå havet på resterande. Staden är fortfarande mycket vacker och vill man veta mer får man läsa min bok: ”Gustavia, St. Barthélemy – arkitekturhistorisk promenad” http://www.jbdesign.se/edition%20index.htm

Nu simmar Wille utan problem! Och klattrar i palmer.
Eddie, Louie, Lukas och Wille hemma hos Helena o Cristophe i Corossol.
Lukas hoppar!
Coola killar i kajaken. Pa sondagsutflykt med familjen Helena till Colombier!

Världens snyggaste surfhus finns i Lorient pa St. Barthelemy.

Vi är precis hemkomna från ett födelsedagskalas hemma hos en kollektivfamilj för tillfället bestående av Greta 6 år och hennes mamma Peggy, Flickorna Elise som fyllde 11 år idag och Agnes och deras lärarinna Jessica samt Sandrine och Stephane som tar hand om huset och Sandrines syster med dotter. En underbar BBQ och ett lyxigt pool-party som Wille och Eddie kommer att prata länge om.

Poolen, innan den invaderades av barn.

Greta, Peggy och Jessica!
Greta o Wille, Agnes i vattnet, nar de besokte Stella en dag for batliv och snorkling.

Det har varit så mycket roligt här att jag inte vet var jag skall börja. Kanske med att berätta om hur Johan blev omslagspojke på posters över hela Västindien… eller varför man får höra sin tvååring be att få vara människa… Låt oss börja med Eddie. Just nu är favoritleken för pojkarna att leka dinosaurier. De låtsas vara dinosaurier och vargar som bor i förpiken och anfaller mammor och pappor i sittbrunnen. Men ibland blir det lite för mycket för lillebror som med bestämd röst klargjorde för sin storebror: ” Wille, lyssna på mig nu: Jag vill va människa!”

Så till Johan, eller rättare sagt Johans rumpa. Det tog ett tag innan Johan själv förstod varför följande bild kändes bekant: http://www.lesvoilesdesaintbarth.com/fichenews_us.php/press_release_voiles_de_saint_barth_st_barth_2010.html

Denna bild används som poster för den helt nya regattan som skall starta i vår. Den finns överallt. Det är till att vara fotogenic i alla vinklar ;-) Fotot är taget för tre år sedan då vi seglade nyårsregattan på maxiratern Gitana VIII.

Efter roliga dagar på vår franska favoritö seglade vi vidare till den före detta Engelska och numera självständiga ö-nationen Antigua. Vi lade oss tidigt på torsdagskvällen, efter en uppsluppen eftermiddag med pizza, bus o lek hos Helena o Christophe, och ställde väckarklockan på 01.00 på natten. I fullmånens sken lade vi ut och satte kursen mot Antigua, det blev en fin sträckbog med i genomsnitt 8 knop hela vägen. Det är fantastiskt att nattsegla i den tropiska värmen. Sitta i bara t-shirt i den silvriga natten och forsa fram genom havet och se det kalla månljuset i väster bytas mot det varma solröda i öster. - Meditativt. Wille vaknade och satt med i natten. Han tyckte det var riktigt vackert. Av förklarliga skäl har vi alla varit lite trötta idag.

Månsken över Corossol på Saint Barthelemy

Vi önskar er underbar dag var ni än är och tackar för alla fina hälsningar och uppdateringar från era liv. Kramar från havet!