s/y Stella af Göteborg

Tack!

2011-08-21T10:06:00.000+02:00

Vilket strålande mottagande vi fick! Nu ligger Stella förtöjd i GKSS hamnen. Overkligt och kul att ha henne så nära! Man kan gå ner och ta en kopp kaffe och bryggsegla när man vill. Tack alla Ni som kom och mötte. Det var verkligen en fantastisk känsla att få lägga till hemma. Kramar från Eddie, Wille Johan och Jenny!

Hemkomstfest imorgon!

2011-08-17T19:25:00.001+02:00

Nordsjön avklarad! Vilken resa. Vi hade redan bestämt att vi skulle segla genacker över så det gjorde vi. Genackern är numera sönderseglad men man seglar väl bara nordsjön en gång, varje år åtminstone... Jag som hade oroat mig för hur det skulle bli på detta fruktade hav med småbarn och allt. Vi hade verkligen tur. Solsken och mulet men aldrig regn, lagom eller väldigt lite vindar omvartannat. inte ens styv kuling. Utom möjligen i början då vi hade 20 m/sek ut från Inverness. Det ihop med medvind och medström, det kändes som om någon skickade iväg oss ut på nordsjöln som ett spjut i vattnet.

Nu är vi i Skagen. Har varit ute på Grenen och sett Skagerack möta Kattegatt. Old news för oss som redan seglat över skarven, men det var kul ändå. Wille var mest nöjd som lyckades med konststycket att fånga en fisk i en pöl på stranden.

Imorgon seglar vi hem! Ni är alla Välkomna på Stellas hemkomst firande på bryggan! Vi hoppas kunna lägga till vid blåvita tornet nere i GKSS hamnen vid 17-tiden. Är det fullt där får ni leta efter oss på någon av de yttersta bryggorna. Följ reggae-musiken;-)

Vi ses imorgon!
/Stella crew

Caledonian Canal

2011-08-12T14:56:00.001+02:00

Tillbaka i havet igen, andra sidan scotland just vackert eskorterade in i Inverness marina av en lekfull delfin modell belgian blue. Men först en tillbakablick:

Simon och Farfar (Han kallas för "Christer" men HETER Farfar" hälsar Eddie) mönstrade på i söndags i Oban. Vi tog ett snabbt besök på whisky-destilleriet innan vi kastade loss och tog sikte på Caledonian kanalen. Med dem kom vinden. Nu blev det äntligen segla av. 17 m/sekund. Från stiltje till styv kuling... varför kan det inte finnas några mellanting? Det var allt i rättan tid de kom våra deckhands! Ett avseglat skot senare, och efter att Wille sagt adjö till saltvattensfiskarna, kunde vi lugnt slussa in i Sealock vid kanalens mynning. Skönt med kanaler. Inget gung och ingen lutning. Dessutom en solig dag. Dagen efter var vi ensam båt uppför den mest kända delen av Caledonian kanalen (utom Loch ness;) Neptune Staircases. Det är 8 slussar på rad. Coolt. Wille och Eddie gick med Farfar till lekplatsen medan vi andra slussade upp i rask takt. Det var egentligen inte vi som var VIP visade det sig, efter oss kom en 140 fots motoryacht som tog upp hela slussen. Därför var de tvungna att få oss ur vägen snabbt. Såg stiligt ut med Stella i eget majestät i slussarna.
Vi firade våra första 19 meter upp i luften med ett besök på Whiskydestilleriet Ben Nevis vid foten av Storbrittaniens högsta topp (1343m) med samma namn. Det blev rundtur och provsmak och sedan tillbax till slussandet. Lugnt och skönt att åka kanal.

På väg in mot kanalen.
Varning för bräddavlopp. Eller jordens kant? Åka kanal gör man på egen risk.

Innanför Sealock i Corpach. Vid foten av Ben Nevis. Harry Pottertåget kör föbi över kanalen.
Sluss sluss!

Tilläggningsöl på kanalbåt-bar. Kanalsjö. Laga Sprayhood.

Dagen efter vaknade vi till en fullständigt genomgrå regnig dag. Det är snabba väderomslag. Ja, vad gör man i en båt i ösregn? Grabbarna tog hand om båtåkandet och jag och pojkarna såg på film och bakade kaka. Jag tänker ofta att Stella är en onödigt stor båt för oss. Särskilt när vi betalar hamnavgifter och båtförsäkringar. Men lika ofta är jag är tacksam för hennes storlek! Det gör ju inget att man kan leka kurragömma inne samtidigt som det meckas med något i motorn eller lagas mat. En annan sak vi är tacksamma för nu är alla tips från gurun Thomas Darholm som seglat till Scotland från Sverige oräkneliga gånger. Från honom hade vi hört det fanns ett slott intill vattnet i Loch Oichy, (för övrigt högsta punkten i kanalen, 32 meter över havet) dit båtfolk är välkomna. Vi hittade telefonnumret och bokade in oss på lunch. Vi blev verkligen kungligt bemötta!

Eget tearoom med öppenbrasa och utsikt ner mot den regntunga kanalen, God lunch och spännande rum, inte minst toan. Motvilligt lämnade vi slottsvärmen efter kaffe och tjuvtitt på det lyxiga livet och gick ut i regnet ner till båten igen. Dagen avslutades som vanligt med whiskyprovning.

Fort Augustus.

Natten därefter låg vi i gästhamnen ovanför slusstrappan i Fort Augustus. Vi letade oss in i pubvärmen på Lock Inn och avnjöt en utmärkt och typiskt engelsk, förlåt skotsk, middag. Fish and Chips med lager till. Ett piggt norskt gäng satt vid bordet bredvid. De var på väg till Västindien och vi utbytte erfarenheter med dem en stund innan vi gick ut i ösregnet igen och funderade på att helt enkelt vända om skutan och hänga med dem söderut. Men istället blev det Loch Ness. Och tro det eller ej men vi körde över Nessie! Mitt i sjön, från 200 meters djup till 1,8 meter en kort stund och sedan 200 meter igen. Vad annars kan det ha varit? Övertygade om denna närkontakt kändes det extra spännande att besöka monsterutställningen i Drumnadrochit. Men övertygelsen blev kortvarig. Gjorde de något på Nessie-centret var det att övertyga om omöjligheten i hennes existens. Nåja. Verkligheten blir ofta roligare om man tror på saker.

Eddie tycker monsterletar ubåten är i lagom storlek.

Efter en stilla natt på en pontonbrygga bredvid en svängbro slussade vi ner oss den sista biten i morse. Nu är Stella fri igen, solen skiner och Wille har kastat i sötvattensfiskarna. Han håller som bäst på att fiska upp saltvattensfiskar medan vi andra kollat passagewether och det ser bra ut. Om inget annat händer sticker vi imorgon vid lunch. Då borde vi ha medström ut mot Nordsjön. Ni kan följa oss på AIS om ni vill. Kolla på marintraffic.com sök på vessel: ”Stella af göteborg”.
Morgonfika på Stella.
Stella crew hälsar. Nu ses vi snart!

Uppdatering från Västra Scotland

2011-08-05T20:19:00.002+02:00

Nu regnar det. Våra första veckor var sagolika och ovanliga vad gäller vädret. Nu är det mer normalt för västra Scotland. Horisontellt regn och skurar men sol däremellan, helt ok hittills. Scenerierna med de låga molnen och känslan av lyft varje gång solen tränger igenom molntäcket hade vi inte velat vara utan! Skall ju kännas att man varit i Scotland trots allt. I närheten av Talisker finns en vik som omtalas som en av världens vackraste ankringar. -sånt kan man ju bara inte missa! Loch Scavaig, bedövande vackert, trollskt och accompagnerat av ett ständigt dån från vattenfallet. Att det var lite trixigt att ta sig in gjorde inte saken sämre. Fyra meters tidvatten (spring) är en liten utmaning. Men är man flexibel med tiden så kan man nog mest se den som en fördel, då tänker jag på de strömmar den skapar, en knops medström är inte att förakta, särskilt inte jämfört med motsatsen. Som ni säkert redan märkt på våra foton är det inte särskilt trångt här. Det är glest mellan båtarna och man har en skön känsla av att vara väldigt långt bort från allt. Perspektiven ter sig lite större än vanligt. Bergstopparna är högre, vikarna djupare, sunden längre och jag tror till och med att himlen är högre. Det är bara molnen som ligger lågt. Stella blir till en liten vit prick i det stora blågröna. Vår lilla värld mitt i alltet.

Obligatoriska strandfyndet. Alla dessa skor...

Pojkar i pyjamas och flytväst som tokar sig.

Klämmer in några foton från Tobermory också.Efter en regntung natt i den dramatiska ankringen kom solen fram och morgonen var magisk. Sedan styrde vi ut från Loch Scavaig och gick till ön Canna, -underbara Canna! Här blev vi genast charmade av den fina viken med de randiga korna, dessutom strax stammisar på den enda restaurangen. Amanda och Art heter paret som driver den lilla rörelsen med 5 bord. Det bor 18 människor på Canna varav tre barn. Man lärde sig känna igen de flesta efter tre dagar. Vi ville aldrig lämna! Sandstränder och spännande strandfynd varje ebb, och rena teletubbie-landet med kaniner och allt! Vi gick och vi gick, pojkarna fiskade och fiskade och vi åt fantastiska måltider på restaurangen. Eddie och Wille föredrog soppa (!) och vi botaniserade bland alla skaldjurs och fiskrätter. Lokalproducerade grönsaker. Makrillen kom in precis innan den tillagades. Likaså scallops (kammussla) och hummer. Färskare kan det inte bli! Teletubbie-land style="color:#000000;"> På tur med jollen Delfin.

Fiskepojkar. Till sist blev det i alla fall dags att ställa kosan söderut igen mot Mull. Nu siktar vi mot Caledonian canal. Om några dagar hämtar vi Simon, Johans kusin och vår deckhand hem till Sverige. Innan dess vill vi se över båten. Den behöver lite TLC lite här och var. Den har ju seglat över atlanten och ett rep i propellern har satt sina spår. Vi har lite packningar att byta i motorn och lite putsning i största allmänhet på Stella. Då är det smidigt att vara i en stad, så ikväll gick vi till Oban där vi är nu.

Jag får revidera det jag sade om Internet… men man kan nog inte begära det på de ställen vi varit på de sista dagarna. Nu har vi i alla fall uppkoppling. Och vi skall i lagom takt uppdatera oss på vad som hänt i världen. Kramar från Scotland.

foton från Kinloch castle

2011-08-05T20:00:00.001+02:00

Här kommer foton från Kinloch castle på Isle of Rhum som utlovat.
Vägen till slottet.

Uppstoppade kolibrier.

Lejongap är spännande!

Orchestern! Egen tandläkarmottagning i slottet. givetvis!
Första rummet, gäller att snabbt göra stort intryck på sina gäster!
Samma rum uppifrån
Cool dusch med många kranar, duschstråle från alla håll. Modernt så det förslår!

Så där ja!

2011-07-31T12:57:00.001+02:00

011-07-29 Ankrade i östra viken på Isle of Rhum med bisarra ”Kinloch castle” i fonden. Detta är värt ett eget kapitel. Slottet började byggas 1897 som jaktslott beställt av miljonären George Bullough.

Rundturen i slottet var förvånansvärt häftig. När de drog igång orkestern (en slags gigantisk eldriven speldosa med riktig orgel och slagverk) kändes det som om Sir George när som helst skulle komma nerför trappan i sin grå kilt rökandes sin pipa och deklarera att det var dags för middag i matsalen. Överallt finns spår av denna dåtidens brat och hans tjusiga fru Lady Monica och deras extravaganta vanor, fester gärna med aktriser och lorder i små sällskap. På stranden står en racingbil (synlig endast vid lågvatten) som någon råkade köra lite för långt en sen kväll efter lite mycket champagne. En röd bro är allt som finns kvar av den japanska trädgården och några uppstoppade kolibirer påminner om det stora växthuset. De hade också uppvärmda bassänger med alligatorer och sköldpaddor. Stallet där Sir George hade sina jakthästar är idag bostäder för den lilla självständiga (!) bohem-communityn på Rhum med c:a 30 invånare i palestinasjalar, Jimi Hendrix tröjor och Che Guevara pins, ja till och med en ”Zappa” registrerad bil. Före det har vi besökt fantastiska ön Staffa med berömda ”Fingals cave” och Threshnish islands med tama Lunnefåglar, snacka om kontraster.

Det blev två nätter i charmiga lilla kuststaden Tobermory på Mull. Jojomän vi har fått med oss whisky från destilleriet! Både Isle of mull och Ladaig. Vi har badat. Vi har fiskat krabbor och kam-musslor. Johan har servat motor (ingen fara). Men mest av allt har vi tuffat fram genom bedövande vacker skärgård i stiltje med solen som följeslagare.
2011-07-31 Just nu upplever vi för första gången ”dimman”. Ett lågtryck från Atlanten drog in inatt och resulterade i kuling med duggregn, ja, ösregn också emellanåt. Men det är ganska mysigt. Vi är ankrade utanför Whiskydestilleriet Talisker och jag sitter och försöker blogga här längst in i typiskt engelska puben (förlåt skottska menar jag såklart) The old House inn. Jodå, de spelar säckpipemusik på högsta... Det går inte så bra med bildöverföringen så jag postar texten utan så länge. Kinloch bilder kommer senare. Pojkarna ser på TV i the bunkhouse och Johan skall strax gå på Whiskyprovning. Många hälsningar från Isle of Skye Vi tänker mycket på er därhemma! Respekt.

Hajar, solsken och Crinan canal

2011-07-25T22:19:00.001+02:00

Vi är några som drömt om att segla i Scotland sedan seglingsskildringarna i "Keltiska ringen". Scotlands västkust... mytomspunnet omskrivet och svårtillgängligt. -och nu är vi här! Corryvreckan, Garvellach, jura och Kerrera, bara namnen på dessa öar är fantasi-eggande. Det känns magiskt, och helt overkligt att gå igenom Corryvreckan i stiltje eller segla uppför Firth of Lorn för gennacker mot Oban och Kerrera. Solen skiner. Jag har bara packat varsitt par shorts och ett par badbyxor till barnen och då tänkte jag mig ett badhus... Eddie fick således ha badbyxorna idag då shortsen blivit blöta vid fiskandet från stranden i Kerrera... solkräm hade vi med oss men den e snart slut. Det är lite knasigt för det e ganska varmt men samtidigt kallt om huvudet. Vi går i shorts med mössa på.

"Seglingen" (mest motorgång hittills) har på alla sätt överträffat våra förväntningar så här långt. En brugd (sorts haj) sågs första dagen då vi seglade från Troon till Arran, stor, kanske 10 meter, och helt intill båten. Tumlare samma eftermiddag och därefter en solig dag med besök på det relativt unga whiskydestilleriet "Isle of Arran". Styrkta tog vi Delfin (jollen) ut till Stella igen.

Gammal borg i LochRanza på Isle of Arran.

Vi ligger gärna på boj där det går och annars på flytbryggor. Det är billigt tack vare pundet mot svenska kronan. Vi snålar inte med bekvämlighet. En kupévärmare håller oss varma om natten när vi kan ha landström. Duntäcken och värmen från motorn som gått under dagen har räckt när landström saknas. Och vilken mat sedan! Helt fantastiska måltider på resturangerna här gör upplevelsen total. Musselsoppa, pilgrimsmusslor och havskräftor, alltid med hembakat bröd och färska råvaror. De verkar väldigt ekologiskt sinnade här, men det är knappast ett nytt påfund utan helt enkelt ett resultat av livet här ute där man måste förlita sig på det som finns i närheten. Lokalproducerat är ingen modefluga utan en självklarhet.

Crinan canal var en enastående upplevelse. Den tog en dag i anspråk och vi hade hjälp av lotsen Ashley hela vägen. Hon både öppnade slussar och fixade kaffe (som tagit slut ve och fasa) och köpte tidning med den hemska nyheten om vad som hänt i Norge. Fasansfullt! Man sitter och läser och undrar vem det är som har den dåliga smaken att skämta så. Vi rör oss in och ut ur verkligeheten. Men snart var vi tillbaka i vår bubbla. Crinan canal är en liten skönhets upplevelse och nu har vi lärt oss alla knepen inför Caledonian kanalen som väntar om någon vecka. Pojkarna lekte hela förmiddagen med storlego för det mesta sams även om det är en hel del tröttsam konfliktlösning precis som hemma.

Morfar fixar fika och Eddie och Wille leker koncentrerat.

Hus med öron och vägarna av vatten. Vackert som en dag.

Stella och Holländska Flor sällskapade i slussarna genom hela kanalen.

Crinan Canal, färska örter i förgrunden som vi fått av några trevliga skottar som skulle hem från sin sommarsegling.
Två fördäcksgastar tar ner gennackern!

Imorgon tar Morfar tåget från Oban till Edinburg och flyger hem. Vi tackar och bugar för de fina dagarna tillsammans!

Att blogga härifrån är enklare än från Västindien. Bra uppkoppling och fler marinor. Vi återkommer när andan faller på. Imorgon skall vi segla eller snarare "gå" mot ön Iona och Staffas. Vi hoppas att vi kan komma till och gå iland vid Fingals cave. Vi seglar i Keltiska ringens fotspår.

Kramar från Jenny och pojkarna!

Scotland!

2011-07-22T10:54:00.000+02:00

Hej igen!
Nu är vi tillbaka på Stella. I hamnen Troon på scotlands västkust väntade sjörövarmorfar i vitt helskägg (!) efter att ha seglat Stella med sina kompisar från Acorerna, -en minst sagt blåsig upplevelse på tre veckor med stopp i La coruna (!) Kinshale, Arklow, Howth, Ardsglass och Bangor, och solen har de inte sett förrän igår då vi kom. Tack Britt, Charlotte, Janne, Kjell och pappa för er äventyrslusta!

Wille och Eddie hann inte ens kliva ombord på Stella förrän de låg i horisontalläge på flytbryggorna med varsin håv i handen, det dröjde en halvtimme så hade de konstaterat att det finns randiga tångräkor och snabba hongäddor i scotland och att småfisken trivs bäst längst in vid hamnkontoret precis under rampen som länkar systemet av flytbryggor till fastlandet. tidvattnet är 2,5 meter så det är inte direkt en lutning enligt svensk standard i alla lägen... En kort stund senare sjösatte vi nya jollen genast döpt till Delfin, och efter ett gott mellanmål (tack Janne för omtanken med pannkakor!) drog Morfar och pojkarna iväg ut och spanade in en stor bamsesäl "dubbelt så stor som morfar"

På väg til Scotland efter stopp i Uppsala och intensiv lek med kusinerna!

Stella i hamnen Troon. Fotad på hemväg från marinapuben där fantastisk måltid avnjutits. musslor med chili, fish and chips, lokalölet heter Tennent och smakar utsökt! Billigt är det också. Alla är supertrevliga och är de inte det så märks det inte i alla fall, för dialekten är så charmig. Barn är välkomna på pub och restaurang fram till klockan 10, sedan mår de ändå bäst av att komma i säng resonerar man klokt här. Jag tror minnsann att vi gillar Scotland!

Idag kastar vi loss, detta fantastiska uttryck som säger så mycket mer än att bara lossa några tampar från en brygga. Äventyret väntar och det känns i hela kroppen. Vi skall segla ut till Isle of Arran. Att resa är att vara viktlös, finnas till i ett undantag, att befinna sig i en alternativ verklighet som liknar drömmen. någon sade detta. fråga mig inte vem. men det känns som om det kunde varit vemsomhelst och närsomhelst.

Hälsningar från familjen Stening på vift!

Stella Seglar hem!

2011-06-03T00:18:00.000+02:00

Hej!
Tänkte att det var på tiden att berätta den stora nyheten att Stella just nu ligger i hamnen på Horta, Faial (acorerna) På väg hem mot Sverige!

Seglingen från St. Martin gick utmärkt. Lite storm, lite stiltje, några valar och Det är trevligt med en stor trygg båt som seglar snabbt. 14 dagar känns ju överkomligt för en Atlantsegling!

tycker Jenny som rapporterar från Sverige

God fortsättning!

2010-12-27T16:17:00.000+01:00

Wille i gungan

Denna komprimerade vinter på Stella har nått sin mellantid och vi har nu till sist lyckats ta oss till Barbuda, den sista ön i ö kedjan som vi inte tidigare besökt. Lite märkligt. Vi är liksom klara här. Men inte riktigt ännu. Först skall vi segla drygt en vecka till innan Stella lyfts upp på land.

Igår vinkade vi av Farmor och Farfar på Princess Juliana flygplats på St. Martin efter en dryg veckas segling tillsammans med dem. Vi började med en fin nattsegling till Antigua med 8 knop i en stadig slör. Det är fint att nattsegla. Månen lyste vackert med sin silverstråle på havet och stjärnfallen avlöste varandra. Jorden passerar just nu ett bälte asteroider så det är ingen inbillning att det faller fler stjärnor en vanligt på natthimlen. Vi tackar och önskar för varje stjärna som faller. Våra tankar går till en liten flicka i Sverige som kämpar mot en svår sjukdom. Och kan ni tänka er: igår fick vi meddelandet vi väntat på: att medicinen biter och hon går mot en bättring. Äntligen!

Vi ankrade ut på Green Island, som är en obebyggd ö på östra änden av Antigua med ett fint hästskorev utanför. Kitesurfarnas paradis. Vi lyckades krångla oss förbi deras linor och ut på revet att snorkla lite men blev besvikna, korallerna var döda. Som tur var fanns det många fiskar och det tillsammans med det faktum att vattnet är turkost räckte bra för oss nordbor för denna gång. Johan och jag tog en sväng till coola Harmony hall på fastlandet och lyssnade på loungemusik och njöt en dyr cappuccino oerhört långsamt. Det är lyx. Liksom en kall Carib (öl) med lime på stranden i solnedgången! Barbuda med ofattbart vackra strander

Seglingen fortsatte mot Barbuda som är lillasyster ö till Antigua. 1500 invånare. Minst sagt sömnigt, Och otroligt platt. Stränderna är ofattbart långa och vackra. Här finns bara två hotell och till det ena kan man bara komma med båt eller helikopter. Det är ganska exklusivt helt enkelt, och som ni förstår helt avskuret från resten av ön. Den stolta befolkningen motverkar aktivt turismen. Vill inte ha hit några exploatörer alls.

Vi gjorde vår vana trogna en rundtur på ön. Guiden tog oss till ett säreget besök i fregattfåglarnas näste. Bokstavligt talat. Vi var helt intill dessa mäktiga fåglar i deras parningstid. Visst är de stiliga hannarna med sina röda halsar?! Några små fågelungar hade redan fötts och de små vita lurviga huvudena stack upp mellan de brunstiga paren. Vi satt där mitt i klapprandet från uppspelta halsar och med vingslagen alldeles intill båten och de verkade inte bry sig om oss alls.
Vi åkte till ”the highlands” c:a 30 meter över havet ;-) , sedan in till staden Codrington och stannade till på Madison square. Pampigt namn men inte lika pampig plats. Den lilla barbershopen för men över 50 var för charmig! Sonen till barberaren har en barbershop för dem under 50. Så fiffigt kan man ordna det så att man inte konkurrerar med sin egen familj.

Farfar i riggen

Efter Barbuda blev det några dagar på Saint Barth. Det var som att komma hem! Extra lyxigt för mig och Johan att kunna gå ut och äta sushi och lyssna på bandet på BeteS a Zailes, precis som på den gamla goda tiden, och för Wille och Eddie som fick farmor o farfar för sig själva ombord. Julafton firade vi i ankringen på Ile Forchue. Det blev många snorklingar och bad och lek på den öde stranden och en imponerande julmiddag med janssons, köttbullar, prinskorv och lax , ja till och med glögg och saffranskaka!

Vi återkommer så småningom med en slutsummering. Nu har vi seglat tillbaka till Saint Barth i bakgrunden spelar Macy Gray en gratis konsert (gratis o gratis) på kajen och pojkarna har somnat i sittbrunnen. Imorgon fyller Wille 6-år och vi skall ha kalas ombord! Vi blir här på ön så länge vi kan tills vi måste tillbaka för uppläggning av Stella.

Varma hälsningar från jjwe!

Saint Martin

2010-12-12T12:54:00.000+01:00

Vi är på plats. Efter en hel del strul i Paris, man vill ju gärna ha lite äventyr så att pricka in dagen då Paris har sitt värsta snökaos på 25 år känns ju helt rätt. Försenade inställda flyg och lång tid på flygplatser brukar inte vara ett drömscenario för en resande barnfamilj. Men faktum är att det gick alldeles utmärkt! På köpenhamns flygplats har de byggt en fantastiskt litet lekland, HC Andersen sagor och stor lego och allt möjligt som lätt kan sysselsätta barn i timmar. Väl i Paris tog det tre timmar att ta sig från flygplatsen till flygplatshotellet (c:a 2 km) Dessa timmar i liten minibuss,knökfull. Johan och Wille satt inklämda bland väskorna i bakskuffen... intressant.

Nu sitter jag och bloggar från det lilla hotellet Turtle Pier Inn alldeles vid flygplatsen. Här bor vi i rummet brevid Farmor och farfar som kom ner samtidigt med oss. Det är ett något bedagat ställe men med all den charm man kan förvänta sig av ett litet familjehotell i västindien. Ägarna har papegojor som pratar och apor som "ser ut precis som vi" och sköldpaddor, så vi har fullt upp med dem. Nu skall vi äta frukost snart på den lilla restaurangen som trotsat vinterns orkaner och står kvar ute i lagunen på sina pelare, mot alla odds. Skraltig och lite skev med ett bortfluget tak men i full glans, man kan göra mycket med färg;-)

Min syrra Anna och hennes man Greg som är kapten och kocka på s/y Hanuman är här också. Under dagarna håller Johan och farfar på med Stella. Hon sjösattes i fredags enligt plan och skall få på masten på måndag. sedan är vi redo att segla ut. Vi andra hänger på stranden. Anna och greg visar oss de bästa ställena. WIlle har redan fått pröva på att surfa med Greg, i stora vågor. En imponerad mamma på stranden glömde dessvärre av att ta kort. synd. det var helt ofattbart vad WIlle vågar! Men kameran kom i alla fall fram vid den något lugnare aktiviteten Sup. (Stand-up-paddel)

Vi hörde just på franska lokalnyheterna om självmordsbombaren i Stockholm. Vad tragiskt! Vad vet man om det hela? Mer än att världen har fått ännu en martyr? Svårt att få veta mer här, men det är en nyhet som lyfts upp framför andra, troligen eftersom det händer i ett land som Sverige. Världen är så liten ibland. allt hänger samman, eller inte... -har upplevelsen av världen krympt eller vuxit i och med internet? det kan man undra. Våra tankar går hem. men vi fortsätter leva i denna lilla delen av världen. samma men ändå inte...

Kramar Jjwe!

Tillbaka till Västindien!

2010-12-08T09:23:00.001+01:00

Nu åker vi igen!

Väskorna är packade Wille och Eddie är pirriga och vi mejlar och fixar lite i sista minuten för snart drar vi! Det blir nästan en hel månad i västindien denna gången. Vi sjösätter Stella på fredag, bor på Turtle inn tills dess (St. Martin). Det känns konstigt när man tittar ut över ett dimgrått göteborgsväder och vet att man snart är i solen. Ser mest av allt fram emot att dyka rätt ner i det turkos...

Vi försöker blogga lite då och då om det fungerar enkelt. Tänker satsa på semester denna gången. så bli inte ledsna om vi inte svarar på mejl på ett tag...

Kramar från Stella!

Hemma igen!

2010-05-05T16:52:00.000+02:00

Hemma! Långedrag i solnedgång.

Vilken vacker vår att komma hem till. Det är en vecka sedan vi kom hem igen efter allt strul med vulkanutbrott och annat, men redan känns vårt äventyr med Stella långt borta. Hur kan det vara så? Jag antar att man är i huvudet där man är med kroppen helt enkelt, vilket ju egentligen är en bra sak! -Vara på rätt plats, i tid och rum.

Här kommer den numera obligatoriska (?) summeringen av en vinter på s/y Stella i västindien, som vanligt helt osorterat och rakt upp och ner, Håll till godo:

Antal böcker lästa av Johan och Jenny: 1 sammanlagt. Lika illa som förra året. Vi pratar istället.
Antal badkläder vi slitit ut: 12
Antal inlägg på denna bloggen: 21
Tid det tagit att blogga/inlägg: c:a 5 timmar. (det som tar tid är att länka in foton, särskilt om det kopplar ner o man får göra om…) Samam som förra året.
Dagar vi varit inomhus mer än två timmar: 4 max. ( utom när vi sover såklart…) Precis som förra året kan man säga.
Antal solkrämer med solfaktor 50 som gått åt: 8 då har vi ändå bränt oss ibland...
Antal protester mot solkrämen: Något färre än förra året.
Antal vällingpaket som gått åt: 8
Dagar vi bakat: Färre än förra året. Har vi blivit lata? Nej fler öar har gott morgon bröd! Gånger vi draggat: Ingen!
Vanligaste segelföringen: två rev i storen och full genua.
Antal oljebyten i motorn: 1
Antal grejer som gått sönder ombord: Allvarligt talat så har vi haft tur i år! Två söndriga surf brädor, en simfena, en vindsurf-fena som fastnade på ett rev, vindmätargivaren, rörkrök i kylvattensröret fick en spricka.
Nätter i marina: 7 + 10 dagar då vi väntade på askmolnet som skulle lugna ner sig.
Gånger vi bunkrat diesel: 2 genomsnitt pris 1 dollar per liter, samma som förra året.
Gånger vi bunkrat vatten (båten rymmer 750 liter) : kanske 8 gånger. Oftast kostar det 10 USD för obegränsad bunkring. Dyrast var Bequia 1 EC dollar per gallon ( c:a 3 kr / 4 liter) Billigast var Dominica: 30 kr / 500 gallon (c:a 1,5 öre /liter) allt samma som förra året.
Hårdaste vindstyrka: 23 m/sek, i lä om Grenada och vi seglade med 3 rev i storen och revad genua och gjorde 11 knop på platt vatten.
Färdigheter som Wille lärt sig: Fiska, snorkla, räkna till tio på engelska och säga några nyckelord på engelska och franska: såsom: What´s your name? My name is Wille. Can we play?, Attend, doucement, look, fish come here… etc!
Färdigheter som Eddie lärt sig: Säga riktiga r, prata hål i huvudet på sina föräldrar, säga nej, nästan simma, säga några ord på engelska och franska.
Antal gånger som farmor o farfar varit o hälsat på: 2
Antal besök vi haft i vinter: 5 Tack Siman, Bettan, Milla, Henrik, Louie, Petra, Mikael, Emmy, Linn, Catarina och Christer för att Ni kom hela vägen över havet för att hälsa på oss!
Antal svenska båtar vi träffat: många fler än förra året, kanske ett trettiotal.
Antal norska båtar vi träffat: hur många som helst igen
Antal finska båtar vi träffat: ganska många faktiskt och två med barn ombord som vi seglat kompis med.
Antal flickor som seglat med sina föräldrar: fler i år, c:a 10
Antal pojkar som seglat med sina föräldrar: ungefär samma c:a 10
Viktigheter som ramlat i vattnet: Eddie två gånger… Nu vet vi att han kan hålla sig flytande ett tag!
Antal fiskar som vi fångat och som varit halvt uppätna av större djur: Inga i år!
Antal middagsfiskar vi fångat och ätit: c:a 20, mest tonfisk
Antal pencillinkurer: 1 (öroninfektion Wille, för mycket bad sade doktorn...)
Rekord resultat på maxi-yatzy: Mycket mindre yatzy i år gjorde att vi inte slog förra årets rekord: 548 poäng! Av 599 möjliga.
Antal kaffeburkar som gått åt: 23 stycken, som förra året.
Antal gånger som Wille lekt att Johan och Jenny är andra personer: (vanligen morfar, farfar, mormor, farmor, storasyster eller storebror): minst en gång varje dag.
Pengar som det kostat i snitt per vecka: som om vi skulle ha en aning…
Antal chokladkakor som gått åt: oj, oj, oj...i alla fall inte färre än förra året!
Juvelen bland öarna vi besökt: Vi får nog ändå erkänna att Tobago ligger på första platsen i år, eller? Jo, tätt följd av White island söder om Carriacou, Iles de Cailles, Saint Barth, Grenada, Bequia… nej, det funkar inte! Vi gillar alla öarna! Det finns så mycket att upptäcka och njuta av på varje ö här nere, från minsta lilla sandö med sina korallrev till de stora vulkanöarna med sina naturliga källor och vattenfall och de många städerna med varierande civilisation. Det känns bara löjligt att vikta dem sinsemellan!
Mest minnesvärda inseglingen: Ankra nedanför regnskogen i Pirate Bay, Tobago, ackompanjerad av papegojornas sång och den fuktiga värmen som omfamnar oss.
Viktigast av allt: Alla människor vi lärt känna på vägen!
Tråkigast av allt: Att lämna vår vackra Stella vid bryggan i Saint Martin och släpa iväg med tunga väskor mot flygplatsen…

Bäst av allt: Att vi gjorde det!

Tag hand om er alla Ni som följt vårt äventyr med Stella. Kanske blir det mer vem vet, ännu har vi inte skrivit på några papper om försäljning…

Kramar från Eddie, Johan, Wille och Jenny!

Strandsatta

2010-04-24T20:55:00.000+02:00

-Nej, vi är inte hemma ännu. Nu är det mer än en vecka sedan vi hade vår planerade hemresa. Det tar på krafterna att inte veta när man kan åka hem. Vi flyttade tillbaka till båten då vi följt läget på vulkanfronten och insåg att vi inte skulle komma hem på ett tag. Stella är ju faktiskt ett utmärkt hem. Synd bara att vi städat och fixat och tömt den redo för nästa ägare. Det var inget att snacka om, man kan ju inte motivera pengarna på hotell när det ligger en vacker båt i marinan och väntar.

Så här sitter vi nu, i marinan inne i lagunen på St. Martin. Det låter fint med en lagun men vattnet här riktigt smutsigt och den kända passadvinden når oss inte så luften står stilla. Vi är oerhört tacksamma att vi har Air condition ombord! Det är svårt för pojkarna att förstå vad som händer, vi flyttar i och ur, skall åka hem ena dagen och inte andra. Eddie sammanfattar läget idag på stranden: Mamma, snart skall vi åka hem till Lysekil med flygplanet vet du, och hälsa på gammelmorfar (?) och leka på mitt eget dagis med polisbilen och mormorvega och farfar, ...men nu vill jag hem till min stellabåt för jag tror att Lukas och Louie (kompisarna från St. Barth) är där och leker med min "mac"(eddies fina lastbil) ...

Lite mysigt att leka i lampans sken på bryggan med de små plastfiskarna som pojkarna köpt för mynt de hittat på stranden.

Det finns såklart goda saker som händer också! Först och främst har vi fått glädjen att lära känna Jonas och Ingrid på Ouhm. De i särklass mest imponerande långseglare vi träffat på denna tur! Ouhm är inte större än en if-båt och de har på sin resa hit från Göteborg både lyckats vara med om att tvingas lämna sin skuta i en storm utanför scotland själva bli räddade, och dessutom få tillbaka båten strax därefter helskinnad och fin, redo att fortsätta resan mot karibien. Eddie kastar loss åt Ingrid och Ouhm ger sig av mot Bahamas!

Vi har också återsett s/y Mjölner med Sofia, Louise och Jeroen som vi träffade på Tobago och haft några riktigt uppsluppna eftermiddagar med dem och våra nya holländska vänner på s/y Waterman: Silke, Lotte, Akke och Henri. De skall snart styra ut på atlanten med kurs mot Europa och vi kan ju erkänna att det har varit bra nära några gånger att vi bestämt oss följa efter dem. Silke, Wille och Lotte flyger drake på stranden utanför lagunen.Pappor som hänger i på Happy hour!

Igår kom min systers man Greg hit och bjöd oss ombord och titta på j- båten Hanuman som han är kapten på. Imponerande bygge! Vi återsåg också Syrran och Gregs gamle deckhand Ricky, som nu själv är kapten på en stor motorbåt som ligger här på bryggan en bit bort. Dessutom har det blivit tid för både zoo och ötur med bil på denna ö som vi aldrig egentligen brytt oss om att se så mycket av då den mer varit som vår startplattform och bunkringsplats under våra två vintrar på Stella! Saint Martin eller Sint Maarten sägs vara den minsta ön i världen som är uppdelad i två nationer, hälften är Franskt och hälften tillhör Holland. Det är lite märkligt att det faktiskt också blir olika kultur när man passerar gränsen, till och med myggorna med denguefeber vet att hålla sig på franska sidan...

Det där med att få plats på flygen hem är inte det lättaste men nu har vi äntligen lyckats boka en biljett med Corsair på måndag så nu bär det snart av hemåt igen! Skall bli så skönt och vi längtar till våren och jag har redan börjat ta mina allergitabletter;-)

Massor av kramar från Stella!

Ash-Wednesday?

2010-04-16T03:23:00.000+02:00

Det känns ju som ett skämt, ett vulkanutbrott! Här sitter vi på hotellet på St. Martin, båten vacker som en dag och redo att säljas, vi trötta och ambivalenta redo att motvilligt lyfta från västindien mot Europa, -så går det inte. Aska ivägen. Försökte förklara för Wille vad aska är... För han undrade precis innan läggdags: Mamma, vi kan inte åka hem till Sverige för att det e några farliga och konstiga "maskar" som har kommit till Sverige. Vad är det för maskar egentligen?

Kolla in nedan uppdaterat blogginlägg med foton så skall jag ladda för att göra ett sammanfattande blogginlägg om denna vinter på Stella. Kramar från St. Martin!

Vi seglar norrut.

2010-03-31T21:52:00.001+02:00

Sydliga vindar i mer än en månads tid har gjort vår resa norrut till en lätt match. Överhuvudtaget har vädret varit mycket lugnare iår mot förra året. Tillsammans med Farfar och Farmor har vi seglat genom Grenadinerna och norrut i en stadig slör.Jenny och Wille snorklar i Tobago Cays. -Nej, vi tröttnar aldrig på detta!

Däremot kan man bli klart trött av att segla... ...tycker Eddie, dockan Malcolm och Wille.

Wille och Farfar filosoferar på väg till Mayreau från Tobago.

Fartyg på väg ut från St. Georges Grenada.

Vi bestämde oss för att utforska öarna mellan Grenada och Carriacou och upptäckte en för oss helt ny skärgård! Exempelvis ”ile des caille”, en gammal Norsk valstation där det idag bara bor två personer: Lawrence och Sion. De guidade oss runt på sin ö en dag, och det var en sällsam upplevelse på alla sätt. På cemetery hill, som högsta punkten på ön kallas, finns två påkostade gravar från den tid då ön var norsk. Vilka som fått en sådan ståtlig gravplats kunde inte våra guider berätta för oss, men däremot visste de precis hur man gör för att tjuv-ladda mobiltelefonen via den solpaneldrivna mätstation som myndigheterna satt upp för att mäta aktiviteten på den närliggande underjordiska vulkanen ”Kick´em Jenny”... I ett av de 5 husen som L och S skötte åt ägarn ( en Trini ( från Trinidad som haft ön sedan 60-talet) fanns resterna av en språklektion som blivit kvar från en tid då det bodde barn på ön. One two three... hat, man, girl, boy, egg, fish...

Vi utforskade vackra ”ile de Ronde”, som bebos av ett tjugotal människor som främst lever på fiske och pumpor och annat som de odlar på ön. Vi ankrade i Saline Island och besteg toppen på märkliga White island. Det var inte fler än tre båtar sammanlagt på alla dessa öarna och mestadels var vi helt själva. Mäktigt!

Väl inklarerade på Carricou åkte vi på ötur och spanade in de många fina gamla husen och såklart träbåtarna som fortfarande byggs här på traditionellt vis. Det finns åtminstone en Carriacou byggd båt i varje hamn här nere och det är alltid en fantastisk syn att se dem segla. Mycket fint hantverk på en gång! Carriacou sloop för ankar Tobago Cays.

De sydliga vindarna har ju som sagt också resulterat i torka på de flesta öar vi varit på. Därför var det skönt att komma till St. Vincent och få se lite grönska igen. Vi seglade tidigt på morgonen från Bequia för att hinna med flera stopp på St. Vincent innan kvällen. Det blev både Batcave, en fantastiskt vacker dykupplevelse som vi lätt kan erkänna överträffade minnet av upplevelsen från 1995, och Balleine Falls, som också var en vacker badupplevelse. Men det kan aldrig slå den gången för 15 år sedan, det var det första vattenfall jag någonsin badat i! Men visst var det sagolikt och visst fick vi se vatten så att det räcker! Farfar i Batcave.

Vackert i svårbesökta Balleine Falls.

Efter några dagar med bunkring och fixande med båten drog vi vidare upp till Dominica. Som vi som vanligt njöt av att återse. Marie Galant blev vårt nästa stopp. Jag har alltid trott denna ö skulle vara väldigt låg och torr. Nu visade det sig att ön är hög men platt, och fullt av prunkande sockerfält. Ni har kanske sett sockret från Marie Galante? Jag hade bara inte tänkt på det förut. De där små sockerpåsarna som man får med espresson…

Vi blev kvar i flera dagar efter att vi vinkat av Farmor och Farfar innan vi seglade lovartsidan om Guadeloupe, med ett litet badstopp bland delfinerna i Petite Terre och därefter direkt till Saint Barthélemy. 28 timmar och två Tonfiskar senare var vi framme på Saint Barthélemy.

Trötta efter nattseglingen men glada att komma ”hem” ankrade vi utanför Gustavia samtidigt som hamnen formligen invaderades av mega yachter från alla världens hörn. Det var dags för den stora segeltävlingen ”Saint Barth Bucket”! Det imponerande startfältet bestod av några av de största segelbåtarna i världen, minsta båt är 100 fot. I princip alla professionella seglare vi känner var här denna veckan! Syrran Anna och hennes man som just fått jobb på klassiska j-båten ”s/y Hanoman” var såklart här och dessutom fick vi hit min lillebror Klas och hans flickvän Sheree!När Klas är här blir det full fart till pojkarnas förtjusning! Dessutom får man både åka fyrhjulig motorcykel och leka med hjälmarna! Tummen upp, eller hur Eddie!?

Det blev värsta familjefesten! Johan och jag har jobbat, seglat och festat i skift. Men nu måste vi erkänna att efter dessa galna dagar är det skönt med lite lugn i båten... eller lugn och lugn...

Just nu sitter jag på ett Internet kafé och jobbar, ganska opraktiskt faktiskt, försöker hinna med bloggandet också… tar tid med alla foton, så de lägger jag in senare. Johan och pojkarna vilar på båten. Wille är extra trött som har fullt upp med kompisarna Lukas och Luie och dessutom går på simskola här under påsken med Greta och Pierre! Nu dyker och voltar han från kanten och har lärt sig simma ryggsim! Man ligger i lä. skönt. Vi känner oss som hemma.

14 april. Sådär ja, nu är det foton oxå. Håll tillgodo. Snart kommer det sista blogginlägget för detta äventyret! Den 19:e April kommer vi hem till Sverige igen. Vi ses snart!

Två gånger Grenada

2010-03-16T04:50:00.000+01:00

Två gånger i år har vi varit på Grenada, med en segling till Tobago emellan. Visst, lite fram och tillbaka genom Grenadinerna blev det, mest för att få rätt vinkel på vinden innan vi satte kurs mot Tobago, men det var det värt. Det var lyckosamt att gå från Bequia och vi behövde inte kryssa utan fick en sträckbog hela vägen fram. Vilket inte är alldeles självklart har vi lärt oss från båtar som fått ge upp sina planer på Tobago och till och med vänt om pga motström och motvind etc. Det gick en månads tid mellan stoppen på Grenada och ön gick under tiden från en "årstid" till en annan. Första gången var det visserligen redan i slutet av regnsäsongen men Grenada med sina nästan 90 000 invånare var en vacker grönskande ö där vi besökte vattenfall och regnskog. Lukterna på den grönskande ön vittnade om anledningen till smeknamnet ”Kryddornas ö”. När vi sedan kom tillbaka efter en månad hade ön fullständigt ändrat färgskala. Att det är torrt under torrsäsongen kan man ju lista ut, men detta?! Alla pratar om torkan. Vattnet ransoneras. Fram till klockan 12 har man vatten sedan stängs kranarna allt för att hushålla med det lilla vatten man har i reserverna. Vi fyllde inte våra vattentankar på Grenada men fick det inte lättare på någon annan ö och med en viss skamsenhet fick vi äntligen häromdagen fyllt vatten på Bequia där läget var lika akut, men där det fanns vatten som skeppats dit från grannön St. Vincent. Grenada är en fattig ö som tillhört många länder genom tiderna. Nu är ön självständig från England sedan 1974 och man står på egna, något svajiga ben. Det är fattigt men ändå på något vis välmående och människorna här är väldigt vänliga och nyfikna på oss vitingar. Som vanligt fungerar barnen som isbrytare i de flesta situationer. Typ som hundar ni vet. En anledning att fälla någon kommentar eller klappa lite etc. Som exempelvis då Eddie går förbi en kvinna som säger hello, och gullar lite med honom och sedan ”Bye bye”. Trevlige lille Eddie svarar med ett käckt ”Bye bye" och vänder sig till oss andra och säger: ”-Tanten bajade på mig.” Så kan det vara.

Det finns ett öl här som heter ”Stag”. Reklamen är helt sanslös: ”...A man´s beer in a man´s world...”. Och det är bara en liten del i vad som står i reklamtexten, en text som utan tvekan skulle bli anmäld och fälld i samtliga diskrimineringsinstanser i Sverige. Vi svenskar är ovana vid en sådan genomsyrande machokultur som denna. Här frilansar många av männen hejvilt och skaffar flera barn lite här och var. Självklart inte med samma kvinna. Vår käre vän Sydney har svårt att dölja stoltheten då han berättar om sina tolv barn som är spridda i 5 världsdelar. Det skulle aldrig någonsin accepteras att en kvinna vänstrar men för männen är det nästan norm. Men ölet smakar bra, det måste erkännas.

Det torrare Grenada lärde vi känna från insidan. Besöket i Grenville och muskotfabriken var precis lika fint som jag mindes det för 15 år sedan. Allt går i brunt. Det är lugnt. Kvinnor som jobbar lågmält vid sina pallar och sorterar fina från fula, för hand. Lägger dem i rätt säckar. sorterar dem i rätt torkställning. Doften av muskot som är nästan bedövande. Man kan ju undra om de på pallarna blir påverkade av att sitta där hela dagarna? Muskoten sägs ha en viss drogliknande effekt. Orkanen Ivan har skadat muskotträds beståndet på ön och nu går verksamheten på knäna. Men eftersom de nyplanterade träden nu börjar ge frukt tror man sig snart vara tillbaka som världens näst största producent av muskotnötter. Lite oväntat hade vi lunch på gamla utrangerade fyrskeppet ”Västra Banken” som skeppats hit från Sverige och nu ligger på en brygga i södra Grenada (Calivigny bay). Varför inte? Huvudstaden St. Georges är en favorit att promenera i! St. Georges bjöd också på en speciell kyrkoupplevelse. Har ni varit i en kyrka utan tak någon gång? I september 2004 kom orkanen Ivan den förskräcklige, kategori 4, som ödelade stora delar av Grenada, ön som dessförinnan ansågs ligga utanför orkanbältet. Spåren från Ivan den förskräckliga var många i St. Georgesmen ibland kan det hända sig att naturkatastrofer skapar något nytt. Denna speciella kyrka som ligger högt upp på berget med utsikt över staden ger med sitt bortslitna tak uttrycket ”högt i tak” en vidare innebörd. Kvar finns bara de murade väggarna med sina blyinfattade glasfönster i olika färger och absiden med sitt altare samt sidoskeppet. Kyrkoverksamheten pågår som om ingenting hade hänt. Direkt kontakt rakt upp. Inga filter. Symboliken kan knappast bli tydligare. Sakralt. En liknande kyrka fann vi också i Grenville, men denna användes inte längre. Nygamla besättningsmedlemmarna Farmor och Farfar mönstrade på i Grenada för att fylla i luckorna i sin karibien-erfarenhet. Nu har det snart seglat hela ö-kedjan från Grenada till Tortola. Jag skriver från marinan i Rodney Bay, St. Lucia där Stella fått lite TLC (Tender love and care). Och vi fått dejta Patrick och Kristin på Windica! Imorgon seglar vi vidare norrut. Om en månad skall vi vara på St. Martin. Men vi skall hinna med många stopp innan dess.

Med delade känslor vill vi tillkännage att Stella nu officiellt är till salu. Känner ni någon som är värdig henne så tipsa!

Varma hälsningar från havet!

kusin Emmy 7 år gästbloggar från Stella del 2

2010-03-01T00:06:00.000+01:00

Söndag 21 februari 2010
Vi tittade på hajar på Union island. Wille åkte med några fiskigubar och fongade några färglada fiskar. Vi snårklade på ett snårkel stele där vi såg sköldpador och en rocka.

Jenny och en sköldpada

Måndag 22/2 2010
På mårgonen åkte vi till en ö med leguaner. Och jag såg en haj.
Tisdag 23/2 2010
Jag tog två(sim) merken jag simade 100 meter. Och jag trefade en gube som hete Lördag. Han hade en hund som hete tiger. Vi hade komit till en anan ö.
Onsdag 24/2 2010
VI bada och bada och bada, de var rolikt.Linn, jag och Wille hoppar i vattnet. Vi är på Majrå. Johan,Eddie, Wille och Jenny Jag och min syster och mina kusiner.

Vi seglade halva naten. Och jag sov i sitbrun. Vi seglade till Grenada.
Torsdag 25/2 2010
På mårgonen åkte vi till två strender. Vi var der till solnedgongen.Kvällsfiske på bryggan Grand Ans.
Fredag 26/2 2010
VI badade på dan och sen åkte vi hem till Sverige.

Tak för trevlig semester!
Emmy

2010-02-21T15:59:00.000+01:00

Kusin Emmy 7 år gästbloggar från Stella: Lördag 13 fedruari 2010
Tidit på mårgånen åckte jag och min mamma och min lilla syster Linn å min pappa till flygplatsen. Vi flög leng sen var vi frame i västindjen. Vi ska bo på mina kusiners båt i två veckor.
Söndag 14 fedruari 2010
Vi komm fram och det var varmt och skönt. Vi kom fram sent på kvälen till stella.
Måndag 15 fedruari 2010
Vi fonga bleckfisk. Min kusin Wille fongade blekfiskarna med en håv. Man kunde håla blekfiskarna med henderna. Då sprutade de blek.

Vi badade på stranden och gik på kanival. Det var rolikt, hög musik och fina kläder.

Tisdag 16 fedruari 2010
Vi va på stranden, men nan åkte vi med jollen till en liten sandö. Min kusin Eddie med en korall. Jag, Pappa, Linn och Mamma.

Vi badade i Nylon polen. Som en basseng mit i havet.

Vi dök och titade med cyklåp på fina fiskar och koraler.
Onsdag 17 fedruari 2010
Vi badade hela dagen och trefade några kompisar. Kompisarna hete Rafael och Mirjam. Eddie, Wille, Linn, jag, Rafaeil och Mirjam.

Vi leker farbror Lejon.

Här i vestindjen har vatnet olika färger: jusblå, grön, mörkblå och turkos. Torsdag 18 fedruari 2010
Idag seglade vi vidare till en anan vik. Det var farliga vågor men vi klarade os iland med jollen. Det är en smidig båt.
Fredag 19 fedruari 2010
På mårgånen dök vi på jupt vaten. Det var fiskegubar på stranden som fiskade med nät. Vi jelpte dom. Sen komm en kompis som hete Sofia. Hon bode också på en båt. Sofia, Wille, Eddie, jag och Linn.Sofia och Wille busar.

Mit i naten seglade vi från Tobago till Ptit martinik. Jag blev sjösjuk men det gik bra en då.
Lördag 20 februari 2010
Vi åt pangkaka till frukost!. Vi fongade en tonfisk. Vi åkte till en liten sandö med ett parasoll på.

Emmy Fortsätter sin blogg om tiden ombord på Stella om en vecka. Till sist en liten uppmuntrande hälsning från Pigeon Point! Välkomna tillbax!

Äntligen Tobago!

2010-02-14T05:34:00.000+01:00

Återigen skjuter jag inlägget om Grenada framåt för annat som måste berättas.
Många seglare vi träffat genom åren i Karibien har sagt att Tobago är deras favoritö, den vackraste av dem alla, juvelen. Vi misstänker att det är för att den är så svår att ta sig till från karibien, rakt mot vinden, vågorna och strömmen. Men nu är vi här, efter en skumpig nattsegling i 18 timmar med två knops motvind. Upp till bevis!
Mycket förväntansfulla seglade vi in och ankrade utanför Charlotteville på norra änden av denna avlägsna ö. Vad vi såg, kände och hörde infriade alla förväntningar. Framför allt ljudintrycket var oförglömligt: papegojor och yellow tail birds och andra fantasifåglar snackade, kacklade och sjöng i ett kör och svepte över våra huvuden medan ankaret föll. Tjusigt! Stranden framför oss (Pirate Bay) var helt otrolig. Den gröna regnskogen med enstaka röda trädkronor (Inmortel)sträckte sig hela vägen ner till den orange-färgade sanden och det safirgröna havet. Helt annan färg på sanden och på vattnet här än på de vita stränder med turkost vatten vi vant oss vid på sistone. Ja, hela färgskalan är helt enkelt lite mognare, lite djupare i tonen om ni förstår vad jag menar. Tänk sydamerika. Vilket förövrigt är alldeles korrekt då Tobago och systerön Trinidad faktiskt en gång suttit ihop med Sydamerika.

Johan som saknat att flyga Dash (nog) blev glad då det kom en "Dash" som inte behöver landningsställ!

Fiskarn hette också Dash och han tog oss med på fisketur bland fregattfåglar och brown bobbies och med hjälp av fiskespö av bambu fick vi en fin yellowtail tonfisk till middag den kvällen!

Ett besök till Argyle falls blev det också och lite fina öturer med hyrbil unnade vi oss. Dessutom ett mer våghalsigt jolleäventyr ut i malströmmen från Charlotteville hela vägen runt norra spetsen av Tobago till dykmeckat Speiside. Snorklat har vi också gjort bland stora biffiga ”angel”-fiskar, spanat in världens största hjärn-korall (!) och sett en himla massa fåglar av alla de sorter.
Men just nu hör vi inga fåglar. Vi har seglat oss via de exotiska vikarna utmed Tobagos nordöstra kust ( vår favorit heter ”Englishman Bay”) ner till Store Bay. Här liksom i huvudstan Scarborough, laddar man inför årets höjdpunkt. Carnival 2010. Det är inte en liten fest. Det är en gigantisk fest som alla deltar i, vare sig de vill eller inte. Soca musiken pumpar ut och får hela ön att vibrera. Dygnet runt. Och då har det ändå inte börjat på riktigt ännu! Årets låt hittills verkar vara: ”How much inch a pipe” eller ”Patch-Pipe” kolla på Youtube den som vill. Lite tjatig eller hur… Store bay är helt annorlunda från Charlotteville. Mycket tillrättalagt för att vara västindien. Fler turister än vi är vana vid. Och några av dessa är familjen Rafael och Miriam med föräldrar. Wille och Eddies nya kompisar från Visby. Tillsammans med dem skall vi imorgon åka in till ”Kiddies Carnival” i Scarborough och känna pulsen och se om höfterna kan svänga lite på barnen!

Trinidad and Tobago är ett land med 1,3 miljoner invånare (varav 54 000 på Tobago) Landet är välmående mycket tack vare turism, men mest tack vare olja. Tobago behandlas något styvmoderligt av sin rikare och större systerö, men det gäller att Tobagianerna inte klagar för mycket då hotar Trinidad med att råka klippa av strömkabeln till den lilla ön mitt ute i havet. Dagarna nu kring Carnivalen är de flesta turisterna här på Tobago faktiskt Trinis, dvs från Trinidad. De flyr den större och stökigare carnivalen i Trinidad och kommer hit för att festa.

Vi vinkade hejdå till Louie, Milla och Henrik i Charlotteville. Tack för ert besök! Se nu till att ställa, releasa och kräma lite på era snygga bilder(Man hänger väl med i fotografsnacket;-)) så ses vi till våren och har bildvisning!

Det har varit tomt på Stella sedan de åkte och så kan vi ju inte ha det! Imorgon kväll kommer kusinerna Emmy och Linn med föräldrar hit och då misstänker vi att det känns uppfyllt igen i vår stjärnbåt!

Så vad tycker vi nu då? Är det juvelen vi kommit till. Låt oss fundera lite till. Vi skall utvärdera och återkomma med vår top-lista när vi hunnit smälta våra intryck.

Till sist en liten kärlekshälsning så här på Valentines och allt, fotograferad från jollen utanför Tobagos norrspets.

Mycket vatten!

2010-02-03T19:38:00.000+01:00

I vinter har vi inte tidigare legat i någon marina (hamn), bara ute på ankar och tagit jollen in till land. Inte förrän nu på Grenada. Vilken lyx. Vi vande oss snabbt vid att enkelt kunna ta oss iland och fika, gå till poolen, tvätta och äta på restaurang. Poolen var en sårskilt uppskattad aspekt! Pojkarna tröttnade aldrig på att kasta sig i den. Eddie hoppar glatt ifrån kanten eller lotsas trillar till alla andra gästernas förfäran. De är inte vana att se tvååringar falla fritt rakt ner i en pool ( jo han har flytvingar på sig). Allt medan Wille dyker (!) från kanten ner till botten på det djupa och hämtar leksaker, naturligtvis utan flytvingar…

Jo, vi gillar det här med marina. Det kändes ungefär som att vara på charterresa. Ståndsmässigt tog vi emot Milla, Henrik och Louie vid marinans grindar och de fick kliva på landgång ombord till Stella. Louie förstod i början inte alls vitsen med att inga ytor är raka på en båt, allra minst golvet… Men nu efter snart två veckor kan han lägga sjöben till sina meriter! Inte illa för en ettåring! Wille och Eddie älskar att busa med honom och Eddie tar alla chanser att kalla honom bebisen;-)

Louie ar har! TiIlsammans har vi nu seglat via Sandy Island, Carriacou till Union Island, vidare ut till Tobago Cays och sedan direkt hit till Bequia där vi är nu. De blåsiga dagarna på Tobago Cays skrämde bort många andra båtar så vi fick gott om vatten att surfa och snorkla på. Gissa vilka som var de enda som vågade sig ut utanför revet och ut till Petite Tabac i blåsten? Måste ha sett helt galet ut med alla små oranga västar med lintottar i och en jolle i full fart… Nu får ni njuta av våra bad och surfbilder. Det skall märkas att det finns en riktig fotograf ombord! Mer om Grenada får ni istället i nästa blogg för nu bara måste jag få publicera dessa coola bilder!

Vi har haft lite förkylningar och febrar ombord men mår nu bra igen. Henrik är och handlar frukt och grönt och Johan, Milla o Wille förbereder båten för nattsegling mot Tobago. Louie och Eddie sover, en i förpiken och en i akterkojen.
Vi höres snart igen.

Grenadinerna...

2010-01-20T03:28:00.000+01:00

… det är så här man tror att Karibien är. Passadvinden i pannan, sanden mellan tårna, saltet i blicken och isen i drinken, ja paraply finns säkert också om man frågar snällt, om man inte nöjer sig med det på ön.

Vi har seglat runt på och i det varma turkosa i en månad snart. På de norra öarna, där regnskogen bor, är det följdaktligen också mycket regn, men nu vaknar vi varje morgon med solen i ögonen. Det hjälper till för att se ljusare på tillvaron vilket vi har behövt efter trist besked om uppsägning hemifrån och efter alla tunga nyheter om Haiti, som i all sin hemskhet sätter annat i ett visst perspektiv. Det är fasansfullt. Vi lider med dem, hur mycket skall ett folk, ett land behöva utstå?

Grenadinerna, eller St. VIncent and the Grenadines, är en stat som består av 32 öar med sammanlagt c:a 118 000 invånare. Här seglar man runt i en skärgård och det blir mer badliv än på de norra öarna. Havet har omfamnat oss och vi har snorklat och badat hur mycket som helst och det har faktiskt blivit en hel del jobb för mig också. -Jo, jag lovar! Spotted Eagle Ray Murena
En annan värld

Vi har träffat många nya vänner och pojkarna har hittat kompisar i varje vik. Återigen har vi märkligt nog träffat en finsk båt med barn: Max och Felix på katamaranen Espumeru. Dem lekte vi musten ur i flera dagar först på Bequia och sedan på Mayreau. De har nu styrt kosan norrut igen, men skall så småningom österut mot Panama, får se om vi lyckas träffa dem igen i vinter. Det var intressant att kika in i en katamaran, visst är det space alltid, jösses! -som en hel villa! Undrar hur det är att segla, det skulle man vilja pröva någon gång. Svårt att tro att det kan funka i motvind… Vi trivs så gott med Stella, tacksamma för hennes långa vattenlinje som gör att hon seglar genom vågorna som en gud. Vi kan nästa inte minnas några genomslag alls. Det är inte illa med tanke på många rätt tuffa seglingar på atlantvågorna mellan öarna, ibland med uppemot 17 sekundmeter. Hon skall ju enligt planen säljas till våren, men det tar emot… Hon är så fantastiskt fin och allting fungerar precis som vi vill ha det! Men man skall sluta när det e på topp sägs det ju. Vi får väl se hur det blir.

Det är ett märkligt socialt liv man lever här nere, många möten, de flesta flyktiga men också intensiva, som ibland leder till starka avsked. Tråkigast hittills var när Emil åkte hem till Sverige. Willes fantastiska lekkompis! Vi har träffats lite här och där sedan i julas och varje gång har pojkarna varit oskiljaktiga. De hittar lekar överallt, hoppa som dinosaurier i vattenbrynet på princess Margret beach på Bequia, paddla kajak och leka afrika bland träden i Salt Wistle bay på Mayreau, springa runt och busa på Happy Island vid Union Island, fånga fiskar och leta murenor på Paraplyön Mopion(jo, de hittade en liten svart murena precis i vattenbrynet(!) osv. Allt detta medans föräldrar och övriga roar sig med surfing, snorkling och fantastiska BBQ på stranden.
Tuffingar

"Monnai Caraibe" Karibiska pengar på fjäderkorall Trunk fish

Hajen kommer...nurse shark, Tobago Cays

Det var för rart att se pojkarna nere i Simons (pappaEmil) båt sista dagen innan Emil med mamma Eva drog hem till Sverige, de små vännerna lekte i tysthet med båtens samlade kollektion pocketböcker som blev en hel värld av hamnar, broar, hus och båtar. Emellanåt kom det ödmjukheter som: ”du tycker om att leka med mig va?” ”Visst e vi riktiga kompisar!” Så rart så man smäller av… Nu är Emil hemma i Sverige men enormt saknad här nere! Kom tillbaka bums! Tur att vi ses till våren. Kompisar!Mammor med trött lillebror

Ett annat ögonblicksmöte gjorde vi med en norsk familj på Sandy Island utanför Carricaou iförrgår. Vi var egentligen på väg att lätta ankar när de kom inforsandes med så mycket positiv energi att det blev ett enkelt beslut att stanna en dag till och följa med dem till stranden på en eftermiddag full med bad och lek och drink i kritvit sand. Det blev i karibiska mått mätt en uppesittarkväll ( ända till 22.30(!)) och många skratt i sittbrunn. Morgonen efter seglade vi vidare åt varsitt vädersträck, men vi ses nog snart igen. Det tror jag för det mesta vad gäller trevligt folk.

Nu sitter jag och skriver i mörkret medan pojkarna sover. Vi har ankrat utanför St. Georges, huvudstaden på Grenada. Jag har inte varit här sedan 1994. Många minnen trillar över en hela tiden. Jag måste ha varit så himla liten då, bara 19 år då jag seglade hit som paying crew från Sverige. Jösses! Hur kunde jag få lov?! Mina pojkar skall väl inte göra såna saker som tonåringar!? Vad är det för fel med frimärkssamlingar?

Kolla förresten in detta:

Killen har inte hunnit mer än att fylla 5 år då plötsligt de urklippta fiskarna och djuren ur reklamtidningarna här nere helt otippat byttes ut mot …-ja ni ser ju själva. Hjälp!!!

I förmiddags snorklade vi på jordens första sculpture park under vatten: Grenada konstnären Jason Taylor har skapat ett overkligt verk som minner om Grenadas historia bland korallerna: Silent witnesses. Magiskt. Vi fick hålla varandra hårt i handen många gånger då vi närmade oss en ny skulptur i det böljande havet, det var verkligen en mycket stark upplevelse. http://www.underwatersculpture.com/ Stilleben

jobba

Sienna

Äntligen funkade det att ladda in fotona! Jag gjorde ett enivst försök igår men då var uppkopplingen för dålig. Men nu funkar allting utmärkt för vi ligger inne i lyxiga nybyggda marinan Port Luis i St. Georges och har kopplat in Air Condition i stella (landström)och fått en förtöjning nära poolen för Eddie och Wille med tillhörande restaurang till de tappra föräldrarna! Känns urkonstigt , lyxigt och alldeles alldeles underbart... Nästa gång jag bloggar blir det lite mer om Grenada och om hur det är att segla runt i grenadinerna med ett utökat team på en ettåring med föräldrar.

Kramar från Jenny!

Tack!

2010-01-08T15:04:00.000+01:00

Ni är underbara! Tack för alla gratulationer, på facebook, telefonen, mejlen och här! Jag hade en underbar dag! Morgonen fick jag på SPA på Canouan. Sedan blev det tårta på Stella och segling till Bequia där snygg drink intogs och och middag väntade tack vare Mac´s pizza;-). Jag känner mig renoverad och uppvaktad! Tack alla och särskilt till Dig min Johan!

Wille 5 år!

2009-12-31T15:50:00.001+01:00

Grattis till våran underbara Wille som har blivit så stor! Tack till Vibeke för foto-idén;-)

Strandkalas på Tobago Cays med kompisarna Martin och Edvard från Finska båten Luna.
Det blev tårtkalas och fiskdamm med palmklättring samt bad. Helt underbart!

God fortsättning!

2009-12-26T01:37:00.000+01:00

En julhälsning från Bequia!

Hoppas den var vit och fin och att tomten hittade fram till Er allihop. Wille och Eddie skrev önskelista som kastades i havet som flaskpost och kan ni tänka er: -Tomten hittade oss! Ett stort fint paket med ubåt och forskningsbåt à la Ubbe och Tess finns nu ombord på Stella till pojkarnas förtjusning. Alla fina presenter från Sverige som vi fått med från er uppskattades likaså! Nu har vi fyllt båten med nya fina böcker, kläder och bilar och dessutom jordens finaste kalender som Wille gjort på dagis! Julgodiset är redan historia… Tack!

En stor kram och en extra tanke till alla respekt barn som fyllt 5 år! Grattis från oss!

Men först lite om öarna som vi har besökt på vägen hit.

Vi lämnade Iles des Saintes och fick en fin segling till Dominica och Portsmouth den 15:e december. Där blev vi som vanligt väl omhändertagna av Cobra som genast kom ihåg Wille ”speedo” från förra året. Vi åkte en liten ötur och såg de nordligaste delarna som Johan och jag inte tidigare besökt. Nu vågar vi säga att vi verkligen lärt känna Dominica! Simon och Bettan fick för första gången gå in i en bubblande vulkankrater, den enda i Västindien med kalla bubblor. ( gammal vulkan) Det är som att kliva in i helvetet. Svaveloset är obeskrivligt. Den som följt våra äventyr minns då vi besökte Soufrière vulkanen på St. Lucia förra året. Där var kratern skållhet och inte lika lätt att komma nära. Så här spännande tyckte Eddie att det var med vulkankratern.

Dominica har 7 aktiva vulkaner vilket kan förklara det dramatiska landskapet. Det sägs att Columbus, i brist på annat, knycklade ihop ett papper för att förklara för spanska kung Ferdinand och Drottning Isabella hur ön Dominica såg ut. Han döpte den till söndagsön eftersom han upptäckte den en söndag år 1493. Vi tycker att Dominica, vad gäller naturupplevelser, är den utan tvekan vackraste ön här nere!

Stella crew på den svavel och järnrika mjuka klippan "red rocks"

Vi åkte upp till Hibiskus Valley Inn och hälsade på göteborgaren Malin som startat ett småskaligt guest house i bergen. Det var ett mycket trevligt möte och vi tackar Vincia så mycket för att vi fick smaka det riktiga Dominikanska kok kaffet! Vis av tidigare erfarenheter vad gäller Cobra fick vi se till att vi stannade för lunch och vätske- pauser. Cobra glömmer nämligen lätt av att folk generellt sett äter mat… Det blev ett mycket lokalt lunchhak utmed vägen i en liten by som heter Wesley. Man skall äta där lokalbefolkningen äter. Gott och billigt!

Så här kan man också bo.Där satt vi och studerade vardagslivet på denna lilla ö. Emellanåt åkte bilar förbi med högtalare och slagord som ekade genom byn. Det är valspurt och Cobra menar att mycket står på spel. Som många fattiga länder är styret korrupt och Cobra är rädd för att det blir en diktatur om det sittande röda partiet vinner valet igen för tredje gången. Vilket de mycket riktigt gjorde fick vi veta dagen efter. Undrar vad det kommer att innebära för den lilla ö-nationen och dess 71 000 invånare som vi vill så väl. Hur fattigt det än är här idag så går ingen hungrig på denna grönskande klippö. Vi avslutade dagen med en halsbrytande hike till Chaudiére pools där man kunde hoppa från en klippa ner i ett skummande vattenfall. Men det som var mest ”edgy” var helt klart bilvägen dit som slingade sig fram på en bergskam med stup på bägge sidor, dessutom var vägbanan om man nu kan kalla den det, hal efter ett ösregn. Det var nästan skönt med mörkret som kröp sig på så man slapp se hur nära kanten vi var.

Dagen efter besöktes indan river, mangroveträsken där flera scener i Pirates of the Caribbean spelades in. Det är magiskt. Stilla vatten, tystnad, fåglar som snackar, leguaner som blinkar fiskar som bryter ytspänningen som spindlarna går på, -här glider man fram långsamt roendes ända in till djungelbaren där Jerome vår guide serverade rompunch i olika varianter. Vi seglade vidare dagen efter, under själva valvakan och fick fyndigt nog se valar. En hel gäng med kaskelotter som låg och solade sig på ytan i stiltjen. Dessvärre blev vi ivägjagade av valspanar-båtar som hade stora grupper med betalande gäster från cruiseship ombord. De gillade inte att vi var där alldeles gratis och ropade till och med upp coast guard för att få oss ivägjagade. Vi muckade inte med dem, utan åkte in mot land igen, men förstod på coast guard och andra vi pratat med att valspanar-kaptenerna är lite heta på gröten vad gäller detta. Det kändes inte så roligt med tanke på att vi verkligen hållit respektfullt avstånd, med alla de möten vi haft med valar genom åren vet vi mycket väl hur man skall göra för att störa dem så lite som möjligt. Det var fortfarande ett mäktigt möte med dessa havens jättar.

I Roseau besökte vi, efter tips från Malin, det coola djungel spat Screws. Med reggaetakt i bakgrunden badade vi i de svavelrika baden som varierade i temperatur från kallt till jättevarmt. Det var suveränt! Barnen var överlyckliga! Tack för tipset Malin.

På kvällen beslutade vi hastigt att segla söderut mot St. Lucia under natten. Vi lade oss tidigt och sov några timmar innan vi lade ut. Det är fint att nattsegla, särskilt när vi e fler ombord som kan dela på vaket och att ta hand om barnen.

Vi styrde kosan mot Rodney Bay och atlant kappseglingen ”ARC rallyts” prisutdelning för att skanna in vilka andra långseglare som finns här i år, och då främst vilka andra barn… Det blev jackpot direkt och kryllade av barn överallt, snart sprang Wille och Eddie runt och busade med Martin och Edvard från Helsingfors.

Simon och Bettan klev av på St. Lucia men seglade med oss ändå till Soufrière. Tack för ett fantastiskt lyckat besök! Då var det dags för oss att segla till Bequia där vi bestämt med många andra skandinaver att ses för jul. Nu är vi så i Bequia. Jag har kollat över lagret på mina böcker om Gustavia i bokaffären här och fått lite betalt. Vi har träffat massa seglande barn varje dag på stranden och firat julen med pepparkaksbak och saffranskaka och glögg samt julmiddag på en annan svenskbåt. Nu blev det nästan en överdos av skandinaviska möten och vi ser fram emot lugna dagar ute på Tobago Cays dit vi seglar imorgon. Vi kommer således att hamna i Internet-skugga i ett tag. Så om ni vill oss något så gäller sms.

Nu skall jag jobba några timmar medan Johan har barnen på stranden. God fortsättning önskar Jenny och pojkarna!

2009-12-18T02:39:00.000+01:00

Hej mitt i julpysslet!
Julgran Caribbean way.

Vi ligger ankrade utanför Portsmouth på Dominica. Dofterna från den grönskande ön når ända in till mig där jag sitter vid Stellas navigationsbord och skriver. Ni anar inte hur mycket tid det tar att blogga! Men det gör jag med glädje. Denna blogg blir vår dagbok från resan så jag gör den både för Er och för oss själva.

Vi kom hit i tisdags efter några fina dagar på Iles des saintes. Iles des saintes är en liten charmig ögrupp söder om Guadeloupe med c:a 3000 invånare. Huvudorten är den lilla mysigas fiskebyn Bourges des Saintes. Gubbarna på ljugarbänken säger att det var bättre förr, innan skotrarna kom till ön. Men för oss känns den som ett St. Barthélemy så som vi tror att det såg ut för 30 år sedan. Jag kan visserligen förstå om de är trötta på skotrarna, men det är onekligen charmigt med dessa små insektsliknande fordon som ilar fram lastade med hela familjer, barn högt och lågt, givetvis utan hjälm. Det är lätt att se när det rör sig om turister som förare. Hörde man det inte på de tokroliga utropen så ser man det på hjälmen och det vingliga sättet att köra.
Turister på skotrar.
Utsikt över Bourges des Saintes

Är man infödd här kallar man sig själv för Santoise. De har ett mycket särpräglat utseende.

Får mig att tänka på sydamerikaner. Som flickan och tvåbarnsmamman på kaféet sade till mig härom morgonen då jag handlade frukostbaguetter med pojkarna: Vi santoiser känner igen varandra på gången, var vi än ses i världen! Jag vågar inte svära på det men jag tror jag skulle känna igen en Santoise jag med, om jag så mötte henne i Sverige!

Santoise farbror i traditionell hatt. Lånad bild.

De tycker kanske samma om oss. I vilket fall fick jag här för första gången frågan om hur gamla mina tvillingar var?! Det var strax efter att vi blivit fotograferade hela familjen då vi satt och åt på kaféet som gör jordens bästa glass! Vi är någon slags kuriositet. Blondt charmtroll!

På seglingen hit från Guadeloupe fångade Simon och Wille in en riktigt fin tonfisk! Carina och Peter som var här förra året gör sig ständigt påminda, nu då vi tog fram deras underbara recept på Chilihalstrad tonfisk med mango- vinägrett. Himmelskt! Stilige Simon lyfter glaset för vår fina middag!

Lucia firades med glögg och saffranskaka på stranden där vi träffade Theo-båten förra året: Vi saknar Er våra goa norska vänner!!! Tur att Wille o Eddie leker så bra tillsammans iår, för vi har inte sett till seglande barn så långt ögat når. Sedan blev det pepparkakshusbygge i salongen på Stella. Mycket populärt dinosaurie hus!

Smakar gott!

Sagostund med Bettan som tagit med sig ett halvt bibliotek till båten. Underbart!Kväll på Stella

Det blev mycket bra snorkling på Saintes så Johan och Simon fick testa sina nya undervattenskameror ordentligt mycket.

Snorkling på vraket av färjan Lynndy som brukade köra dagturister mellan Guadeloupe och Saintes. Den sjönk mitt i hamnen för två år sedan och fick ligga kvar. Två sjömärken markerar platsen och en lokal båt använder den som ankare...

Efter ett par dagar i detta lilla franska paradis var det dags att styra kosan till mer äventyrliga stränder. Jag bloggar om Dominica nästa gång. Med vänlig hälsning Jenny!

Antigua

2009-12-12T13:49:00.000+01:00

Vi lämnade Antigua 8 januari och jag skriver nu från Iles des Saintes.

Dagarna på Antigua gick i Mega yachternas tecken. English harbour tillsammans med Falmouth harbour är ett av de största, om inte det allra största, centren för Karibiens yachting industri. Nu prickade vi dessutom in det som kallas "Antigua yacht show" vilket innebär att vi var statister i den mest häpnadsväckande fallosymbols tävling man kan tänka sig. Rader efter rader av gigantiska mega yachter den ena värre än den andra med sina satellit domer, helikopterplattor och disappearing edge pooler ( på en båt,...självklart!?) Mitt i detta vimmel finns min syster Anna och Greg med sin besättning som putsat och fejat så att Gitanabåten skiner, redo att ta emot alla chartermäklare etc som kommer för att spana in nyheter. Det ser likadant ut på alla båtarna med gäster som kommer och äter gratis mat och dricker Pina Colada på de glänsande båtarna smidigt upppassade av alla "yachties" som jobbar och sliter för att allt skall fungera perfekt.

Vi fick en liten smak av detta och gled runt på modeshower i hamnen, shopping i English harbour, coctailparty på Gitana och espresso på Docksides. Vi dejtade Gustav Engvall som vi börjat få som vana att träffa på i hamnar runt om i världen, han hade just leveransseglat en båt från medelhavet och hit. Och vi dejtade syrran och Greg en hel del. Wille och Eddie är mycket fascinerad av begreppet "monster Anna och Greg". De vet att det händer spännande saker när de är i närheten.

Käraste "monster Anna"

Busiga Greg

Modevisning i Falmouth harbour

Alla dessa båtar...

Vi hann med en hike till English harbour också, vi tog inte den lätta stigen...
Liten men tuff landkrabba

Hejdå för den här gången!

Kvällssegling till Guadeloupe

Wille på sin post, han ser på Monsters Inc!

Som de små seglare de är funderar de aldrig över märkligheten i att det dyker upp släkt och vänner i alla hamnar vi kommer till. Därför var det heller inget konstigt för dem när vi lade ut mot Guadeloupe i tisdags för att hämta Johans kusin och moster; Simon och Bettan. Den senare vanligtvis kallad farmor! Nu är vi alltså en utökad besättning på båten och jag har fått mycket mer arbetstid;-) Nufinns det tid att blogga också.

Bettan och Simon i jollen med Stella i fonden.

Guadeloupe har 330 000 invånare och är huvudön bland de Franska öarna i Västindien. Här fanns och finns till viss del fortfarande plantager främst vad gäller sockerrör och den lokala rom som tillverkas här värderas högt, särskilt i Frankrike. Guadeloupe består av två öar och liknar en fjäril till formen, den låga ön i öster heter Grand Terre och den höga och bergiga i väster heter Basse (?) terre, de är roliga fransmännen.

Simon och Bettan har fått sig en riktig dos bad till att börja med: Först i det kalla vattenfallet Acomat på Guadeloupe, Sedan i de varma källorna i Bouillante, Guadeloupe och dessemellan flera salta bad i 28 gradigt hav. Välkommen till Stella SPA!

Johan hoppar i vattenfallet Acomat

Bad i varma källor. Det varma vattnet byts ut och fylls på ständigt i ett, en gång i tiden vackert, mosaik kar i en numera bortglömd badhytt på stranden i Bouillante.

Igår seglade vi ut till den lilla ö-gruppen Iles des Saintes. Här är vi nu. Äntligen! Mitt i baguette och glasslandet! Mer om seglingen hit i nästa inlägg. Då får ni bland annat se årets första riktiga fångst! Kramar jjwesb

Gustavia-vår stad!

2009-12-06T04:45:00.000+01:00

Grundad av Gustav III år 1785 och uppbyggd av svenskar är staden Gustavia unik i Västindien. När svenskarna kom fanns bara några kojor på den strand som snart skulle bli Södra Strandgatan i den lilla kosmopolitiska staden med sin speciella porto franco status. De ljusa linoljemålade huset stod i vacker kontrast till de gröna kullarna som omger staden på tre sidor och det turkosblå havet på resterande. Staden är fortfarande mycket vacker och vill man veta mer får man läsa min bok: ”Gustavia, St. Barthélemy – arkitekturhistorisk promenad” http://www.jbdesign.se/edition%20index.htm

Nu simmar Wille utan problem! Och klattrar i palmer.
Eddie, Louie, Lukas och Wille hemma hos Helena o Cristophe i Corossol.
Lukas hoppar!
Coola killar i kajaken. Pa sondagsutflykt med familjen Helena till Colombier!

Världens snyggaste surfhus finns i Lorient pa St. Barthelemy.

Vi är precis hemkomna från ett födelsedagskalas hemma hos en kollektivfamilj för tillfället bestående av Greta 6 år och hennes mamma Peggy, Flickorna Elise som fyllde 11 år idag och Agnes och deras lärarinna Jessica samt Sandrine och Stephane som tar hand om huset och Sandrines syster med dotter. En underbar BBQ och ett lyxigt pool-party som Wille och Eddie kommer att prata länge om.

Poolen, innan den invaderades av barn.

Greta, Peggy och Jessica!
Greta o Wille, Agnes i vattnet, nar de besokte Stella en dag for batliv och snorkling.

Det har varit så mycket roligt här att jag inte vet var jag skall börja. Kanske med att berätta om hur Johan blev omslagspojke på posters över hela Västindien… eller varför man får höra sin tvååring be att få vara människa… Låt oss börja med Eddie. Just nu är favoritleken för pojkarna att leka dinosaurier. De låtsas vara dinosaurier och vargar som bor i förpiken och anfaller mammor och pappor i sittbrunnen. Men ibland blir det lite för mycket för lillebror som med bestämd röst klargjorde för sin storebror: ” Wille, lyssna på mig nu: Jag vill va människa!”

Så till Johan, eller rättare sagt Johans rumpa. Det tog ett tag innan Johan själv förstod varför följande bild kändes bekant: http://www.lesvoilesdesaintbarth.com/fichenews_us.php/press_release_voiles_de_saint_barth_st_barth_2010.html

Denna bild används som poster för den helt nya regattan som skall starta i vår. Den finns överallt. Det är till att vara fotogenic i alla vinklar ;-) Fotot är taget för tre år sedan då vi seglade nyårsregattan på maxiratern Gitana VIII.

Efter roliga dagar på vår franska favoritö seglade vi vidare till den före detta Engelska och numera självständiga ö-nationen Antigua. Vi lade oss tidigt på torsdagskvällen, efter en uppsluppen eftermiddag med pizza, bus o lek hos Helena o Christophe, och ställde väckarklockan på 01.00 på natten. I fullmånens sken lade vi ut och satte kursen mot Antigua, det blev en fin sträckbog med i genomsnitt 8 knop hela vägen. Det är fantastiskt att nattsegla i den tropiska värmen. Sitta i bara t-shirt i den silvriga natten och forsa fram genom havet och se det kalla månljuset i väster bytas mot det varma solröda i öster. - Meditativt. Wille vaknade och satt med i natten. Han tyckte det var riktigt vackert. Av förklarliga skäl har vi alla varit lite trötta idag.

Månsken över Corossol på Saint Barthelemy

Vi önskar er underbar dag var ni än är och tackar för alla fina hälsningar och uppdateringar från era liv. Kramar från havet!

2009-11-28T16:35:00.000+01:00

Hej!!

Vill bara säga att vi mår bra och tack för alla som oroat sig;-) Vi är på Saint Barth nu. Hemmaplan. Jag jobbar som en tok för att hinna med allt jag skall göra på plats för att sedan ta med resten söderut på seglingen. Det blev lite fler uppdrag än jag hade väntat mig. Kul;-) Känner mig som öns egna lilla arkitekturhistoriker;-)

Vi har träffat syrran och Greg och lyxat lite på deras båt och sett på bio i deras salong. Lite tuffare att se Lillfot ( favoritfilmen, tack Carina o Peter o Adrian) på storbild med surround system än på dvd spelaren…

Just nu sitter jag uppe hos Helena i Corrossol och jobbar. Det är så roligt för barnen att träffas igen! Helena och Christophe har två pojkar de med, så det är grabbar överallt;-) Jag postar foton lite senare.

Märkligt. Vi känner oss verkligen som hemma på denna lilla svenskö på andra sidan atlanten. Kramar från oss!

2009-11-22T16:45:00.000+01:00

22/11 2009 Magsjuka. Det är väl aldrig särskilt skoj med magsjuka, mest bara elände faktiskt. Men om man ändå skall ha det så kan man passa på när man är på en båt i Västindien. Helt klart praktiskt att sitta i sittbrunn med relingskanten inom räckhåll åt alla håll. Enkelt att svabba av och avslappnande att sitta i skuggan under biminin och se på båtlivet i viken. Skönt att när som helst kunna sänka ner sig i ett turkost hav och vara viktlös. Vi har haft en släng allihop och har nu bestämt att vi anpassat oss till den nya bakteriefloran och haft vår inskolningsperiod i matkulturen här. Nu får det vara nog med vätskeersättning och avslagen coca cola! Sjuka barn i sittbrunnen läser för varandra.

Men innan vi blev sjuka hann vi med ett besök på den mycket lilla sandön med det mycket vanliga namnet "Sandy Island" utanför Anguilla.

Rompunch eller "Planters punch" som det egentligen heter till Farmor

Bildbevis på fiskhuvudet!

Vi ligger fortfarande ankrade i Road Bay. Det är enda ankringsviken på Anguilla och våra båtgrannar är mest arbetsbåtar av olika slag. Privata segelbåtar är inte så vanliga här. Från land dunkar reggae i högtalarna dygnet runt. Det är Elvis bar, Johnnos bar, Roys bar, Pumphouse etc. som alla svänger i baktakt. Anguilla är 91 kvadratkilometer stor och har en befolkning på drygt 14 000 invånare. Den är den nordligaste ön i ö-kedjan som kallas Leeward Islands. (öarna på läsidan) och blir sannolikt också den nordligaste ön som vi besöker denna vintern. Vi vänder söderut mot St. Barth imorgon. Men först lite söndagsjazz på legendariska Johnnos bar och sedan ett efterlängtat möte med moster Anna och Greg som kommit med s/y Gitana till St. Martin. De jobbar sedan massor av år som kapten och kocka tillsammans med 3 andra i besättningen på denna 112 fots privata lyx yacht.

Farmor och farfar kom förresten inte med sitt flyg från St. Martin till Paris och kommer tillbaka till båten igen idag efter en natt på hotell på St. Martin. De flyger på standby-biljetter. Blir det för fullt eller problem med vikter på flyget så får man helt enkelt inte plats. Eller så skyller man på det om man saknar sina barnbarn sedan igår;-)

2009-11-19T01:29:00.000+01:00

15/11 2009 Flygplatsen Paris. Nu flyger vi!

16/11 2009 Ösregn. Åska. Blixtar. Välkomna till Västindien! Vi har inte sett solen mer än 10 minuter hittills. Varit här nu i 20 timmar… Börjar undra om vi åkt till fel ställe. Så Ni behöver inte vara avundsjuka på oss. Vi har fullt sjå att hålla två spralliga ungar i sysselsättning i regnet. Men inga sura miner här! Farmor och Farfar tog emot oss, bruna som pepparkakor på flygplatsen tidigare idag. De har förberett båten så fint och det var en fröjd att få se henne igen. Just nu är pojkarna på stranden med Johan och leker regnskog och vattenfall med dinosaurierna… Barn är bäst!Åter från första badet. Alla pojkar e nöjda för nu har jollen en helt ny motor och formligen flyger fram. 20 knop. lätt!

Jag packar in våra grejer och irriterar mig på att det inte finns något nätverk man kan låna in sig på här. Mitt snåla elände! Så detta inlägg får jag publicera när vi hittar internet anslutning. Till dess har vi säkert hittat solen!

18/11 2009. Nu har vi hittat den, eller kanske snarare: den har hittat oss. Solbrända, salta och lagom trötta har vi just ankrat i Road Bay på Anguilla. Det är så fantastiskt roligt med Willes återseenden. Han känner såklart igen sig överallt. Visste ni det att ”när man kikar måste man använda långa ögon” (kikare) och då känner man igen både gamla ruiner och hus längs strandkanten, (duktig arkitekt) för att inte tala om vägen till bion, stranden där Adrian upptäckte att han kunde simma förra året etc. etc. Dagens knorr var annars när vi fick upp en klassiker ur havet: ett fiskhuvud, resten hade någon annan ätit upp… Wille och Eddie gjorde stora ögon.

Stella seglar med ny ställning för vindsnurran samt ny radar!!Storebror busar...Men nu får han vänja sig vid att bli nerbrottad emellanåt!

Nu är det kväll på Stella. Eddie har somnat sött i sin hytt efter att ha lekt slut på farmor ( som förövrigt får heta mormor för det mesta) Wille och farfar fiskar trumpetfiskar med ficklampa på däck så att våra båtgrannar får något att fundera på. Och snart är det dags för Wille att sova han med. Helt otroligt hur snabbt barnen kommit in i rutinerna, ja till och med tidsskillnaden är redan bortarbetad. Det gick fort! Imorgon skall vi bada och leka intensivt med farmor och farfar för sedan åker de till Sverige. Vi återkommer. Och bara så ni vet: Vi är så glada över alla era kommentarer och att ni upptäckt att ni kan bli "följare". Kramar JJWE!

2009-11-13T23:44:00.000+01:00

Hej! Vi packar och undrar hur mycket grejer som är tillåtet att ha!? Flest-prylar-vinner grejen ... -Jag trodde att det var helt ute. Så är man värst själv! Dags att rensa, slänga, skala bort, göra sig av med och förenkla livet, ja allt det där på en gång! Det är ju ett bra tillfälle när man reser bort och skall leva på en mindre yta ett tag... eller mindre och mindre, vi kom på att det faktiskt inte är så litet ändå på Stella: Det är kanske c:a 40 kvm inne i båten. Det är stort! Sedan är i och för sig 10 kvm av dem kojer och kanske ytterligare 5 kvm toaletter. Tänk er en lägenhet i den storleken med 4 toaletter i. Det är ju helt groteskt! Vi har alltså varsin i familjen. Särskilt Eddie två år gammal uppskattar det? Vi får väl tillägga att bara två används och de andra två har blivit ovärderliga förråd. För även i varma vatten samlar man på sig massa prylar som man inbillar sig att man behöver...

På söndag åker vi! Vågen är framtagen för vi skall i alla fall inte ha övervikt på flyget! På väskorna alltså...

2:A VINTERN PÅ STELLA

2009-10-13T15:10:00.000+02:00

Välkomna tillbaka till vår blogg!

Den är vår dagbok om äventyret med Stella. Stella kom in i vårt liv för lite drygt ett år sedan och vi har tagit hand om henne med kärlek och respekt sedan dess. Hon är något dyr i drift men fantastiskt givmild och vi är tacksamma för varje dag vi får med henne! Just nu ligger hon i vaggan på den fransk/holländska ön St. Martin i Västindien. Det har hon gjort sedan i mars. Wille är säker på att hon saknar oss och om bara några dagar åker Johan, farfar och farmor ner för att sjösätta och se till att hon är redo för vintern! Två veckor senare kommer jag och pojkarna ner, då är allting för hoppningsvis förberett? och vi kan ge oss ut på havet igen. Vi skall börja blogga aktivt så snart vi är på plats, det e lite mycket annat att ta itu med innan dess så nu blir det bara en kort hälsning! Kramar från Göteborg.

2009-04-24T00:11:00.000+02:00

Hemma igen!

Tack för ett fantastiskt fint välkomnande! Ni har rätt, Göteborg tog emot oss med det finaste vårväder man kan tänka sig, påskliljor i rabatterna, knoppar på grenarna och grannar som bjuder på fika ute i vårsolen, -vad kan man önska sig mer?! Vi är fortfarande helt speedade efter resan som blev bestämd i all hast då det visade sig att det var fullt på alla flyg utom möjligen det på tisdagen. Så vi bestämde oss för att göra ett försök, kånkade iväg alla väskor och förväntansfulla barn till flygplatsen efter ett morgondopp i poolen och höll tummarna för att vi skulle komma med. Det var otroligt skönt att höra att vi fick plats! Wille skuttade runt och hojtade: nu åker vi hem!!!

Killarna har varit otroligt bra att resa med, ätit sovit och varit glada och nyfikna. Visst har de sprungit runt och varit allmänt livliga, särskilt Eddie så fort han får syn på ett flygplan blir han helt skogstokig, hela den lilla kroppen darrar av spänning, (hur e det möjligt att bli så exalterad över en stålfågel?), men de flesta människor tycker lyckligtvis att det är okej att barn gör så. De andra har jag inte plats för i denna blogg.

Så nu är man hemma igen, märkligt. Tid är verkligen relativ. Det känns som vi åkte igår men samtidigt som en hel livstid sedan. Det blir en knepig omställning för pojkarna. Eddie har bott en tredjedel av sitt liv på Stella. Wille grät efter Stella andra dagen på hotellet. ”Visst ska vi bo på Stella imorgon?” Då vi svarat att Stella skulle lyftas upp på land så kom tårarna: ” men då blir ju Stella alldeles ensam utan oss…” Vår stora fina pojke!!! Men det var inget vi märkte av då han dirigerade upp grannflickan Molly på berget här hemma för att plocka blåbär (?) och förkunnade till oss andra att ” det e ingen fara, jag e ju en stor pojke nu och Molly e en stor flicka”. Eddie hade fullt upp med alla leksaker, vi fick sätta dem i badkaret lite så de lugnade ner sig innan sängdags. Jetlag? Vi får se hur det går. Nu sover de i alla fall, efter att ha varit vakna ett dygn sånär som på ett par timmar och samtidigt förlorat 6 timmar i tidsskillnad…

Vi skall försöka att inte tappa den avslappnade känsla vi haft denna vinter, inte varva upp oss i vardagsstressen så som vi levde innan vi åkte. Men vi inser redan att det e så gott som omöjligt. Man kan ju göra sitt bästa i alla fall.

Det verkar ju dumt att skynda sig så att man inte hinner med att leva.

Summering av ett halvårs segling i västindien: (helt osorterat och utan tanke)

Antal böcker lästa av Johan och Jenny: 1 och en halv (utav c:a 30 medhavda från Sverige…)
Antal utslitna badkläder per person ombord: 3
Antal inlägg på denna bloggen: 27
Tid det tagit att blogga/inlägg: c:a 5 timmar. (det som tar tid är att länka in foton, särskilt om det kopplar ner o man får göra om…)
Dagar vi varit inomhus mer än två timmar: 4 max. ( utom när vi sover såklart…)
Antal solkrämer med solfaktor 50 som gått åt: c:a 10,
Antal protester mot solkrämen: lika många som dagar vi varit iväg x 2
Antal vällingpaket som gått åt: 10
Dagar vi bakat: 120, vi har bara låtit bli när vi varit på franska öar.
Gånger vi draggat: bara en gång ( och det var när vi låg ihopankrade med Theo båten på vårt ankare…)
Vanligaste segelföringen: två rev i storen och full genua.
Antal oljebyten i motorn: 2
Antal grejer som gått sönder ombord: 0 (noooog…)
Antal grejer som inte fixats med ombord: 0 (mer sant än ovanstående i alla fall)
Nätter i marina: 2
Gånger vi bunkrat diesel: 4 genomsnitt pris 1 dollar per liter
Gånger vi bunkrat vatten (båten rymmer 750 liter) : kanske 10 gånger. Oftast kostar det 10 USD för obegränsad bunkring. Dyrast var Bequia 1 EC dollar per gallon ( c:a 3 kr / 4 liter) Billigast var Dominica: 30 kr / 500 gallon (c:a 1,5 öre /liter)
Hårdaste vindstyrka: 22 m/sek
Färdigheter som Wille lärt sig: massor! Simma, snorkla, åka buggyboard, ryta som en tiger, prata lite norska, prata lite engelska, namn på fiskar och djur i havet etc. etc.
Antal ord som Eddie sätter ihop till meningar: 2 det lilla geniet!
Antal gånger som farmor o farfar varit o hälsat på: 3
Antal svenska båtar vi träffat: inte fler än 10
Antal norska båtar vi träffat: hur många som helst
Antal flickor som seglat med sina föräldrar: inte fler än 2
Antal pojkar som seglat med sina föräldrar: c:a 20
Viktiga saker som tappats i vattnet: 1 klocka och 1 mobiltelefon
Antal fiskar som vi fångat och som varit halvt uppätna av större djur: 2
Antal pencillinkurer: 1
Antal låtar i vår ipod: jättemånga och mer blev det på resan.
Rekord resultat på maxi-yatzy: 548 poäng! Av 599 möjliga. Slå det om ni kan!
Antal kaffeburkar som gått åt: 23 stycken
Antal gånger som Wille berättat rövarhistorier om vad han o morfar har gjort: i genomsnitt tre gånger dagligen. Minst. Exempelvis fång boaormar i öskar. (Morfar viker in ormarna som en tumstock ungefär om ni undrade hur det gick till…)
Pengar som det kostat i snitt per vecka: alldeles för mycket…
Antal chokladkakor som gått åt: det säger vi inte;-)

cirkeln sluten

2009-04-18T13:46:00.000+02:00

Nu är vi tillbaka till gå. Ligger inne i lagunen i Simpson bay, St. Martin och gör båten redo för att lyftas upp på land. Det e lite rörigt. minst sagt. Men snart tar vi in på hotell i några dagar så att båten kan städas ur ordentligt.

Sedan sist vi skrev har vi haft Sofie på besök och det var så himla roligt! Vi blev några dagar på Antigua, green island där vi njöt av stränder korallrev och akvariefiskar, som ett mini Tobago Cays. Sofie fick se mycket för första gången: sköldpadda, rocka, haj och "sergeant major". Wille fiskade o fiskade. Vi paddlade kajak och lekte det var riktigt sköna dagar. Med stor fiskelycka. Vi åt fisk i en vecka... Tack för besöket Sofie!!! Du får komma hit och leka mamma när du vill: för som Wille så fint tröstade dig på frågan om du hade barn: -"Men här på Stella har du ju alltid två barn" ;-)

Före det att Sofie åkte hem för att vila upp sig nattseglade hon med oss till St. Barth och där har vi varit tills nu. Det blev som vanligt jobb för Jenny och fullt upp för oss allihop. Roligt att träffa familjen Lukas och Loui igen!

Nu har farmor och farfar kommit för att hjälpa oss få båten iordning inför orkansäsongen. Om några dagar flyger vi hem till Sverige och till våren! Vi längtar nog hem lite trots allt...

Vi seglar norrut

2009-03-31T05:54:00.000+02:00

Nu har tiden rusat iväg igen. Vi har sedan ett tag tillbaka varit på väg norrut efter att ha seglat söderut i nästan 4 månader. Man inser att det varit lite ensidig segling då vi för första gången skulle skota in seglen på babords sida, och märkte att vinschen var sönder… Det blev en utmaning för Johan ”Mc Gyver” som givetvis inte gav sig förrän vinschen gick som en klocka… Han fungerar så Johan, och för tillfället är det bara en sådan liten detalj som en vattenpump till motorn som inte är som den skall ombord… Det är ganska otroligt för att vara en båt! Jadå, ingen fara; Johan meckar med vattenpumpen nu, så den e säkert snart iordning. Sofie som kommer från Sverige om två dagar skall ha med sig lite roliga reservdelar.

Vi gick till Petite Martinique för att bunkra efter två helt oförglömliga veckor på Tobago Cays. Det var sömniga och livfulla dagar med snorkling med sköldpaddor, bad, surfing på alla tänkbara sätt, BBQ på stranden med herr Lördag (alias norrlands guld), besök på öde ön där Jack Sparrow (i filmen pirates of the caribbean) hade gömt skatten, ljumma kvällar bredvid Theo-båten och långa stranddagar med vännerna från Bequia: familjen Austin (Candas o Stephen och pojkarna: John-Carter och Clyde) och Theo-båtens kompisar på norska båten Galadriel (Gry, Hans-Morten och barnen Elise, Vemund och Trym). Efter Petite Martinique blev det stopp på paraply-ön Mopion i solnedgång och Union Island för ytterligare shopping.

Efter några dagar isär gick vi till Mayreau där vi träffades igen allihop. Vi var bjudna på middag på Dennis Hideaway, där familjen Austin hyrde ett rum. Underbart med långbord för 10 barn och 8 vuxna. Norskar, amerikaner och svenskar om vartannat och mycket stim o stoj vid poolkanten före middagen och lika mycket vid baren efter att barnen somnade i barnvagnar, solstolar etc. Vadå läggnings rutiner?! Huvudsaken är väl att de sover tryggt o gott!

Vi seglade lite var för sig efter allt detta umgänge och Stella besökte Petite Nevis där vi besteg toppen och studerade den gamla valfångststationen. Det skulle visa sig vara en bra inledning till vårt stora valmöte som jag kommer till senare i detta inlägg. Därefter kunde vi inte låta bli att segla ut till Baliceaux och Battowia! Det finns en helt outstanding guidebok för att segla här nere som är skriven av Chris Doyle. Den fungerar som en bibel för alla seglare både vad gäller navigation och utforskande av öar. Men vissa öar, de är inte många och de ligger alltid lite off, har han helt undvikit att skriva något om. B och B är några av dem, så det e klart man blir nyfiken! Numera vet vi varför. Dessa är hans riktiga pärlor, de han skulle önska fick fortsätta vara orörda och bortglömda… Vi vet, för vi träffade honom för några dagar sedan på Dominica… förövrigt kan vi tipsa om att det kommer att stå några rader om en viss bok i nästa nummer av hans guidebok, under kapitlet om Gustavia på St. Barthélemy…
Tillbaka till Baliceaux, ön dit 5000 indianer blev deporterade av britterna efter att dessa besegrats när öarna koloniserats på slutet av 1700-talet. Man dödade de flesta av invånarna men deporterade ett gäng till denna isolerade ö för att dö. Ungefär hälften av dem överlevde mot alla odds och deras ättlingar lever vidare som Garifuna-indianer i Honduras, Belize, Guatemala, Nicaragua och USA. Baliceaux och systerön Battowia är idag obebodda sånär som på kossor, kalkoner (?) höns, getter och landsköldpaddor. Lokala fiskare har ön som en utpost där de grillar och bor över sporadiskt. Stränderna är fulla av vrakgods och vi hade en otroligt spännande dag här då vi utforskade platsen utan och innan! Så nu har vi delat med oss av detta, säg inget till Chris Doyle!Så möttes vi åter alla båtarna på Bequia efter en vecka på olika håll. Det blev ett kärt återseende och ännu några intensiva dagar alla familjerna tillsammans. Denna gången var också svenska familjen Englund (Patrick och Jenny och deras två barn Jonathan och Fideli) med. Vi träffade dem när de var ute över dagen på Tobago Cays. Barnen fann varandra direkt och Wille tyckte det var skönt att leka med någon som pratade svenska, det var länge sedan nu. Sedan e det ju lite charmigt att han fortfarande har lite Stockholms-dialekt i sina lekar sedan dagarna tillsammans med dem… och att han envisas med att kalla kokosnötsbåtar för ”boat”ar för det sade Jonathan (som går på engelskt dagis på Bequia).
Annars är det mest fiske för Wille numera. Han har fått ett oväntat och stort intresse för att fiska, stort som smått, han kan hålla på i timmar att leka med fångsten som gärna får simma runt i den uppblåsbara barnpoolen tills de blir så långsamma att de i bästa fall får komma tillbaka till havet…
Kaktusar är också spännande...
Bästa kvällen blev på restaurangen Jack´s där fantastiska svenska bandet insåg läget med 12 lintottar som sprang omkring, och började lira svenska barnvisor till mångas förvåning och vår förtjusning! Tack för en toppenkväll!

Därefter seglade vi med vår kära Theo-båt till St. Lucia för några dagar i lugn o ro (que?!) tillsammans med dem innan vi skulle skiljas åt. Vi hade en underbar dag på stranden sista dagen, det var en sådan där gyllene dag då allt är som det skall vara. Jag fick till och med prova att åka Wakeboard så det var ju bra. Det var faktiskt kul! Wille åkte vatten-skidor (Nästan som du Adrian). Och alla har vi, tack vare Theodor, blivit helt sugna på att lära oss Skim-board. Om vi bara blir hälften så bra som han så e vi nöjda!
Tiden tillsammans med er: Vibeke, Bengt, Theodor, Helena och Oliver ( Eller Mollifyr som vi säger) har varit helt fantastisk! Ni är en sån härlig familj! Tack för att ni gjort vår vinter fulländad! Vi ser fram emot att träffa er snart i Göteborg. Theo-båten skall nämligen åka på containerfartyg till frankrike och sedan skall familjen Theo vidare på tur upp genom Europa till Norge.

Så till det utlovade valmötet. Knappt hade vi vinkat hejdå till Theo båten och njutit av den goda avskedskakan från Vibeke när vi mötte tre nya vänner. Tre vackra kaskelotter. Lika stora som Stella. På stilla hav. Det var magnifikt! Vi var helt intill och hörde deras ljud och pojkarna var fascinerade. Vi tillbringade en fin halvtimme tillsammans med dem.

Sedan var vi på Dominica och blev mer eller mindre kidnappade av Pancho, en boat-boy som genast introducerade sina två söner (som han tyckte var så lika våra?!) till Wille o Eddie och vi blev hängandes med dem och deras vänner i några dagar. De tog oss med bå vilda båtfärder, till bad i varma källor och till en strand med supecoola naturliga pooler. Kul!

Ett skelett från en strandad kaskelott som nu finns på Anchorage hotell i Rosseau blev extra intressant efter vårt valmöte! Nu är vi på Iles des Saintes och njuter av baguette och glass-landet igen…och på onsdag kommer Sofie hit och det var 15 år sedan vi seglade här nere tillsammans första gången, hon och jag och några till på s/y Miss Rustis. Förresten; jag har tappat i min mobiltelefon i havet, som ju bekant är djupt… Men ni når mig på Johans mobil eller mejlen eller med en kommentar här såklart!

Månsurfaren

2009-03-25T05:03:00.000+01:00

11 mars 2009: Johan vindsurfar i fullmånens sken.

En dag på Stella

2009-03-14T17:00:00.000+01:00

10 mars 2009 En typisk dag på Stella, Tobago Cays västindien. 06.10 God morgon! Dags att vakna nu tycker Eddie! Wille lyssnar, till vår förtvivlan, och kommer snart efter. Ibland leker de själva en stund, ibland inte. Vi tar varannan morgon. Idag var det Johans tur att få sova.
07.30 Frukost, första sittningen. Gröt och vatten. Mums… Och vattnet var säkert tänkt att lekas med… 07.45 Scones. Vi är på tobago Cays inte ett bageri så långt ögat kan nå. Väldigt lyxigt med nybakt varje morgon. Vi har fått sådana vanor här nere. CAP vet vad vi menar. 08.15 God morgon Johan! Din tur på marktjänsten. Jenny går till fördäck och gör sin morgon yoga. Det fungerar, man blir piggare! Och så känner man sig så himla redig. 08.30 Frukost, andra sittningen. Kaffe, (inget fel på nèscafé) scones, knäckebröd, marmelad, ost, salamikorv och grapefrukt, (den enda frukt man kan få billigt här nere just nu, och som faktiskt håller sig bra)! Tur att alla gillar det! Sedan påtår och chokladbit för de vuxna. Pojkarna vet fortfarande inte om att vi smugglar upp chokladbitar varje dag… De älskar mörk choklad så de skulle bli sura om de fick veta vad de går miste om. Eddie flörtar!

09.30 Den inte alltför populära morgonritualen med solkräm . Idag även hårklippning, det sker ofta, hår och naglar växer så det knakar här nere. 10.00 Ut på snorkeltur. Dagen till ära skall alla med. Inte alltid världens bästa idé. Men idag gick det jättebra. Vi hade två trötta killar med oss, tre menar jag, så de tog sig en förmiddags-nap i jollen efter att ha identifierat lite fiskar och kollat in måsbåten och då fick mamman snorkla på revet i lugn o ro. Och leka med sköldpaddorna! Magiskt! 12.30 Lunch ombord. Brukar funka bäst. Skönt komma in i skuggan och det kan vara skönt att leka lite inne i båten tycker våra buskillar.
15.00 In till stranden där Theobåtens besättning väntar. Wille och Helena hittar genast en lek, Eddie vågsurfar och sedan sover han lite under en palm, Johan vindsurfar en sväng. Jenny snackar skit med Vibeke och jagar runt efter alla barn;-) Livet leker!
17.30 Middagsdags. För en gångs skull inte alltför sent. Vacker solnedgång.
19.00 Eddie knallar in och lägger sig i sängen ivrigt gestikulerande mot vällingskåpet: inging! inging!, Svarar med övertydlig nick och ett klart o tydligt Jaaa på frågan om han vill ha välling och gå och lägga sig. Stackars liten så trött.
20.00 Wille ber att få lägga sig! Tandborstning, saga och godnattvisa.
20.30 Vi flyttar vår båt intill Theos och utmanar Vibeke och Bengt på landskamp i Maxi-yatzy. De kommer över laddade till tänderna, och med rom och cola och Baileys givetvis. Vi håller oss till vin denna kväll. Norge vinner. Attans. Man borde nog pröva det där med baileys i alla fall.

Alldeles för sent dvs Tidigt nästa morgon. Dags att dra sig tillbaka tycker Theo båten och vi ankrar isär igen. Barnen har ingen aning om att lekkompisarna varit så nära hela natten.

God natt tycker Stella!

2009-03-07T17:25:00.000+01:00

6 mars 2009

Här är det gott att leva!
Barnen sover och vi sitter i ute och dricker vin. Under stjärnorna. -Jojomän! Omgivna av sandöar och korallrev, varför inte?! Vilken märklig tillvaro vi lever i! Tro inte att vi tar det för givet. Vi njuter! Man får nypa sig i armen ibland, det är en drömtillvaro. Men lika sann som någon annan.

Vi seglade till Bequia som vi hade stora förväntningar på och vi blev verkligen inte besvikna. Vi fick visserligen inte lattorna på St. Vincent, men vi kan nog inte påstå vi är förvånade. Så vi seglade ner till Bequia med de gamla lattorna och hittade genast vår kära Theo båt som vi kunde ankra intill. På vägen in i hamnen blev vi fotograferade i vanlig ordning av öns båtfotograf som ligger och lurpassar på alla båtar som seglar in på eftermiddagen, han kommer sedan med resultatet likt ett ”balder” arrangemang och självklart köper vi seglare gärna ett foto från honom. Lattorna kom förresten med färjan från St. Vincent någon dag senare!!!

På kvällen blev pizza från legendariska Macks Pizza, hämtpizza som vi beställde på whf-radion. Theo lade sig vid sidan av oss och vi hade en högljudd, (5 barn) och mysig kväll tillsammans allihop. Sedan njöt vi av Bequia, sköldpaddsfarmen, glasskafét, grillning på gatan på fredagens jump-up, utekväll för pappor med tillhörande korallhattar och dito för mammorna med temakväll ABBA. Jag kan ju mest tala för mammornas kväll och den var helt underbar.. Vi dansade o dansade! På Bequia lärde vi också känna en amerikansk familj som tagit ledigt i tre månader; Steven och Candas med sina två pojkar. De hyr ett hus på Bequia. Candas var med oss ut på mammornas kväll och nu då jag skriver detta är vi (Stella o Theo) ute på Tobago Cays och Candas med familj kommer med charterbåt över dagen på söndag så då träffar vi dem igen. Kul!

Vi lämnade Bequia för en vecka sedan och seglade ut hit. Tobago Cays är ett hästskorev, unikt för västindien och bedövande vackert. Ladda ner google earth och kolla dessa koordinater så fattar ni vad vi menar. 12 38.057' N, 061 21.180' W

Havet ser nästan konstgjort ut. Så turkost! När man snorklar här träffar man alldeles säkert på sköldpaddor och de har till och med inringat ett litet område där ingga båtar får vara och i detta område har sköldpaddorna hittat en fristad och de håller sig där inne fastän det inte alls är avgränsat mer än mha några bojar. Det är så mäktigt att snorkla där omgiven av sköldpaddor på öppet vatten.

Öarna omkring revet är små och obebodda men boat-boysen som hänger här på dagarna ser det som sitt andra hem. De sköter sin lågmälda business i form av försäljning av fisk och grönsaker eller vattentaxi etc. Här återsåg vi nästan direkt vår vän Sydney från första gången vi var här nere 1994. Han var sig precis lik! Han e ju bara världens coolaste när han kommer glidande med sin trä-speedboat, orangfärgad med värsta fenorna på, iklädd största modellen rastamössa för allt sitt hår och sina orangfärgade skidglasögon! Självklart köpte vi några t-shirtar som han designat, snackade en massa skit och ser varje dag fram emot hans dagliga besök då han ber om ett glas vatten och vi snackar lite om ditt och datt. En extra eloge till Sydney som såg till att skaffa oss nya tändstift då vår utombordsmotor plötsligt tvärdog häromdagen.

Inget jag e stolt över direkt men häromdagen lyckades både Johan o jag bränna oss i solen ordentligt. Efter 4 månader härnere!? Pojkarna har ju sina surfdräkter för det mest då solen står som högst så de var ok och vi brukar smörja in oss, ganska slaviskt faktiskt. Men vi missade just denna dag. Då vi till råga på allt satsade ut till Petit Tabac, ön utanför revet där man bland annat spelat in diverse scener från filmen pirates of the carribbean. Trots liten lätt solöverdos var det en underbar dag på en öde ö som vi i alla fall tidvis fick helt för oss själva.

Idag har vi firat den blonda Karibiska prinsessan Helena som fyllde 5 år. Söta Helena på Theo-båten är ju liksom allas vår lilla prinsessa här nere då det annars mest är pojkfamiljer ute och långseglar med barn. Ganska märkligt egentligen, vi har bara träffat långseglarfamiljer med pojkar! Helena, som dagen till ära hade sin ”sjuttonde-Maj” klänning på sig, fick teckningar från hela Stellas besättning ihopsatta i ett häfte i bästa dagis-anda. Vi fick komma på tårtkalas på stranden och lekte oss trötta. Wille o Eddie somnade före 19.00 bägge två! Vi är så glada över vår lilla norsk-svenska union!

7 mars 2009

Vi har åkt in till Union Island över dagen för att göra internet och köpa lite mat men har tänkt oss ut till Tobago Cays igen så snart vi är klara. Vi måste kolla till sköldpaddorna;-)

Kramar från Stella!

9-11

2009-02-23T01:44:00.000+01:00

Hej! Vi ligger på en mooring i Young Island Cut på södra St. Vincent.

Sedan sist har vi seglat med farmor o farfar från Martinique till St. Lucia där de klev av, vi har varit på ötur och lekt mycket med Theo och deras besättning och vi har gjort fartrekord på Stella. Den 5:e kom farmor och farfar till ett mer och mer ostabilt Martinique. Strejken fortsätter både där och på Guadeloupe och har nu glidit över till något som mer liknar ett socialt uppror. Vi var bra nöjda då vi tog upp ankaret efter att ha lyckats bunkra lite goda franska ostar och viner och dessutom shoppat lite i Fort de France. Efter vi kastat loss var alla butiker stängda. Vi tillbringade sedan två nätter i Anse d´Arlet dit strejken inte riktigt hunnit och där man fortfarande kunde njuta lite av det franska vardagslivet; strosa lugna gator fram med en baguette under armen njutandes doften av nypressad espresso, eller strosa och strosa… det var väl snarare springa och jaga barn genom gatorna men strunt i det… Wille träffade en fransk kille som lärde honom surfa på en buggyboard och farfar och Johan tog upp vackra sjöstjärnor från botten som vi kunde titta och känna på.
Överseglingen till St. Lucia var riktigt fin och en stor del av seglingen sov faktiskt alla utom Jag, Jenny som fick chansen att få njuta fullt ut av att bara segla! Vi ankrade i Rodney Bay och låg där flera dagar. Vi klättrade upp på Pigeon Island och lekte sjörövare på borgen och i ruinerna av admiral Rodneys flottbas. Sedan hängde vi på den lugna stranden och Wille simmar bättre och bättre för varje dag. Eddie har också blivit riktigt duktig och simmar hundsim med flytvingarna, han springer rätt ner i vågorna utan minsta rädsla och kommer upp med ett brett leende om han kommer under vattnet. Norska båten Theo kom efter några dagar och vi hängde lite på stranden tillsammans. Sedan bjöd Vibeke och Bengt över oss på middag, utan barn! Deras småttingar sov och våra var kvar på Stella med farmor och farfar, toppen!

Med farmor och farfar gjorde vi en ötur på vackra St. Lucia.

Då fick vi lära känna lokala ölet Piton, (alla öar har sitt eget ölmärke här nere) se hur man tillverkar traditionella båtar ur en trädstam och köra ner i kratern till Soufrière vulkanen, det såg ut som en syn tagen direkt från helvetet. Det sägs att man blir flera år yngre av att bada i det varma svavelrika vattnet… hur funkar det med ettåringar? Försvinner de?

Farmor fyllde år på Alla hjärtans dag och detta firade vi så mycket vi kunde i Marigot bay. Farmor hade visst inte blivit firad så mycket på flera år!Wille var på sitt största berättarhumör denna dag och han bjöd bland annat på följande historia från förr. Vet inte om vi skrivit om det förut men alla Willes storys börjar på samma sätt: ” Vet du, förra gången när ”vi och morfar” (jag och morfar) var här i västindien, vet du vad som hände?” -Vet du, det var före ni (mamma och pappa) var nyfödda och farmor och farfar var inte heller med för de var begravda. (?) Det var bara vi och morfar och Eddie och ”de norska” ( besättningen på Theo) som var med. Och mormor och Vega. Och då var vi [hörövare] och vet ni, vi hittade en restaurang som var stulen! Men vi var snälla hörövare och de dumma [tjyvarna] hade stulit den och gjort den ful och förstört, men vi gjorde den fin igen med julgranar och blommor”.

Den 16e flög farmor och farfar hemåt via Guadeloupe. Det var en strapatsrik hemresa och de var väldigt glada de bokat flygstol med Langley Travel som såg till att ordna med allt. Det blev nämligen två nätter på Langleys hotell Fort Royal på norra Guadeloupe eftersom flygplatsen stängde och sedan ordnade Langley lokalbuss med poliseskort ner till hamnen, båt till Point a Pitre och sedan buss igen på vägar som mer eller mindre plogats fram mellan brända bilar etc. Strejken på Guadeloupe fortsätter mao, men nu är farmor o farfar tryggt hemma i Sverige igen och vi tackar för ett fantastiskt lyckat besök!

Vi seglade söderut till orten Soufrière, vid foten av de vackra bergen Piton som ölet är uppkallat efter. På eftermiddagen gick vi upp till botaniska trädgården och fick den helt för oss själva en timme innan stängning och kunde njuta av de privata baden med vatten från vulkanen, en badanrättning som byggdes åt Ludvig den 16:e och hans trupper i slutet av 1700-talet. Efter det varmaste badet vi någonsin upplevt gick vi något vimmelkantiga men rena o snygga omkring i Soufrière i solnedgången och fotograferade.

Sedan dejtade vi Theo igen de kom och lade till vid sidan av oss ute på ankringen. Skojigt! Det blev en trevlig kväll och frukost tillsammans med dem och dagen ägnades åt att kolla in fladdermusgrottan och snorkla på bubblorna som kom upp ur undervattniska sprickor där varm ånga från vulkanen ventileras ut. Ser ut som kolsyra i vattnet! På eftermiddagen beundrade vi alla, men särskilt Wille, när 8-åriga Theodor från Theo båten åkte wakeboard för första gången, hur bra som helst! Vi gick vidare i eskader med Theo till Vieux-Fort där vi hängde på surfhaket ” the reef” på dagen och gjorde om kompis-ankringen sida vid sida och bjöd på tonfisk från fiskmarknaden som vi grillade på kvällen. Det var verkligen toppenmysigt!

Seglingen ner till St. Vincent var blåsig, c:a 40 knop (20 m/sek) men med vind och vågor snett bakifrån blev det en riktig seglingsupplevelse. Vi surfade fram i stadiga 9-11 knop!!! Med två rev i storen och halv genua. Så himla roligt! Det riktigt fräste om Stella där hon for fram över vågorna. Vi mötte flera båtar på väg åt andra hållet och det verkade inte riktigt lika skojigt, såg extra jobbigt ut för katamaranerna och vi är glada vi har ett monohull.

Nu ligger vi som sagt på en mooring i Young Island Cut på södra St. Vincent. Vi väntar på de beryktade lattorna som aldrig kom till St. Martin. Hittills har vi seglat med de gamla lattorna i det nya seglet. Det funkar men inte optimalt. Nya lattorna har anlänt hit och vi skall få ut dem på måndag. Vi har hört det förut och säger inget förrän vi sett dem. Men det riktigt intressanta är vart de första lattorna tagit vägen. Hur kan ett paket som är c:a fem meter långt bara försvinna? Igår var vi in till Kingstown och uppsökte en superduktig tandläkare som lagade Johans tand vars lagning lossat helt och sedan spruckit… Det var en riktigt positiv upplevelse, trodde aldrig jag skulle säga det om tandläkare, men det var snabbt effektivt, rent o snyggt och billigt! För 100 EC-dollar (cirka 300 SEK) fick Johan en total översyn på alla tänder och ny fin lagning som passande nog gjordes i Kevlar! Jag och barnen väntade i väntrummet, där det fanns tidningar i alla smaker, och massor av ex av vakttornet(?) om man ville uppdatera sig på vad som händer på den gudomliga fronten…

Det blåser rejält här nere i vinter och många säger att det är den blåsigaste säsongen på mycket länge. Den ekonomiska krisen har gjort det svårare för de flesta och på alla öar vittnar folk om uteblivna intäkter och investeringar som havererat. Öarna ”smyckas” av ofärdiga hotell och butikskomplex som lämnats till vädrets makter. Stora landmassor som skövlats och berg som sprängts och klippor som tagits i besittning bara för att sedan lämnas till sitt öde. Naturen gör sitt bästa att treparera men det tar tid.

Den uppmärksamme ser att vi skaffat ett räkneverk till vår blogg, känns kul att se att så många besöker den och att man inte skriver förgäves. Vi fortsätter att uppmana er att mejla och kommentera till oss. Vi är nyfikna på vad ni gör och tackar alla som redan gjort det! Vi skall också försöka lägga in en bättre karta som visar var vi är. En så kallad gadget. Det blir väl om några dagar eller så. Vi gör oss ingen brådska. Det är en lyx att få slippa hetsa och ta var dag som den kommer. Det jobb vi gör består i att sköta båten ( typ laga sånt som går sönder eller montera nya saker eller förbättra gamla) och sköta firman lite på avstånd. Har jag berättat att min bok om Gustavia redan sålt slut första tryckningen!? Nya böcker kommer från tryckeriet imorgon! Jag är så stolt! Jag har också så smått börjat skissa på två nya jobb som jag skall ta tag i ordentligt när jag kommer hem. Men nu är vi i paradiset, snart seglar vi ner till Bequia. Det blir spännande att komma dit igen, förra gången vi seglade in där var för åtta år sedan med Anna, Micke, Cilla, Jason och Peter på s/y Schackmatt. Hoppas att ni alla har det underbart! Tag hand om er! Kramar från Stella!

2009-02-06T16:53:00.000+01:00

Hej alla!

2/2 2009

Vi är på Dominica. Vad det är vackert här! Wille är och leker på grannbåten Eddie sover middag, Johan skruvar lite på vindinstrumenten som e sönder och jag bloggar;-) Det händer saker i Karibien, en charterkapten på en stor Perini Navi yacht har blivit mördad på Antigua och det är generalstrejk på de franska öarna. Det pratas om detta bland båtarna, men vi bekymrar oss inte. Det är ett hårt slag för Antigua med våldet och många undviker att segla dit nu. Vi planerar heller inte att gå dit. På öarna runtomkring är det inte samma sak. Varje ö här nere är sin egen värld lite grann. Ny nationalitet, ny politik, nytt språk, ny kultur, "ny" historia och ny valuta etc... Det som hemifrån verkar vara en enhet: "västindien" är mycket mer diversifierat här nere.

Det har visst gått ett tag sedan sist vi gav en lägesrapport inser jag. Med familjen Adrian seglade vi från St. Martin till Anguilla via St. Barth och St. Kitts till Nevis och sedan via Montserrat till Guadeloupe. De mönstrade av i Deshaie på norra Guadeloupe och vi blev sedan liggandes längre än en vecka i den skyddade viken. Vi dejtade familjen Adrian även kallade ”CAP” som då bodde några dagar på hotellet Fort Royal som ägs av Langley Travel. Bland annat blev vi bjudna till hotellet på trerätters med tillhörande barnpassning!!! Vilken lyx! Vi hann också med att besöka en botanisk trädgård med papegojor som satt och åt från våra händer! Pojkarna blev nästan helt lugna i 5 minuter…

Tack för besöket CAP!!!

Därefter styrde vi kosan mot Basseterre men stannade bara en natt på grund av strejken på Guadeloupe som gjorde att ingenting fungerade. De älskar att strejka på de franska öarna! De strejkar för att det är för dyrt att leva. Vi seglade istället ut till, visserligen franska men inte så strejkbenägna ö-gruppen, Les Saintes. Överseglingen var blåsig och vi är glada vi insisterade på tre rev i det nysydda storseglet! Vi fick napp också. Men det var lite speciellt. Det såg ut att vara något stort och när vi väl halade in dörjen förstod vi att det varit en stor tonfisk… bara det att det bara var huvudet kvar av den… Läskigt!! Någon glad haj eller marlin fick sig ett lättfångat byte. Vad vi inte kan förstå är hur den visste exakt var den skulle göra snittet utan att riskera att få kroken i munnen?!

Som alltid var det lugnt och skönt så snart vi ankrat. Det blev en slö dag på stranden och en tokig dag på skoter. Och efter några dagar i baguette och glass-landet kom snygga norska båten Theo seglandes med tre lintottar i orange flyvästar, äntligen lekkompisar!!! Wille och Helena blev genast ett sött litet par men det e minst lika roligt att leka med Helenas storebror Theodor tycker Wille. Theodor har ”supermycket” smålego i sitt rum. Också är han ”superduktig på att stupa” Wille börjar snacka norska?! Vi föräldrar är minst lika glada som funnit vänner som man kan sitta på stranden o snacka skit med tills man blir nertystad av franska solbadare (och då är det inte de fem (5!) badande o lekande barnen som tystas ner utan de två mammorna som är halvdöva efter morgonens snorkling och djupt engagerade i viktiga samtal…) Allt detta medan papporna kite-surfar borta i viken. Också de har köpt en f.d. sunsail båt för att cruisa i västindien med i vinter, och de har planerat samma seglingsrutt som oss! Jack-pot!

Theos besättning i jollen: Vibeke och Bengt med barnen Theodor, Helena och Oliver!

Helena har introducerat nya lekar ombord på Stella. Eddies docka ingår som given rekvisita.

Nu är vi som sagt ankrade i Portsmouth på Dominica. Igår kväll träffade vi massor av båtbesättningar på en BBQ som ordnades av boat-boys i viken. Det var jättekul att snacka med andra seglare! Många som seglat ARC-rallyt (en kappsegling över atlanten som går varje år) sade att det varit ovanligt lite vindar i år. Vi fick också veta att det varit ganska få svenskar som seglat. Desto fler norrmän tydligen vilket vi också märkte redan dagen efter då åtminstone 5 nya båtar anslutit med norsk flagg och ARC- flagga i riggen.- Det är ganska många norrmän för att vara en liten ankringsvik på Dominica på andra sidan atlanten.

4/2 2009

Igår var vi på ö-tur med herr Cobra tillsammans med Theos besättning. Det var en lyckad minibuss-utflykt med lite av varje. Dominica är verkligen bedövande vackert med grönskande berg och djupa dalar, och följaktligen inte så lätt att köra bil på! Det blev lång tid i bilen och det var tur att barnen var så duktiga och tålmodiga! Men så fick de sitta tillsammans och busa bak i bussen också! Att få bada i de vackra Spanni vattenfallen gjorde inte det hela sämre, dessutom springa i vattenpölar och smutsa ner sig så mycket de ville, vilket i Olivers fall visade sig vara ganska mycket;-)

Barnen på Theo och Stella: Oliver, Teodor, Helena, Wille och Eddie

Nöjda och trötta kom vi tillbaka i mörkret med sovande barn och Cobra bar tryggt Wille (eller ”Speedo” som han genast av någon märklig anledning blev kallad, av Cobra…) i famnen ner till jollen.

6/2 2009

Detta inlägg påbörjades för några dagar sedan. Nu är vi på Martinique och har fått celebert besök i skutan! Christer o Catarina (farmor o farfar) mönstrade på igår för att segla med oss igen! Båten är fylld av svenska godsaker som tidningar, plockgodis (!!!) vaniljsås, kaviar etc. Vi ligger ankrade utanför Fort-de-France som naturligtvis har strejk! När vi ankrade igår möttes vi av röda flaggor och slagord och funderade på om det var bäst att ge sig av direkt. Men idag är allt som vanligt igen. Intressant det där med strejkerna på dessa öar. De strejkar för att de vill ha bättre levnadsvillkor. Det är för dyrt att leva här. Vi kanske också skulle flagga lite rött på Stella? De franska öarna är dyra. Så är det. Men det är inte dyrare än hemma i Sverige. Dominica som vi varit på i några dagar är ett av världens fattigaste länder, här har man inte tid att strejka. Denna lilla självständiga stat med en unik papegoja på sin flagga har invånare som kämpar för överlevnaden varje dag.

Massor av kramar o tack för hälsningarna på mejl och blogg!

2009-02-03T02:37:00.001+01:00

På allmän begäran kommer det lite mer båtrelaterad information i detta inlägg. Se det som lite praktiska tips om ni blir sugna på att segla i västindien någon gång!

BÅTEN Man möter alla sorters båtar och seglare här nere, allt ifrån de stora lyxjakterna till de små hembyggena. Det som är intressant är att alla får lika stor upplevelse av att segla i västindien! Vi har alla lika tillgång till stränderna, haven, vattenfallen, forten, städerna och det turkosa vattnet. Det bara kostar olika mycket;-) Vi är trots allt ofta väldigt glada över Stellas storlek. Det är bekvämt med lite längre båt i de stora vågorna och det gör ju inget att man har mycket plats både på däck och inne i båten! Sittbrunnen i Stella är vårt allrum, där äter vi alla måltider och leker, spelar, umgås etc. Den stora salongen nere i båten, har fått bli lekrum istället. Barnen e nöjda och vi också, det är juste att sitta i sittbrunnen och inte behöva oroa sig för att någon skall trilla i vattnet medan de leker.

KANVAS Det hade aldrig gått att använda vår sittbrunn så mycket utan biminin, (solskyddet) och den stora sprayhooden, (vindskyddet). Sedan har Jenny sytt ett litet skydd av genomskinlig plast mellan dessa två så att vi kan sitta ute även när det regnar, vilket det ju faktiskt gör nästan varje dag men bara en kort stund varje gång.

BARN att segla med barn är naturligtvis något annat än att segla utan dem;-) Det första och svåraste är att acceptera att man gör det på deras villkor. Innan vi reste iväg trodde vi att vi lätt skulle hinna ner till Tobago i vinter. Det har vi lagt ner. Vi trodde också att vi kanske skulle vilja fortsätta genom Panama. Det känns mer som ett roligt skämt nu. När man accepterat att det bästa för barnen är att vara stilla i ankarvikar intill båtar med andra barn, ja då är det bara att göra sitt bästa vad gäller barnsäkring, timing, planering etc. Det viktigaste är att se till att de aldrig kan trilla av båten! Sedan att de slår sig ombord, ja det får man helt enkelt ta. Blåmärken högt och lågt, plåster hit och dit, det har vi hela familjen. Men ni skall se våra killar nu: Vilka sjöben de har! De är båda helt enastående bra på att parera vågor, både ombord och i havet.

LEKSAKER Viktigast är dvd-spelaren! Ovärderlig under längre seglingsetapper då i alla fall Wille oftast sitter nere i båten och ser på film om han inte står framme i fören och tittar ner i vågskummet, idisslande snodden till flytvästen. Tänk att de där snoddarna är så goda att tugga på! Adrian får illustrera:

UTRUSTING Man tror att man behöver så mycket. Men ju fler saker ju fler bekymmer! Det finns dock några saker som vi vill framhäva av egen eller andras erfarenhet.

Vindsnurran! det är underbart att göra el av vind och på så sätt slippa köra motorn för att ladda batterier etc.! Vi har köpt en Aerogen 6:a, den e helt tyst på däck, låter lite inne i båten i den hytt som är direkt under , men det är helt ok. Vi är nu i stort sett självförsörjande på el från vinden!
Ankarspel! -Livet blir enklare med ett välfungerande ankarspel. Man spelar in och ut mest hela tiden. Ankarkätting! - man skall ha mycket! Minst 60 meter. På många ställen man ankrar är det 15 meter djupt eller mer och det finns inget så jobbigt som att vakna mitt i natten av att man draggar…
Chris Doyles guideböcker! –De är outstanding. Man skall ha sista upplagan, den uppdateras varje år och du får all information du behöver via honom!
Internet med extern antenn! Detta blev lösningen för oss. Nu får vi in massa signaler och kan haka på nätverk varthän vi kommer. De har ett system här nere med betal-wifi hot hot hot. Det fungerar utmärkt. Vi har precis köpt en månads abonnemang för 50 USD.
Jollen! Den fungerar som vår bil, in och ut mellan strand, dingebrygga och båt. Vi bestämde oss för att skaffa en ordentligt stor för vi vill kunna plana även med fyra vuxna ombord. Och vi har verkligen inte ångrat oss. Vår jolle e som en mindre RIB-båt som vi gör äventyr med och njuter av varje dag! Sedan gör det ju inget att det går fort när man skall in till stan o köpa baguetter på morgonen;-)
Badgrejer! Se till att ha bra snorklingsutrustning! Prova ut och köp hemma i sverige! Vi har köpt en kayak! Den är favoriten. Stabil i alla lägen! Så rolig! Johan har med sig sina vindsurfinggrejer. Och nu har vi äntligen hittat tiden så att han fått komma ut o lufta sig ordentligt några gånger. Det e roligt! Vi har en uppblåsbar minibassäng i sittbrunnen som kan sysselsätta pojkarna långa stunder. De både badar men framför allt kör båtar i den.

Hand vhf! Väldigt bra för intern kommunikationen och sparar mycket pengar då vi kan prata gratis mellan stella och land. Praktiskt då man glömt något etc. eller är och handlar och får hjärnsläpp och undrar vad det var man skulle köpa egentligen…
Väder! Vi kollar vädret på internet. Windfinder.com funkar utmärkt.
Bunkring! Vi har lärt oss en sak: Bunkra när du får chansen! Man vet aldrig när det blir strejk (guadeloupe har haft strejk i snart två veckor o man får inte tag i någonting där nu…) eller det är stängt för reparation eller något annat oklart. Detta gäller allt: mat, bensin, vatten, diesel, cooking gas etc. Priserna varierar väldigt mycket mellan öarna så att ha lite koll kan spara en hel del slantar.Kaffet exempelvis är dubbelt så dyrt här som på St. Martin. Rent allmänt kan man väl säga att det var ett smart drag att bunkra det mesta på St. Martin. Holländska sidan har ett Cost-U-Less som är helt ovärderligt! Där köpte vi symaskin, leksaker, mat, julpynt...you name it.

Det var en liten genomgång. Vi återkommer snart med en lägesrapport och mer foton.

Kramar från Jenny och grabbarna!

funderingar 26:e januari

2009-01-27T02:39:00.000+01:00

TIDEN Det är något märkligt med tiden. Den 16:e mönstrade familjen Adrian av skutan och det är redan 10 dagar sedan. Det känns som igår. Vi tackar för besöket som var enastående lyckat! Dagarna bara rinner förbi och vi lever i vår lilla kokong vid sidan av världen, mitt i livet.

LYCKAN Ibland kan man känna att man får en sekunds total närvaro i livet, som om man såg allting klarare, som om man kunde se förbi allt som skymmer. Ett ögonblick av total jämvikt, är det lycka? Som när vi sitter i sittbrunnen under stjärnhimlen och småpratar med varsin liten lintott sovandes i famnen. Tryggt insomnade efter en intensiv dag med många skratt.

FÖRTVIVLAN Hur skall man orka vara en rättvis och tålmodig förälder när man har en övertrött ettåring skrikandes i 100 decibel över att han inte får ha den gula bilen som han tagit från sin fyraåriga storebror som också skriker och kastar den nyss erövrade bilen för att ingen har tid att leka med honom, vilket ingen har för att det är middagstid för länge sedan, och man vet att det inte e läge att vänta med maten för då blir det ännu värre, och man hör inte längre vad man tänker…

LIVET -så skört. Häromdagen var det minnesstund för Christer Johnsson i anglikanska kyrkan på St. Barth, han är en kär vän som alltid funnits på ön för oss. Hur kan människor bara försvinna? Bara någon dag efter denna sorg kommer lyckotårar. Tänk att det föds nya små människor till världen! Välkommen till Louie, grattis igen Camilla och Henrik! Och nu senast lilla Lovisa! Hon är så välkommen, grattis Sanna o Christian! Vi ser fram emot att snart få träffa de små liven för första gången!

LÄNGTAN Bara så ni vet så saknar vi er. Ett av våra favoritämnen är att romantisera över alla nära och kära som vi längtar efter. Det är märkligt hur vissa människor kan kännas närmre när de är långt borta? Fortsätt att mejla och kommentera på bloggen. Ni anar inte hur ivrigt vi kollar när vi får uppkoppling, hungriga efter hälsningar från Er!

CAP på besök!

2009-01-15T05:07:00.001+01:00

Hej!!!
Tiden går fort när man har roligt. För en evighet sedan ( 2:e januari) mönstrade Adrian, Carina o Peter ombord på en till tänderna städad och fixad s/y Stella. Vad vi inte hunnit med sedan dess har jag ingen aning om, det skulle vara att hinna uppdatera bloggen då… Det har fungerat löjligt bra till allas förvåning. Visst trodde vi att det skulle bli bra, men inte till närmelsevis så bra som det faktiskt är!!! Wille och Adrian är två yrväder med fantasi som överrumplar och bländar och ser till att vi hela tiden måste vara alerta för att hänga med. Tempot som ombord redan varit allt annat än lugnt är nu i det närmaste hysteriskt, vi somnar med ett utmattat leende på kvällarna. Visst, de håller på att ta kål på varandra emellanåt men det e två tuffingar till 4:a åringar vi har ombord så det slutar oftast ”bara” med skrik och gråt… Eddie hänger på så gott han kan, fnissar förtjust åt grabbarnas upptåg och skriker till om han blir alltför bortglömd i sammanhanget. Föräldrarna kopplar av med fantastiska gourmet-middagar med lyxiga viner på kvällarna. Vi har ju Carina o Peter ombord och maten är därefter. Alla i förädrargruppen respekt vet vad jag menar!

Vi började med shopping på St. Martin och satte sedan kosan mot Anguilla där vi var i tre dagar och bara njöt av strandlivet med Johnnos söndagsjazz i Road bay, (Wille tycker att trumpetaren är bäst ” han med hål i huvudet spelar gör bra” (Han refererade till hålet i hatten men ok…) picknick i sagolika Little bay och sandöar med knepiga drinkar och såklart goooda middagar ombord! Vi blev väl omhändertagna av Thorbjörn, eller ”Storbjörn” som Wille kallar honom (Johans kollega som bor på ön) och tog med hela familjen på Stella en dag. Det var barn överallt! Bäst i Anguilla var att Adrian simmade! ”jag trodde inte att jag kunde simma, men det kan jag ju”, sade Adrian hängandes på sin simring med simpuffar och allt, ivrigt påhejad av Wille ” visst är det hääärligt att simma Adrian”! Roligt också med nya kajaken! Sedan åkte vi till Marigot på St. Martin o bunkrade för Tintamarre där vi firade Jennys födelsedag på en tokgungig ankring. Vidare till St. Barth för promenad i Gustavia, planespotting i St. Jean och sedvanlig middag på restaurang Wallhouse. Vi har vårt eget rum där vid det här laget. Wille somnade som vanligt vid förrätten hängandes på soffan o med sin dvd-spelare i famnen. Adrian fattade genast galoppen och slocknade likadant. Eddie somnade i sin vagn redan på väg in i restaurangen...

Sedan styrde vi mot St. Kitts där det blev tonfisk till middag. Adrian hade börjat tvivla på Johans fiskekonst efter två vackra men slöa Barracudor som fick återvända till böljorna, men äntligen blev det en ätbar firre! Rundtur på ön med Seemos: coolaste taxichaffisen någonsin och sedan vidare till en superfin ankring på öns sydspets. Namnet på viken är väl inte det mest smickrande ”Shitten bay, men för oss är den nummer ett! Båten stilla som i en marina (!) vattnet kristallklart som i en swimmingpool ( skadade referenser) och ljudet spelande av syrsor som i en regnskog, fullmåne, mareld… behöver vi säga mer? Vi blev kvar i tre nätter…

Sedan hände det något fantastiskt. Vi vaknade som vanligt på morgonen och hade samling på fördäck (det har vi i o för sig inte alltid men det lät bra?!) Pojkarna studsade upp o ner som vanligt men plötlisgt fick de syn på en flaskpost! Och kan ni tänka er: det var en skattkarta!!! Jag tror att både Adrian och Wille höll på att kissa ner sig ett tag. Kanske även de överambitösa föräldrarna… Wille var övertygad om att det var tomten som kommit tillbaka innan vi fick förklarat att det finns andra som också skickar flaskpost… Kartan visade att det fanns en skatt på ön Nevis så det var bara att hissa sjörövarflaggan, sätta på sig sjörövar-linne och lapp för ögat och ge sig av! Väl framme och ankrade utanför pinney-beach i Nevis blev det skattjakt på stranden och -Vilken skatt!!! Wille sade ”Precis som på mitt Sverigedagis” vilket vi blev rätt impade över! Har ni ofta skattjakt på Talattan?! Sedan lekte tre nöjda pojkar med dinosaurier o flygplan i tre timmar på stranden medan vi andra snackade skit och försökte fota pelikaner. Quality-time!

Wille 4 år!

2008-12-29T19:35:00.000+01:00

Igår fyllde Wille år och det var en jättelyckad födelsedag. Först sjöng vi ja må han leva och uppvaktade med presenter och frukost på sängen. En svenskbåt s/y Victoria som vi träffat här nere kom och körde ett varv runt vår båt och sjöng för en, för ovanlighetens skull, blyg Wille. Sedan kom Francois Pecard, arkitekten som Jenny jobbat för, på besök med sin familj. Wille och Johan åkte in till stranden med dem medan Jenny förberedde Willes födelsedagskalas och Eddie sov förmiddag. På stranden hände det stora saker: ”När man är 4 år kan man simma själv” sade Wille och tog sina första simtag utan att pappa höll!!!

Vi hade tänkt vara på stranden på kalaset men det blåste lite för mycket så vi bestämde att göra det ombord på Stella och det blev succé! Vi hissade en rekordstor ballong (väderballong) och pyntade festligt med flaggor i sittbrunnen. Wille var så glad hela dagen och njöt av att vara i centrum! Lukas, louis, Salinne och Eddie var kalasgästerna och det var alldeles lagom. Jenny hade bakat tårta -äntligen fick Wille sin Concord;-) Sedan målade vi om Stella på teckningar och gjorde en utställning med de olika versionerna. Efter lite lek som främst gick ut på att bygga en koja av hela förpiken blev det fiskdamm genom en taklucka till alla barnens förtjusning. Willes utlåtande på kvällen var ”vilken fin dag” så vi känner oss nöjda. Wille fick många hälsningar och presenter hemifrån, TACK!! På kvällen läste vi nya boken ”Kan man” som kom i det vackraste födelsedagspaketet med posten ända från Sverige och hit. Den är suverän, tack kära grannar!

Ja, det är verkligen festliga tider, vi har kalas eller är bortbjudna nästan varje dag mellan jul och nyårsafton. Mycket champagne blir det;-) Hamnen fylls nu snabbt upp av båtar eller jakter kanske man skall säga, den ena märkvärdigare än den andra, för att fira nyårsafton på St. Barths. Det är båtar med leksaker som helikoptrar, extra segelbåtar på 70 fot och till och med ubåtar(!) Men ingen är så vacker som svenskflaggade s/y Stella! Gott nytt år 2009!!!

Julen i Västindien

2008-12-28T02:14:00.000+01:00

Tintamarre

Vi har haft en underbar jul, hoppas att ni också haft det! Vi startade med en helgsegling till den lilla obebodda ön Tintamarre tillsammans med Willes kompis Lukas med familj. Mamman Helena är danska och är lantmätare på St. Barth och vi har känt henne och hennes franska man Cristophe sedan 99 då Jenny jobbade som arkitekt här på ön första gången. Time flies… Vi hade en overkligt lyckad helg tillsammans med dem! Perfekta seglingsförhållanden vilket innebär c:a 7 m/sek och halvvind med lagom stora vågor från atlanten. Stranden nästan helt för oss själva, lång promenad på ön då vi bland annat hittade en landsköldpadda, ett övergivet flygplan och en strandad 50 fots segelbåt. Spännnande! Glada och nöjda barn ochtill och med fiskelycka på hemvägen så att vi kunde avsluta med tonfisk till middag!

Julafton var en blåsig historia.

Julvakan bestod bland annat i att försöka återuppliva jollemotorn efter att hela jollen kapsejsat i en vindby på c:a 25 m/sek. Johan Macgyver med pannlampa i mörkret lyckades mot alla odds med detta efter en timmes ihärdigt slit. Då var klockan 01 på julaftons morgon och vi firade detta kurandes med en Glennlivet i sittbrunn.

Tomten som vanligtvis (?) brukar komma och lägga julklappar i jollen under natten när alla sover vågade inte riskera att klapparna skulle bli förstörda så när Wille o Eddie vaknade på morgonen hittade de istället en flaskpost där tomten hade lämnat en skattkarta och markerat var alla julklapparna var gömda. Vilken smart tomte! Han hade ätit upp hela prickigkorv mackan som vi lagt ut till honom, han måste ha varit hungrig. Wille fick en fantastiskt fin lastbåt som genast blev favoriten ombord. Och Eddie fick en bil som han kan köra omkring med på golvet, förlåt durken. Det blir inga långa körningar… men man kan få upp en ganska bra fart på 3 meter. de fick massor mer också. Just nu ser hela båten ut som en lekstuga det gick fort att skaffa leksaker.

Wille har koll på det där med traditionen och vet att vi firar den snälle farbrorn Jesus, men Wille vet mer än så. Ni kanske inte visste det men: ” det finns två Jesus och den andre Jesus e också snäll men det vet alla människorna, så han har inte spikats upp på något kors, så han är inte lika död, och igår var det han som krockade med en bil på vägen upp till fyren ( vi hade sett glassplitter från en krock, dagen innan) Men det gick bra för Jesus.”

Julafton firade vi sedan hemma hos Lukas och Loui med en dansk julgran, fransk julmat och fler julklappar och svenska julsånger. Det var verkligen jättemysigt! Barnen somnade lyckliga redan vid 9-tiden trots tappra försök att hålla sig vakna. Det hade däremot inte föräldrarna något problem med, vilket kändes klockan 6 morgonen efter, när två lintottar tindrade med ögonen och ville leka ”kurrajage”. God jul!

Nu laddar vi inför imorgon. Då blir Wille en stor kille: 4 år! Redan!? Och vi planerar att ha kalas på stranden med skattjakt, passionsfrukttårta och fiskdamm. Vi återkommer!

Kramar från Jenny och grabbarna!

2008-12-18T20:09:00.000+01:00

Hej!!Vi hoppas att ni alla firat en mysig lucia och att ni har mycket vacker vintersnö där hemma! Här är det närmaste snö vi kommer julsmyckningarna som ser så malplacée ut här nere. Men vad gör man inte, Stella har fått en liten ljusslinga med kulörta lampor och änglaspelet används flitigt. Vi är tillbaka i Gustavia efter två veckor då vi besökt Anguilla, Prickly Pears, St. Martin, Tintamarre och Ile Forchue.

Innan vi reste från Sverige och vi pratade om att göra en blog så lovade jag flera stycken, bland annat Sara Holmström, att vi inte skulle vara så svenska och skriva massa gnäll utan istället bara ösa på med härligheter och positiva rapporter. Därför tänker vi inte skriva om hur det känns när man efter mycket om o men äntligen tagit sig in till land i jollen med barnvagn, nappar, leksaker och allt, men inser att man glömt alla skorna, eller hur irriterat det blir när man lever på en yta mindre än c:a 30 kvm och man tvingas stänga alla takluckor pga ösregn och två barn e hungriga och överhettade och gnälliga, vi skall inte heller berätta om hur jobbigt det är när något går sönder ombord eller hur svårt det e att förklara för en 4 åring varför inte Ester o Agaton kan komma och leka hela vägen från Sverige och varför vi inte skall åka hem förrän i påsk...

Istället tänkte vi berätta om de där fantastiska stunderna då allt bara är rätt och man inte har det minsta tvivel om att det e så här man borde leva sitt liv. Som exempelvis när vi hyrde bil på Anguilla och lekte sockerplantage-ägare och fikade på ett vackert gammalt plantage. Eller som när hela familjen satt samlad i lugn o ro, pojkarna med tindrande ögon, nästan andaktsfulla, och åt saffranskaka och sjöng luciasånger i sittbrunnen på luciaaftonen och avrundade kvällen med att somna under stjärnhimlen efter att Wille sett sitt livs första stjärnfall. Vilken bra luciakväll! Eller som när vi vaknade med bara en båt intill oss ankrade utanför den lilla sagoön Tintamarre och tog jollen in för ett morgonbad med tillhörande lerinpackning. Leran tar man från ön och det är bara helt ljuvligt skönt och hagabadet ligger helt klart i lä... För att inte tala om när vi fick hela stranden på Ile Forche för oss själva och grillade revbenspjäll på stranden medan pojkarna byggde låtsasdjur av koraller och snäckor och vi såg en rocka hoppa i solnedgången. Eller när man har goda vänner över på middag och man sitter och snackar bort hela kvällen i skenet av en lykta i sittbrunnen. Då vet man att det är så här man skulle ha det när det är som dj-ligast!
Massor av hälsningar till er allihop och en riktigt god jul önskar vi!

2008-12-09T18:16:00.000+01:00

Anguilla!
Hej allihop! Vi är på Anguilla. Det är underbart! Stränderna här är fantastiska och de flesta får vi för oss själva. Paradisiskt...Det är fortfarande tidigt på säsongen. Wille tränar simning som bara den. Nu tar han riktiga simtag; ”kolla nu, när jag simmar på riktigt!” Eddie e inte så dålig han heller, verkar ha en helt egen stil närmast att likna med en grodas hoppande kombinerat med en vrålapas ljudeffekter om ni kan se det framför er... Det var toppen att ha David på besök och vi hoppas att han inte tog fiskelyckan med sig till norge för vi fick en biffig tonfisk på kroken på vägen hit; lyxigt! Men efter två luncher o en middag så borde vi nog variera recepten något! Någon som har tips på tonfisk-tillagning, utom lättstekt i pannan med ris eller potatis? Är det dessutom någon som kan förklara varför färsk tonfisk smakar citron?! David, vi hoppas att du och din nya klocka inte fick det för tufft med jetlagen och tackar så mycket för att du kom hit. Det var verkligen toppen!!!
Dagarna bara går. Vi e mycket på stranden. Man lagar mat, diskar o tjatar på barn, precis som hemma... Vi leker mycket med dinosaurier (lego) och bilar givetvis. men ibland leker vi jul. Då e "någon vuxen" tomten och kommer o knackar på hos Wille i förpiken. Man har med sig världens minsta tomtesäck med en bil i. Samma varje gång. Gissa?! (Självklart röda blixten!!!) Har man tur blir man bjuden på grillmat och kan till och med få sova över om man e en trött tomte. Sedan tar vi fram det fina änglaspelet som Catarina lämnade ombord. Första gången det kom fram skulle pojkarna överraska jenny. Wille med förväntan i stämman: ”Nu tänder vi ljusen pappa och när mamma får se det kommer hon att bli helt förälskad! ”
Vi önskar alla en trevlig lucia. Vi är bjudna på luciakalas på St. Barth så det e dags att styra söderut igen. Och till alla 4- åringar ett särskilt grattis. Vi missar era dagar men tänker på er ändå! Och när vi kommer hem blir det kalas i efterskott! Kramar JJWE

Gustavia, ett andra hem

2008-12-01T15:42:00.000+01:00

Hej på er. Nu har vi varit ett tag på vår gamla svenskö och vi känner oss som hemma. Häromdagen kom morfar-Dick och morbror-Klas seglandes med några kompisar på s/y Windica. Wille och Eddie tar det som en självklarhet att familjen kommer och hälsar på i västindien. Willes västindien-dagis funkar jättebra. Han går dit och leker en stund ibland och det verkar nästan som om han skulle kunna lära sig lite franska snart! Annars har pojkarna kommit varandra mycket närmare tycker vi hittills på resan. De har ju inte så många andra lekkompisar på gott och ont... Båten känns verkligen som ett hem nu med allt vad det innebär vad gäller leksaker i alla vrår, högar högar och åter högar... Igår var vi ute o seglade med Salinne, Lukas och Lui och deras föräldrar, Det var barn överallt och jättemysigt med gormetlunch och strandlek på Colombierstranden. Jennys kontor används ganska flitigt. Tro det eller ej. Det har varit lite svårt med krånglande datorer etc. Internetanslutningarna här är såååå långsamma och bilder tar tid att ladda upp men vi skall försöka göra det oftare...

Igår kom David Blok på besök från Norge. Han stannar i fem dagar och seglar med oss. Trevligt. Det bestämdes för två dagar sedan vis sms. Verkligen snabba ryck. Det gillar vi! Vi skall först visa St. Barth för honom och sedan tar vi en liten sväng till Anguilla tror vi. Det e inte så lätt att segla långa sträckor har vi insett. Krävs minutiös planering med barnen, men vi lär oss hela tiden. Nu blir vi i alla fall i området tills nyår och sedan skall vi hämta upp Adrian med föräldrar som kommer o seglar med oss! Hoppas ni har det bra allihop! Kramar från Stella.

2008-11-24T14:57:00.000+01:00

Segel!
Hej! Tack för era underbara kommentarer! Vi har nu äntligen fått seglen!!! Vi är tillbaka på St. Martin efter svenskveckan på St. Barth som blev en märklig upplevelse. Informationen var lite sisådär så många var missnöjda då de missade sånt de ville göra bara för att man bytt dag eller tid i sista sekund etc. Det roligaste och bisarraste var att se en pantomim i balletform framförd av Kungliga Ballet-en från Stockholm på ett plyfagolv på en utomhusscen i 28 graders värme med palmer i bakgrunden. .. Det e inte så lätt att hitta internet här och datorn har fått virus som raderat allt (vi har lyckats rädda alla dokument och återskapa windows så det skall väl fungera någotsånär framöver…) så det blir uppdateringar högst en gång i veckan tror vi. Farmor o farfar har lämnat skutan nu. Vi får se hur det går utan dem. Tack för all hjälp och allt sällskap!!! Vi fick just ett sms och hörde att de sitter o väntar på försenat plan i Paris, det var tydligen snöstorm på arlanda…God jul!

14/11 2008 Vet ni varför månen inte syns? Vi satt i jollen på väg hem från en grillafton med lägereldar på stranden som vi ligger ankrade vid. Farmor som av någon märklig anledning alltid håller koll på månen funderade på varför hon inte kunde se den just då, vi andra kom med mer eller mindre klyftigas svar. Wille väntade tills vi blev tysta och sade lugnt, ”vet ni: Månen kommer inte fram förrän det är fler stjärnor. Nu är det bara fyra stjärnor och det räcker inte för månen, det är därför du inte kan se den farmor”

16/11 2008 Swedish week.
Just nu pågår Svenskveckan på St. Barthélemy. Det är en veckas firande av kontakterna och minnena från den tid då ön var svensk. Jennys bok om Gustavia lanseras också denna vecka och för vår del startar det hela med bok signering på onsdag 19:e november på ”Swedish design centre” som är distributörer för boken. Se länken här intill för mer info om boken. (Vill ni köpa den skall ni kontakta mig direkt om det är inom Sverige.) Skicka gärna länken till era vänner. Tack! Wille o Eddie får hänga med farmor o farfar en hel del denna vecka. Snart skall de åka hem till Sverige och vila upp sig…farmor o farfar alltså. Nanny anyone?!

22/11 2008 Grattis i efterskott
Vi glömde ju era födelsedagar! Grattis i efterskott till Nora och Ellie 4 år och moster Anna, var det 30 år ;-) Och till alla andra som vi glömt hälsar vi också i efterskott…
Bara så att ni vet att vi inte har glömt er helt och hållet, skickar vi er den finaste Sjöstjärnan vi kunde hitta på havets botten!!! Kramar från oss!

2008-11-12T18:29:00.000+01:00

Tack för alla kommentarer. Det e ju kul att blogga! Vi är kvar på St. Martin och pysslar med båten. Mantågsnät (staket) är nu uppsatt så att inga barn trillar ur. Vi har monterat den nya biminitoppen (solskyddet över sittbrunnen (terassen där man styr båten)) och den nya sprayhooden (som skyddar nergångsluckan till båten från regn) !!! Stella lyser klarare o klarare för varje dag;-)

Vi försöker lära oss båtlivet. Pojkarna börjar lite snyggt parera vågor redan. Eddie som just lärt sig gå får verkligen träna sig, han lär sig otroligt bra, vi hade befarat att han skulle börja krypa igen men det verkar han tycka e lite mesigt... Dvd:n eller "min egen tv" som Wille säger, är ett fynd! "Hubbe och Tess" har genast blivit favoriten hos stora som små. Jollen är fantastiskt bra, stor och snabb. i alla fall nu då farfar lagat alla hålen;-) Nu väntar vi bara på seglen ( en liten detalj...) som skall komma med fedex imorgon... vilket vi har hört i en vecka snart... Vi hör av oss snart igen! Kramar från västindien!

2008-11-08T00:30:00.000+01:00

Bada är roligt tycker Wille! Tur det. Det e tokvarmt på dagarna, fortfarande orkansäsong, (vi håller koll på väderkartorna), vilket innebär c:a 28 grader både på land och i vattnet...Det e fiiint väder! Poolen vid marinan e bra. Vi ligger här och fixar. Det går att mecka hur mycket som helst, precis som på alla båtar. Wille undrade varför det vad så stökigt i båten och tillade att "det ser tråååkigt ut med alla luckor..." Ligger nåt i det. Men vi lever i inbillningen att bara vi fixat det mest överhängande kan vi slippa hålla på så mycket senare! Tur att farmor o farfar e här! Hade aldrig funkat utan dem nu!

Hejdå!

2008-11-05T15:07:00.000+01:00

Landvetter flygplats 1 november 2008.

Tack för fotot och skjutsen Lena o Kjell!

Framme

2008-11-04T19:50:00.000+01:00

Äntligen framme! Båten med farmor o farfar väntade vid bryggan. Simpson bay marina St. Martin. Flygningen gick strålande, trots standby-biljetter, övernattning i Paris, låååånga köer, (snacka om "vänta på sin tur träning" för små som stora), två trötta barn och två ännu tröttare föräldrar. Vi är så glada och stolta över våra små blonda prinsar som charmat alla i sin väg!

1:A VINTERN PÅ STELLA

2008-11-01T00:37:00.000+01:00

Snart åker vi!

Klockan är halv tolv, Vi packar de sista väskorna, det blir på kilot vad man får ha med sig... pojkarna sover, det e dags att avsluta för ikväll, inatt. Imorgon flyger vi till västindien!